80 000 kr back och mer blir det för var dag som går...

Idag är det är precis ett år sedan jag fick min sista sjukersättning från Försäkringskassan! Jag räknade ut att jag gått miste om ca 80 000 kr. Det känns verkligen inte bra! Speciellt inte när detta år som gått är det året som jag mått som allra sämst samt det år som jag gjort mest för att försöka bli frisk. Jag tänker framförallt på det faktum att jag börjat medicinera mot min ångest för första gången efter nästan 20 års tid. 

Jag skriver inte detta för att Ni skall tycka synd om mig. Jag tycker bara att det är så fruktansvärt att det får gå till så här (och inte bara för mig, utan tusentals andra människor som också blivit utförsäkrade). 

Jag hoppas verkligen att reglerna kommer att ändras snart, för så här kan jag/vi inte ha det längre...

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

The Look...

Ytterligare en bild från en fotosession med min vän Anders Ericsson.

Kram Milla

Även denna gång fick jag jobba ett bra tag i Photoshop innan jag blev nöjd med resultatet. Vad tycker Ni, blev bilden bättre eller sämre? Berätta gärna!

Foto: Camilla Thieme

I valet och kvalet...

Klockan är nu 08.15 och jag sitter här med ångest. Jag skall nämligen till Ankaret, Psykiatrin i Haninge idag klockan 13.00 och måste lämna återbud senast klockan 09.00.

Jag vet att jag borde gå dit, men kroppen säger att jag skall stanna hemma! Det är verkligen svårt att gå emot sin egen hjärnas vilja. Såhär har dålig har jag aldrig varit förut. Jag har alltid gått på mina läkar- och psykologbesök tidigare, oavsett hur jag mått. Kanske beror det på att jag idag inte har någon inkomst längre och känner att jag inte har någon skyldighet gentemot myndigheterna att gå dit. Men jag får ju inte glömma bort skyldigheten mot mig själv, skyldigheten att hjälpa mig själv att bli bättre. Den är ju viktigare än alla myndigheter i hela världen, eller hur? :o)

Jag måste verkligen försöka att ta mig dit idag. Klarar jag inte av att sitta där så länge får jag tala om det för min läkare, hon borde förstå. Då hinner jag i alla fall lämna några viktiga papper samt be om nytt recept på Fontex (min medicin mot ångest). 

Jag måste ta tag i detta nu, jag kan inte fortsätta att isolera mig...

Kram Milla

Foto: Marko  Thieme

Bildredigering: Camilla Thieme

Hur pass viktigt är det?

Hur pass viktigt är det att (alltid) få ett skriftligt svar på en bildkommentar eller ett blogginlägg som man själv skrivit?

Själv uppskattar jag det jättemycket, men det är absolut inget som jag tar för givet. Det är skönt att veta att den man skrivit till har läst och tagit del av det man har att säga, men jag respekterar om han eller hon kanske inte har tid (eller lust för den delen) att svara ;o)

Jag brukar alltid svara på alla bild- och bloggkommentarer jag får (kanske för att jag har så mycket tid över ;o) Det skulle för mig kännas väldigt otacksamt att inte göra det.

Hur känner Du? Är det viktigt för just Dig att Du får ett skriftligt svar när Du skrivit en bild eller bloggkommentar? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Ps. Kan även passa på att be om ursäkt ifall jag glömt att svara på någons inlägg eller kommentar, det är verkligen inte min mening. Ds. 

Polarexpedition...

Eller det kändes så i alla fall ;o)

Min man och jag begav oss till Vällinge idag för att fotografera ett lastfartyg. Själv är jag sådär måttligt road av just lastfartyg, så jag passade på att ta några andra bilder :o)

Gissa om jag blev snopen när jag tog fram kameran ur ryggsäcken och skulle ta min första bild... Jag hade nämligen glömt minneskortet hemma i datorn!!! Som tur var fick jag låna min mans kamera, så jag kunde ta några foton i alla fall.

Det var så kyligt att både jag och min man blev så kalla om händer och fötter att de domnade bort. Men det var en väldigt klar och vacker dag, så jag njöt av varje sekund :o)

Har Ni glömt minneskortet någon gång när Ni varit ute och fotograferat? Eller kanske har det hänt något annat galet? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme