Fotografera båtar...

Jag undrar om Ni har några bra tips eller råd när man skall fotografera båtar? I synnerhet vita kryssningsfartyg. Min man har just detta som ett stort intresse och han behöver exponera ned (ett steg) när han fotograferar. Inget fel med det kanske, men jag undrar om man kan använda något (grå) filter istället? Eller något annat? Alla tips/råd är välkomna! Berätta gärna :o)

Kram Milla

Denna bild tog jag idag när vi var och solade, badade och fotograferade båtar :o)

Foto: Camilla Thieme

Njursten

Idag är det exakt fem år sedan den där fruktansvärda dagen i juli 2005, dagen då jag drabbades av njursten... Jag har skrivit om detta tidigare i "Min Panikångest", men för Er som inte orkar eller vill läsa hela den berättelsen, så kommer här bara kapitlet om just mitt njurstensanfall.

"Det var den 12 juli 2005, solen sken på en klarblå himmel och det var en helt underbar sommardag. Marko och jag hade planerat en heldag vid havet, där vi skulle sola, bada och grilla. Tyvärr mådde jag inte helt bra och var väldigt kissnödig när jag vaknade. Jag sprang och kissade hela morgonen, men det kom bara några droppar åt gången. Eftersom jag haft urinvägsinfektion ett flertal gånger tidigare och kände igen symptomen så trodde jag naturligtvis att det var det jag hade även denna dag. Jag "kissade" en sista gång och så gav vi oss iväg.

Men vi kom aldrig fram, för på vägen drabbades jag av en obeskrivlig smärta på vänster sida i nedre delen av ryggslutet. Jag fick svårt att sitta still och vred och vände på mig konstant i sätet. Tillslut blev smärtan för svår och jag orkade inte längre, utan bad min man att stanna vid vägkanten. Jag klev ur bilen och gick oroligt fram och tillbaka längs vägkanten. Snart hittade jag ett ställe i gräset där jag kunde lägga mig ned. Hela tiden värkte det i ryggen och jag kände mig fruktansvärt kissnödig. Jag försökte lätta min blåsa, men även denna gång kom det bara några få droppar. Jag kände mig till och med bara mer kissnödig när jag försökte kissa! Nu hade jag börjat bli rejält orolig och ångesten kröp sakta fram. Marko, min man, satt fortfarande kvar i bilen och kom inte ut för att fråga hur jag mådde. Där låg jag ensam i gräset och folk som körde förbi tittade konstigt och frågande på mig.

Jag kände att något inte stod rätt till och började fundera på om jag skulle bli tvungen att uppsöka läkare (och de som känner mig väl vet att då måste det vara något allvarligt, eftersom jag hatar att åka till sjukhus och alltid drar mig in i det längsta innan jag söker hjälp). Samtidigt tyckte jag synd om Marko som satt där i bilen och väntade på att vi skulle åka till havet. Jag ville ju inte förstöra för honom. Vi som skulle ha det så mysigt...

Snart insåg jag att det inte skulle bli någon sol och bad den dagen, för jag måste HEM! Skamsen och fruktansvärt rädd återvände jag till bilen, till en milt sagt irriterad och arg Marko. Jag talade om att jag mådde fruktansvärt dåligt och tyvärr måste åka hem. Jag kommer inte ihåg vad han sade just då, men jag kan försäkra Er om att det inte var några snälla ord. Sedan vände han bilen och for iväg med en rivstart. Hela bilvägen hem muttrade han något om att det "aldrig går att planera något tillsammans med mig", att "det alltid är något fel på mig" och så vidare. Han skrek och gormade åt mig medan jag hade fullt sjå att klara av bilfärden hem på grund av all smärta. Jag grät och var helt förtvivlad och försökte förklara för Marko att "den här gången var det verkligen allvar". Men han vägrade att lyssna. När vi nästan var framme blev smärtan alltför stark och jag bad Marko att få kliva ur bilen. Han ställde sig på bromsen och bilen tvärstannade ca 800 meter från vårt hem. Jag klev ur bilen, stängde bildörren och i nästa sekund var han borta.

Där stod jag vid vägkanten, ensam och övergiven och med en sådan smärta i ryggen att jag inte visste hur jag skulle ta mig hem. Sakta började jag gå hemåt, steg för steg. Solen gassade och jag kände mig både yr och illamående. Jag var så kissnödig att jag tänkte stanna flera gånger i bostadsområdet och kissa, men jag lyckades hålla mig.

Tiden efter det minns jag inte så väl. Jag vet att när jag väl kommit innanför dörren hade Marko åkt iväg och solat och jag sprang in på toaletten för att kissa. Naturligtvis så kom det inte mer än ett par droppar. Sedan låg jag på golvet i över fem timmar och bara vred mig av smärta. När Marko kom hem satte han sig framför tv:n och tittade på golf medan jag låg på golvet i rummet bredvid, rädd och övergiven.

Tillslut tog jag modet till mig och ringde till akuten. Då var smärtan så stark att jag tänkte nu tar jag en ambulans till sjukhuset. På akuten kom de fram till att det måste vara ett njurstensanfall och jag fick en tid en timme senare. Naturligtvis tackade jag ja. Marko skjutsade mig till sjukhuset, nu började även han förstå att det var allvar. Efter en tids väntan fick jag äntligen komma in. Jag pratade med en läkare som konstaterade njursten och han gav mig en spruta i skinkan. Efter en stund släppte värken och jag fick åka hem".

Tyvärr var detta bara början. De senaste fem åren har varit de värsta i mitt liv. Mycket tror jag beror just på denna händelse. Jag känner av njurarna ibland och tror att jag fått flera små anfall av njurgrus. De börjar alltid med ett fruktansvärt illamående, sedan får jag "kissanfall" och måste springa på toaletten stup i kvarten. Har även sett att det legat grus i urinen. Detta har i sin tur ökat min ångest, jag har spänt varenda muskel i kroppen på grund av oro och därför har jag fått mer smärta. Allt är en ond cirkel som aldrig tycks ta slut.

Har någon av Er haft njursten eller njurgrus? Vilka symptom får Ni? Kanske har Ni några bra tips eller råd att komma med (förutom att dricka mycket vatten)? Berätta gärna!

Kram Milla

Ps. Glöm inte att dricka vatten! ;o) Ds.

Profilbild

Tänkte fråga Er om Ni har något bra tips på hur man får bästa kvalité på sin profilbild när man lägger upp den här på Fotosidan? Tycker mina blir så suddiga. Vad har Ni för storlek på dem med mera? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Första filmen!!!

Så blev det av tillslut...

Min första film med min nya Canon Eos 550D (som jag fick på min 40 års dag). Ni finns alltid i mina tankar ;o)

OBS! Glöm inte ljudet :o)

Killen som pratar på filmen är min sprallige vän Anders Ericsson ;o)

Snart skall jag göra en "seiös" film och använda stativ, ser Ni fram emot va? ;o)

Kram Milla

Jag har så snälla vänner :o)

Igår fick jag låna en Wacombräda av min vän Christofer Lind :o) Han hade fått den av en jobbarkompis men använde inte den, så han frågade om jag ville låna den. Klart jag ville!!! :o) Installerade den alldeles nyss och testade den som hastigast. Men jösses vad svårt det var ;o) Här krävs det övning må jag säga.

Brädan heter Intuos2 XD - 0608 - U någon som har erfarenhet av en sådan? Några tips eller råd? Berätta gärna!

TACK Christofer :o)

Kram Milla