Onsdag i Innerdalen

Tidig morgon tassade min rumskamrat och jag ut för att möta en överfuktig luft, regnet hängde i luften, men det regnade inte. Jag stannade en stund vid Innerdalsvattnet för att njuta av den tidiga blå timmen.

Upptäckte plötsligt en ljusstråle ner i vattnet. Från var begrep jag aldrig.

De båda bilderna med Tårnet är tagna med 10 minuters mellanrum.

Så kom regnet! Det blev en dag i Tårnets närhet. Nära till varm stuga och brasa. Jag drömde om att skymta toppen på Innerdalstårnet i ett töcken av moln. Jag stod i regnet ca en timme, toppen skymtades korta stunder vid trew tillfällen.

Efter fika gick jag upp efter bäcken mot Renndalen. Hällarna uppe vid forsen skulle vara fantastiska i bra väder. Nu regnade det. Eftersom jag kan inte var still, så jag bestämde mig för att gå i alla fall. Det var fantastiskt vackert uppe vid hällarna och forsen. Tyvärr regnade det och blåste, så de flesta bilder na raderas pga blöt lins. Jag hann aldrig torka linsen torr.

 Bäcken hade många vackra partier på vägenupp med småfall och mycket fina linjer.

Vägen ner var halkig. Gällde att sätta fötterna på rätt ställen. Jag stöp, raklång. En månads smärta i revbenen, men det är glömt nu.

Senare på eftermiddagen blev det en liten tur till björkdungen med makroobjektivet.  Jag fann blåklockor och  en ensammen vitsippa. Ensam , stark och ståtlig.

En blöt men innehållsrik dag till ända.

Tisdag i Innerdalen

Utflykterna under Innerdalensveckan styrdes av vädret, som under veckan spåddes till ostadigt med den del regn.

Tisdagmorgon planerades turen till meandern längre in i dalgången. Vi var några stycken som vid kvart över sex gick ut till älven för att möta ljuset. Lite molningt, men alldeles lugnt, vilket gav fina speglingar.

Vädret var med oss, tom solen visade sig mellan varven. Turen bort till meanderna var ca 4 km. Myrlandet var rellativt blöt, men det var helt okay att gå. Meandern var värt varenda steg, allt klängande och klättrande för att komma upp på första utsiktshyllan.

På vägen tillbaka fann Eva och jag ett härligt fikaställe mitt ute i älven. Stövlarna räckte till. Plötsligt fick jag syn på de vackra fjällbjörkarna med det synliga rotsystemet.

En mycket skön och lyckad dag var till ända.

Innerdalen

Sista veckan i september var jag på "fotosafari" i Innerdalen En helt fantastisk vecka med en natur som var som mumma för själen. En dalgång som gav så många möjligheter, så mycket inspiraration och glädje. Ett trevligt gäng fjäll och bildintresserade personer höjde ytterligare den positiva känslan.

Det har tagit mig en månad att smälta mina bilder och upplevelser. Vill gärna dela med mig av min upplevelse.

På söndag eftermiddagen strålade vi samman på parkeringen i Nerdal. Ett glatt gäng med några kända ansikten och några kända namn från fotosidan och blogger.

Måndag

Tidigt måndagmorgon gick vi ut för att möta ljuset. Det regnade inte, men himlen och luften var regntung. Det blev ett första möte  med "Storsalen", innerst i dalen. 

Måndagens tur blev att vandra upp efter Fluoforsen. Under förmiddagen höll regnet sig frånvarande. Myren lyste, om än inte i sin vackraste höstprakt, men fantastiskt vackert. Myr gräset i olika rodnade nyanser. Stigen upp efter bäcken var stenig och halkig. Att streta sig uppåt efter bäck kanten var inte helt "ojobbigt". Värt mödan.

Fluorforsen

Fluorforsen

Efter att ha kommit halvvägs upp efter fjällsluttningen var det skönt med smörgås och te. Inte att förglömma den goda makrillen. Fikat intogs med en fantastisk vy utöver Innerdalen, ner mot Nerdal.

Så kom regnet!  Vandringen ner blev hal. På vägen ner fanns otaliga små bäckar, rännilar som jag bara inte kunde gå förbi.

Myren brann i den fuktiga luften

Mot kvällningen slutade det att regna. Det klarnade upp från väster.

Jämtlandstriangeln/tankar om det storslagna

 Många mil har jag vandrat under åren i fjälltrakterna. Alla mil är avverkade i Västerbotten och Norrbotten. Jämtland var för mig helt okänt. Efter tips av en arbetskamrat, for jag och dotter min till Storulvån för en kortare fjällvandring.

Leden mellan de tre stationerna, Storulvån, Blåhammaren och Sylarna, har blivit en modern klassiker. Naturen mellan Storulvån och Blåhammaren var vacker och utmärker sig med många bäckar och många mindre bäckraviner. Terrängen var lättgången. Själva Blåhammaren kan jag inte uttala mig så mycket om då dimman låg tätt efter backen.

Av praktiska själ valde vi att börja med att gå till blåhammaren. Så här i efterhand ett dåligt val då naturupplevelsen från Blåhammaren till Sylarna inte hade mycket att ge, förrän vi hade ca 7 km kvar av de 19 vi gick. Efter att ha gott över myrar och spångar så öppnade sig plötsligt Sylarnas toppar framför oss. Hade vi valt att gå från Storulvån till Sylarna hade vi haft massivet i ögonen hela tiden. Sylarna gav mersmak och planer för ny tur just dit, för att göra dagsturer i massivets omgivningar. Tredje dagens vandring till Storulvån löpte över lättgången böljande fjällhed

Vi valde att gå med så lätt packning som möjligt. Jag envisades att släpa på kamera, ett par tre objektiv och stativet. Jag förundras över storslagenheten, hur starkt jag påverkas av naturen och dess skönhet Efter en dags vandring var mina ben och min själ trött, orken fanns inte att vänta in det dalande ljuset. Dessutom måste hänsyn visas till de övriga 23 i sovsalen.

Hur jag än tar bilder, hur jag än försöker tänka på komposition och exponering så berättar inte bilden om den storslagenhet som finns i verkligheten. När jag tittar igenom mina bilder upplever jag ett behov av att förkovra mig i den vida och storslagna naturfotograferingen. Hur det än är, är bilderna för mig en hjälp att minnas, att längta, att göra nya planer.

Storulvån - Blåhammaren

Sylarna

Sylarna - Storulvån

Trysunda

Trysunda tillhör Höga kusten och världsarvet. Det är en av skärgårdens vackraste öar, och fiskeläget är ett av de bäst bevarade längs Ångermanlandskusten. Det ligger väl skyddat i en djup vik och är ett mycket populärt utflyktsmål bland båtfolket. Här finns ett kapell från 1600-talet. Trysunda är naturreservat och från hamnen leder stigar till flera badvikar, utsiktsplatser m.m. Här finns gästhamn och vandrarhem.

Jag försökte få logi för natten, men allt var fullbokat. Åkte  över med Trusunda express till ön för att reknognisera, för att lära känna ön. Idag skulle molnen hänga över oss, men solen gassade från en klar himmel, ljuset hårt och skoningslöst följde mig hela dagen.

Helt fantastiskt vilken ö, utsikt åt alla håll, Skags fyr, Balesudden mm, från de branta stupen. Mellan de branta stupen finns fina sand och klappersten stränder.

Svettig och trött i benen efter att ha klättrat och klängt avnjöts en god bakett i cafét. Planerar en nu tur med övernattning och mjukare ljus.