Med eller utan?

En liten fråga bara...

Är denna bild bättre eller sämre med luftballonger i silhuett i bakgrunden?

Förresten, någon som vet var man kan hitta gratis luftballongspenslar till PS CS5? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Samma känsla som när jag var barn...

I tisdags när jag fotograferade Paula och Picasso när de åkte luftballong kände jag mig väldigt stressad. Jag gjorde typ tio saker samtidigt och två av dessa var att fotografera och laga mat. 

När jag sedan satte mig ned för att äta fick jag samma känsla som när jag var barn... Att jag ville "slänga i mig maten" så fort det bara gick, så att jag kunde fortsätta att fotografera (eller som när jag var barn, fortsätta leka) igen... Brukar Du känna lika dant? Berätta gärna!

Det är ju SÅ ROLIGT att fotografera, eller hur? :o)

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Paula & Picasso mot höga höjder...

Paula & Picasso fick en luftballongsfärd i bröllopspresent av sina vänner! Den var mycket uppskattad vill jag lova :o)

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

TACK Helena & Leo för hjälpen med luftballongen. Ni är BÄST!

Ytterligare några steg framåt...

Det var ett tag sedan jag skrev om hur det går med min medicin och min ångest, så därför tänkte jag "uppdatera" (för Er som vill läsa) lite om vad som hänt den senaste tiden ;o)

För ett par dagar sedan när jag skjutsade hem en vän, gjorde jag något som jag aldrig skulle ha gjort innan jag började med medicin. Efter att ha "hamnat fel" i en rondell valde jag därefter medvetet att ta motorvägen hem!!! Det låter säkert som en bagatell för de flesta "friska" människor, men för mig var det ett enormt framsteg. Jag var dessutom alldeles ensam i bilen och körde helt utan ångest. 

Jag tänkte på om någon som känner mig väl och som vet att jag bara kör bil på tre olika vägar, skulle ha sett mig där på motorvägen i 110 blås. De skulle inte ha trott sina ögon! I värsta fall skulle de ha gissat att jag var ett spöke och kört av vägen. Snacka om att de skulle blivit chockade! ;o)

Tankar som att jag skulle kunna ta bilen alldeles själv till exempelvis Ica Maxi för att handla, har börjat gro i mitt inre och det känns verkligen STORT!

Jag har också börjat känna att jag "vågar ta mer plats", att även jag är värd att få finnas till och att jag har lika många rättigheter (och naturligtvis också skyldigheter) som alla andra. Jag har på senare tid träffat några vänner utan smink (vänner som jag aldrig skulle ha visat mig osminkad för tidigare). Jag har till och med gått in i en affär utan smink!!! Inte likt mig kan jag säga...

En annan sak som jag tänkte på var när min man och jag gick på hockey igår. För det första så följde jag med på hockeyn (något som jag undvikit helt de senaste året) och för det andra så lämnade jag hemmet och "tryggheten" trots att jag inte var "helt hundra" i magen (det hade definitivt fått mig att stanna hemma tidigare)!

Tyvärr blev vi lite sena till matchen, så när vi kom fram till ishallen var så gott som alla lediga sittplatser redan upptagna! (Eftersom det bara var en träningsmatch hade de spärrat av halva arenan). I vanliga fall hade jag då stått vid utgången och tittat på matchen (om det inte hade funnits ett par lediga stolar antingen allra högs upp vid en trappa eller i värsta fall två lediga platser endast vid en trappa). Men igår letade vi oss in "mitt i smeten" och slog oss ned på två tomma stolar bland folkmassan. Det kändes inte helt bekvämt måste jag erkänna, men trots att hjärtat började slå snabbare och jag fick en liten klump i halsen bröt aldrig någon riktig ångest ut. 

Efter en kort stund blev de tvungna att öppna ytterligare en läktare (på andra sidan rinken) och där, allra högst upp såg jag två helt ensamma stolar som stod lediga. Hade detta varit förra säsongen hade jag (om jag överhuvudtaget hade följt med) skyndat raka vägen dit och satt mig. Men istället för att fly stannade jag kvar och trotsade mina "inre demoner" ;o) Jag sade till min man att "det kanske är bra träning för mig om jag sitter kvar här" och det gjorde jag, hela matchen!

Jag har heller inte lika många tankar om baciller, magsjuka och att kräkas som jag hade tidigare. (Vet dock inte om det endast har med årstiden att göra eller om det faktiskt är medicinen som dämpat dessa tankar? Det återstår att se  nu när hösten, vintern och vinterkräksjukan snart sätter igång på allvar igen).

Jag vågar även äta mer ute (på både gott och ont) och jag känner inte längre samma panik inför tanken om att någon skulle kräkas. Än så länge har ingen kräkts "på riktigt", så "det stora testet" återstår. Däremot har jag tröstat  och suttit bredvid en vän som mådde illa och trodde han var magsjuk! Tidigare hade jag flytt från platsen och personen illa kvickt.

Det största steget är nog ändå att jag och min man har beställt en utlandsresa. Tänk att jag snart skall FLYGA!!!

Till sist har jag en fråga till Er som också tar (eller har tagit) Fontex/Fluoxetin. Har någon av Er först testat den orala lösningen (Fontex) och sedan gått över till tabletter (Fluoxetin)? Jag tänkte nämligen gå över till tabletter nu när jag nått full dos. Tabletter är betydligt smidigare ((Fontex både smakar illa och en flaska tar slut på ett par dagar). Min fråga till Er är, märker man någon skillnad/ förändring när man byter från oral lösning till tabletter? Blir man sämre en tid eller kommer man inte märka någon skillnad? Berätta gärna!

Kram Milla

Ps. Självklart finns det, som med nästan allt annat även en baksida med medicinen, det vill säga en del biverkningar. Men de tar jag (och har jag redan tagit upp) en annan gång ;o) Ds.

Fotobok - Samarbete

Min vän Helenas dotter Vivi gifte sig den 17/7 och jag fick äran att vara Vivi och Nils bröllopsfotograf.

Helena ville göra en Fotobok till ett par släktingar med bröllopsbilderna jag tog och bad mig hjälpa henne. Så när hon var färdig fick jag titta igenom boken och göra de ändringar jag ville ;o)

Jag skall även göra en egen Fotobok med bara bilder på Vivi och Nils vid ett senare tillfälle. Väntar bara på ett "Köp två Fotoböcker betala för en erbjudande". Kanske vet Du någon firma som har det erbjudandet just nu? Berätta gärna!

Kram Milla

Så här blev Helenas Fotobok:

Helena ville även ha med några bilder på Vivis gravida mage ;o)

Foto: Camilla Thieme

Bildredigering: Camilla Thieme

Text och layout: Helena Pietik

Bild, text-och layout korrigering: Camilla Thieme