Jämtlandstriangeln/tankar om det storslagna

 Många mil har jag vandrat under åren i fjälltrakterna. Alla mil är avverkade i Västerbotten och Norrbotten. Jämtland var för mig helt okänt. Efter tips av en arbetskamrat, for jag och dotter min till Storulvån för en kortare fjällvandring.

Leden mellan de tre stationerna, Storulvån, Blåhammaren och Sylarna, har blivit en modern klassiker. Naturen mellan Storulvån och Blåhammaren var vacker och utmärker sig med många bäckar och många mindre bäckraviner. Terrängen var lättgången. Själva Blåhammaren kan jag inte uttala mig så mycket om då dimman låg tätt efter backen.

Av praktiska själ valde vi att börja med att gå till blåhammaren. Så här i efterhand ett dåligt val då naturupplevelsen från Blåhammaren till Sylarna inte hade mycket att ge, förrän vi hade ca 7 km kvar av de 19 vi gick. Efter att ha gott över myrar och spångar så öppnade sig plötsligt Sylarnas toppar framför oss. Hade vi valt att gå från Storulvån till Sylarna hade vi haft massivet i ögonen hela tiden. Sylarna gav mersmak och planer för ny tur just dit, för att göra dagsturer i massivets omgivningar. Tredje dagens vandring till Storulvån löpte över lättgången böljande fjällhed

Vi valde att gå med så lätt packning som möjligt. Jag envisades att släpa på kamera, ett par tre objektiv och stativet. Jag förundras över storslagenheten, hur starkt jag påverkas av naturen och dess skönhet Efter en dags vandring var mina ben och min själ trött, orken fanns inte att vänta in det dalande ljuset. Dessutom måste hänsyn visas till de övriga 23 i sovsalen.

Hur jag än tar bilder, hur jag än försöker tänka på komposition och exponering så berättar inte bilden om den storslagenhet som finns i verkligheten. När jag tittar igenom mina bilder upplever jag ett behov av att förkovra mig i den vida och storslagna naturfotograferingen. Hur det än är, är bilderna för mig en hjälp att minnas, att längta, att göra nya planer.

Storulvån - Blåhammaren

Sylarna

Sylarna - Storulvån

Trysunda

Trysunda tillhör Höga kusten och världsarvet. Det är en av skärgårdens vackraste öar, och fiskeläget är ett av de bäst bevarade längs Ångermanlandskusten. Det ligger väl skyddat i en djup vik och är ett mycket populärt utflyktsmål bland båtfolket. Här finns ett kapell från 1600-talet. Trysunda är naturreservat och från hamnen leder stigar till flera badvikar, utsiktsplatser m.m. Här finns gästhamn och vandrarhem.

Jag försökte få logi för natten, men allt var fullbokat. Åkte  över med Trusunda express till ön för att reknognisera, för att lära känna ön. Idag skulle molnen hänga över oss, men solen gassade från en klar himmel, ljuset hårt och skoningslöst följde mig hela dagen.

Helt fantastiskt vilken ö, utsikt åt alla håll, Skags fyr, Balesudden mm, från de branta stupen. Mellan de branta stupen finns fina sand och klappersten stränder.

Svettig och trött i benen efter att ha klättrat och klängt avnjöts en god bakett i cafét. Planerar en nu tur med övernattning och mjukare ljus.

Balesudden

Den skarpt markerade Balesudden är ett magnifikt sjömärke vid inloppet till Bäckfjärden. Bilvägen någon mil söder om Örnsköldsvik. Det är fem ganska tunga kilometrar till udden,  stigen följer delvis havskanten och gör nu och då ordentliga stigningar för att komma till nästa vik. Attkomma till udden är värt varje steg. Utsikten över världsarvets norra del är fantastiskt. Idag hängde regnet i luften och sikten var något begränsad.

Jag besöker Balesuddens naturreservatet varje år för att se hur växtligheten förändras efter den intensiva branden, 2008. Branden har påverkat skogen på två sätt, dels genom höga flammor som dödat stora delar av trädkronorna och dels genom de rotskador som glödbranden orsakat och som också dödat de träd som undkommit själva lågorna.  I från att det första året var varmt  och svart grönskar gräs och mossor. I år frodas åter blåbärs, lingon och några hallonbuskar. Lövträden börjar skicka upp sticklingar och helt fantastiskt, mitt i det svarta fann jag hjortron.

Innanför klippan finns djupa skogar, en trolsk liten tjärn med kristallklart vatten, höga utsiktsberg och skyddade vikar med bra angörningspunkter för båtar. På vägen till udden passeras den lilla trolska Balestjärn är intressant med sitt klara vatten och sina konserverade trädskelett som syns på botten efter stränderna.
Berggrunden i reservatet består av röd nordingrågranit och övergår längre in i gråare bergarter som migmatit och gråvacka Skogen består mestadels av hällmarkstallskog med granskog i dalgångarna och har en rik flora. Djurlivet kan jag inte så mycket av men enligt länsstyrelsen före kommer skogsfågel, flera hackspettsarter. Havsörn ses då och då.

Jag känner så stor glädje över att kunna gå, att få ta del av vår underbara natur.

Skallbergsgrottorna

Det är lätt att bli hemmablind. Ofta åker vi många mil för att uppleva naturen. Jag har då försökt att leta upp pärlorna i min omgivning. Först idag var jag ner i Skallbergsgrottorna. Häftigt, ibland var det att hålla tungan rätt i munnen.

Skallberget ligger ca 2,5 km nordväst om Gideå, en by ca 2 mil från Örnasköldsvik. Här finns Nordens största urbergsgrotta med gångar och salar med sammanlagd längd av 220 meter. Ingångsskrevan är 70 meter lång och 24 meter djup. Flera inlandsisar har bildat denna märkvärdiga grotta för ca 1800 miljoner år sedan. Skallberget är klassat som objekt av riksintresse för naturvården och utmärkt med en skylt för sevärdhet vid vägen.

Grottsystemet är renoverat med nya stegar och rep. Rekommendationen att använda hjäm och att varje individ har en lampa och att alltid vara minst två, känns bra.

Svårt att fota. jag hade liten ryggsäck med kameran, tyvärr var det så trångt att det inte gick att få upp kameran. Några bilder blev det utifrån. Bilderna ger inte rättvisa till storheten och trångheten. Min son fick gå i sidled för att kunna passera ner i grottskrevan.

Återvändarnostalgi

Var i helgen i gamla hemtrakter. Fototräffen i Jormlien med Bio-foto för några helger sedan, gav mersmak och en saknad efter den underbart fina naturen i Gäddede med omnejd.

Vi var bland annat till Hällingsåfallet. Vi hade turen med oss solen återkom efter ett ihärdigt regnande när vi åkte över Stekenjokk. Hög luftfuktighet gav oss två regnbågar i fallet. En dag att minnas