Jag gjorde det!

Det tog emot, men jag gick till Ankaret tillslut! De första tjugo, trettio minuterna var riktigt jobbiga, hade grym ångest (trodde jag skulle spy flera gånger) men sedan släppte det :o) Mycket tack vare min fantastiska läkare, en väldigt trevlig och sympatisk kvinna med enorm värme och humor. Tyvärr skall hon sluta på Ankaret, (precis som alla andra fantastiska människor som jag träffat inom vården) så typiskt...

Så ikväll har jag "firat" och ätit oxfilé med färskost, pommes, bearnaisesås, avokado, gurka, tomat, lök och Pepsi Max :o) Kändes lite konstigt att sitta alldeles ensam och äta så fin mat.

Nästa steg blir att våga träffa min vän igen. Ha det gott och tack för allt stöd och all uppmuntran, det värmer och ger resultat ;o)

Kram Milla

Foto: Marko Thieme

Bildredigering: Camilla Thieme

I valet och kvalet...

Klockan är nu 08.15 och jag sitter här med ångest. Jag skall nämligen till Ankaret, Psykiatrin i Haninge idag klockan 13.00 och måste lämna återbud senast klockan 09.00.

Jag vet att jag borde gå dit, men kroppen säger att jag skall stanna hemma! Det är verkligen svårt att gå emot sin egen hjärnas vilja. Såhär har dålig har jag aldrig varit förut. Jag har alltid gått på mina läkar- och psykologbesök tidigare, oavsett hur jag mått. Kanske beror det på att jag idag inte har någon inkomst längre och känner att jag inte har någon skyldighet gentemot myndigheterna att gå dit. Men jag får ju inte glömma bort skyldigheten mot mig själv, skyldigheten att hjälpa mig själv att bli bättre. Den är ju viktigare än alla myndigheter i hela världen, eller hur? :o)

Jag måste verkligen försöka att ta mig dit idag. Klarar jag inte av att sitta där så länge får jag tala om det för min läkare, hon borde förstå. Då hinner jag i alla fall lämna några viktiga papper samt be om nytt recept på Fontex (min medicin mot ångest). 

Jag måste ta tag i detta nu, jag kan inte fortsätta att isolera mig...

Kram Milla

Foto: Marko  Thieme

Bildredigering: Camilla Thieme

Rea hos Photobox och Extrafilm

Lite tips på REA hos Photobox och Extrafilm igen :o)

Kram Milla

Upp till 70% rabatt på Posters & Kollage hos Photobox 2011-02-23

50 kr rabatt på Fotobok Lyx hos Photobox(kod: LYX50K) 2011-02-23

20 kr rabatt på Fotomuggar hos Photobox 2011-02-23

30% på alla Fotokort hos Extrafilm (kod: kort1) 2011-02-27

50 kr rabatt på Din beställning hos Extrafilm (kod: glad5) 2011-02-27

Foto: Camilla Thieme

Nu kan jag äntligen andas ut...

Åtminstone för den här gången...

Det har nu gått exakt två veckor sedan min vän insjuknade i vinterkräksjukan endast ett par timmar efter att han hade varit hemma hos mig.

Ända sedan dess och ca nio dagar framåt levde jag som i ett vacuum. Jag kunde varken äta eller sova ordentligt av rädslan av att kanske ha blivit smittad. Nu har jag dock, efter 336 timmar bestämt mig för att släppa det hela. Jag kan omöjligt ha blivit smittad, åtminstone inte av honom...

Nästa steg är att våga träffa min vän igen. Jag vet att jag inte kan isolera mig från allt och alla, även om det är precis det som min hjärna säger åt mig att göra just nu. Det är alltid som svårast när man har det så nära inpå, när det finns så färskt i minnet.

Jag skall försöka att ta en promenad med honom imorgon tisdag. Vi börjar med att ses utomhus en liten stund, så får vi se vad som händer och vad nästa steg blir :o)

Rädd för att bli magsjuk kommer jag nog alltid att vara, men jag kan i alla fall lägga denna incident bakom mig :o)

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Hur pass viktigt är det?

Hur pass viktigt är det att (alltid) få ett skriftligt svar på en bildkommentar eller ett blogginlägg som man själv skrivit?

Själv uppskattar jag det jättemycket, men det är absolut inget som jag tar för givet. Det är skönt att veta att den man skrivit till har läst och tagit del av det man har att säga, men jag respekterar om han eller hon kanske inte har tid (eller lust för den delen) att svara ;o)

Jag brukar alltid svara på alla bild- och bloggkommentarer jag får (kanske för att jag har så mycket tid över ;o) Det skulle för mig kännas väldigt otacksamt att inte göra det.

Hur känner Du? Är det viktigt för just Dig att Du får ett skriftligt svar när Du skrivit en bild eller bloggkommentar? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Ps. Kan även passa på att be om ursäkt ifall jag glömt att svara på någons inlägg eller kommentar, det är verkligen inte min mening. Ds.