Celebert besök...

Förra veckan fick jag "celebert" besök. Då kom nämligen fotografen och medlemsprofilen Ricke Johansson och hälsade på mig när han var på väg hem från sin Sverige, Norge och Danmark resa på sin Harley Davidson.

Ricke är en av de bästa fotografer jag vet och min man och jag hade turen att få honom som vår bröllopsfotograf för snart tre år sedan (se bilder från vårt bröllop här).

Passade på att fråga honom om lite tips inför söndagens bröllopsfotografering :o)

Kram Milla

Här har Ni honom, hårdingen Ricke :o)Foto: Camilla Thieme

Jag fick "provsitta" Rickes Harley Davidson.Foto: Ricke Johansson

Jag kommer aldrig att kunna arbeta som fotograf...

Idag gjorde jag något som tog väldigt hårt på mig. Jag tvingades tacka nej till ett fotouppdrag... I flera månader hade jag sett fram emot den här dagen, men min kropp sade tyvärr ifrån.

I söndags fotograferade jag Vivi och Nils Båvners bröllop vid underbara sjön Båven. Nu på lördag var det tänkt att jag skulle fotografera en god väns bröllopsfest (gifte sig gjorde hon borgerligt och i "hemlighet" för ett år sedan). 

Men efter söndagens sju timmars långa fotograferande och två dygns intensivt photoshoppande ligger jag nu nerbäddad med feber och muskelinflammation!

Kanske var jag för positiv och naiv när jag tackade ja till att fotografera bröllopsfesten? Jag visste mycket väl att det "bara" var sex dagar emellan fotouppdragen. Men jag ville ju så gärna... Jag var så glad över att ha blivit tillfrågad och jag såg verkligen fram emot dessa två dagar. Dessutom hade jag inte haft ont i kroppen lika ofta under de senaste tre månaderna. 

Jag vet med mig att jag lägger ned för mycket efterarbete på bilderna i datorn, men det är ju så roligt och jag blir så enormt engagerad. Jag vill så gärna att de som beställt bilderna skall bli nöjda och glada. Är man inte så duktig "tekniskt", får man kompensera det med Photoshop...

Jag hade visserligen kunnat vila och vänta till på lördag innan jag tackade nej, för att se om jag mådde bättre, men hur sjyst är det mot "kunden"? Nu har de åtminstone ett par dagar på sig att försöka hitta en ersättare.

Det allra värsta är att jag insett att jag aldrig skulle kunna arbeta som fotograf... Det spelar ingen roll hur mycket kunskaper och erfarenheter jag får. Eller hur mycket jag styrketränar, min kropp är helt enkelt slut!

Har Du någon gång tvingats ställa in ett fotouppdrag? Hur kände du Dig? Föreslog Du en alternativ fotograf/ersättare?

Till sist en fråga till alla Er yrkesfotografer. Hur fixar Ni (och Era kroppar) att fotografera flera timmar varje dag samt sitta och arbeta framför en dator dagligen? Berätta gärna!

Kram Milla

På väg till min allra första bröllopsfotografering. Glad, tokig och förväntansfull.Foto: Camilla Thieme

Jag blev rörd...

Igår fick jag ett mail från brudens mor (bruden som jag fotograferade i söndags) . Ett mail som gjorde mig både stolt, glad och väldigt rörd.

Så här stod det:

Min allra första bröllopsfotografering...

I går hade jag den stora äran att föreviga Vivi och Nils Båvners bröllop!

Det var lite pirrigt, men framför allt superroligt och enormt lärorikt att fotografera ett bröllop. Och vilken tur jag hade att det var just detta par som gifte sig. Helt otroligt underbara människor!!!

Lycka till Vivi & Nils & tack för att Ni hade förtroende för mig.

Kramar Milla

Bruden var strålande vacker, både på ut- och insidan.

Brudgummen hade en lite annorlunda klädsel som hans vänner köpt i Bangladesh. De var så fina ihop! Ser Ni att de gifte sig barfota ;o)

Ringarna fotograferade jag med hjälp av ljuset från ett fönster.Foto: Camilla Thieme

OBS! Det kommer fler (färg) bilder på brudparet i senare inlägg. Jag kommer även beskriva hur jag gick till väga när jag fotograferade, vad jag hade för känslor samt berätta mer om själva bröllopet och alla fantastiska människor där.

För bra för att vara sant?

Läste igår på text-tv (och idag på nätet) att en svensk forskare kanske löst gåtan att STOPPA VINTERKRÄKSJUKAN!!!

http://www.expressen.se/nyheter/1.2500486/svensk-upptackt-kan-stoppa-vinterkraksjuka

Gissa om det skulle vara UNDERBART , speciellt för oss emetofobier.

Vad tror Du, är detta för bra för att vara sant? Berätta gärna!

Kram Milla