Kaskasavagge -Cievrratjokka 2012-07-22
Efter en natt i ett torrt vindskydd, visserligen något kyligt på efternatten, men rena himmelriket efter gårdags nattens storm, packade vi ihop för att gå mot Nikkaluokta. Så skönt att kunna packa ryggsäcken stående, utan att behöva tänka på blöta och vind.
Dagens etapp startade med en god stigning. Såg faktikt värre ut än vad den kändes, men sin tid tog det. Mindre sten idag som tur var. Vårt måtto har hela tiden varit, gå i lugn takt så tar vi oss fram kilometer för kilometer.
Regnkläderna åkte snart av, under dagen var det mest soligt väder men regnet kom med jämna mellanrum trots att solen visade sig.
Betydligt mindre med sten, helt klart bästa dagen att gå.
Vi blickar bort mot Kaskasatjåkka
Så lämnar vi Kaskasavagge för denna gång. Stort frågtecken om jag kommer hit någon mer gång. Ben och knän blir inte yngre.
Så vackert med veckningen i Nibbas topp, extra fint med det disiga vädret och snöpudret.
Trots att kom ner på lägre höjder fanns det en hel del stora snöfä'lt. Ljuvligt för fötterna att gå på efter all sten. Så mycket snabbare att gå på snö än i stenskravell.
Isranunkel
Fin vy med sjörna vid Njunne, Vistasvagge och fjällen i fjärran.
Skönt att komma fram och blicka ner över Nikkaluokta.
Enligt kartan skulle det finnas en stig från träggränsen ner till leden i Ladjovagge. Vi tältade nedanför Cievrratjokka för att ha en par tre timmars vandring sista dagen.
Fjällpipare
Jag har en stor serie på fjällpipren. jag har aldrig varit så nära. Hon hade ungar i närheten och var mycket envis med att hålla mig ifrån dem. var som närmast henne några meter.
Man längtar till Kebnekaise när man ser ditt fina resereportage!
Christer
ing-marie
Ser att du går i stövlar i detta steniga område. Det skulle aldrig mina fötter acceptera, inte med 25 kilo på ryggen;)
/Stephan
Ja stövlar var ett val vi gjo9rde eftersom det skulle vara så mycjket vatten och vi anande vad. Inte heller kom jag ihåg all denna sten. NU var det inte så mycket vatten, höga kängor hade räckt till. Fötterna höll bra med stövlar, på ett sätt var det bra, greppet under sulorna var bra på det hala stenarna, tror att mina kängor varit betydligt mer hal./brita
Jag minns jag tänkte så varje år när vi gått färdigt. Sedan blev längtan så stor så fort det blev vår igen.
Visst känner man sig lite sliten då och då innan vandringen är slut.
Isranunkel är den blomma som jag är mest förtjust i. Jag minns såväl när vi kom högt upp så plötsligt bland all sten var denna blomma där och lyste upp tillvaron för oss.
Vilken tur du har haft som fick en fjällpipare så nära dig. Visst är det den som brukar pipa så enformigt långt ut på natten.
Det är väl underligt när jag ser bilden med molnen och ljuset ner över Ladjovagge så vet jag att någon av oss tagit en bild med exakt samma vackra mjuka färg.
Jag tänker på alla dessa stenar. Jag som ibland har ramlat inne i stan när där varit ojämnt. Hur kunde jag klara mig när vi vandrade.
Det enda katastrofala som hänt är när jag följde med i ett vad. Hua jag var enbart torr uppe på huvudet.
Spännande få se nästa vandringsdag.
god natt tack för alla bilderna samt sov gott önskar vi.
Gun-Inger
Nästa gång jag far tillmin bror i kristianstad vill jag gärna träffa dig, om det skulle kännas bra för dig?/brita
Något att se fram emot.
Kram på dig
Gun-Inger
Jag riktigt längtar ta sovsäcken och ut å gå....speciellt om man får såhär fina bilder med hem:)
Kram/Maria
Vi har redan planerat nästa års tur till Kebneområdet.
/brita