Gatufoto i töväder

En bra sak med att blogga är att det nästan tvingar en ut på gatufoto. Ibland behöver man skriva en förblogg och säga att i morgon, då ska jag…

Gråväder har aldrig hindrat mig och i dag är det dessutom tö och slask. Dagens idé är att kolla Bonniers konsthall så jag går från centralen och Torsgatan upp. Hittar inget bra att plåta.

Viker ner mot Atlasmuren och följer Norrbackagatan. Hittar ett mäktigt valv vid Vulcanusgatan, det är en trappa upp till Torsgatan (gissar jag). Plåtar och plåtar, vill ha människor perfekt placerade i alla öppningar, men det lyckas jag inte med. Går istället vidare och under St Eriksbron hittar jag ett utrymme fullt med grafitti och plåtar det. Försöker få in någon människa i bilden men det funkar inte så bra.  Svårt med ljuset.

Kommer upp vid St Eriksplan och går Odengatan - Dalagatan - Wallingatan mot city igen. Tar tunnelbanan från Hötorget och på t-banestationen hittar jag ett par som sitter och fikar och jag tar ett par bilder.  

Tänker när jag åker hem att det här nog inte gick så bra ur gatufotosynpunkt, men upptäcker att jag ändå fått ihop några bilder att visa åtminstone i bloggen. Så håll tillgodo. Kommentera gärna.

Hälsningar /Matti

Från Hornstull till Munkens - mer tankar om gatufoto

November månads första soldag. Åker fel en station, men kliver till sist av vid Hornstull.  Får leta en stund uppåt och neråt längs Hornsgatan för att hitta Galleri Korn. Här ställer nio fotografer ut. De jobbar vanligtvis åt en fastighetsförmedlare men har här fått ”fria tyglar”. Pia Isaksson fastnar jag för, ”Om inget oförutsett inträffar”. En ung pappa kommer in med sin telning. De tittar på bilderna och han frågar sen om han får ge den lilla mat därinne. Han ler brett när jag plåtar barnet.

Tar mig österut, mot SoFo, på Stockholms söder som författaren Bengt Ohlsson liknar vid en överfull shoppingvagn där varorna trillar av. Mycket folk är ute och promenerar, joggar, samtalar, fikar och leker med barn och hundar. Såg ingen som trillade av. Värmen, cirka 10 grader, får duvorna att kuttra.

Plåtar allt och alla på vägen. Det har diskuterats om storleken har betydelse. Är det lättare visavi de du plåtar att gatufotografera med en liten kamera, eller ska man istället ha en så stor kamera som möjligt? Det förra alternativet sägs vara mer oförargligt, få reagerar på en liten kamera. Du kanske rentav passerar som turist? En stor kamera ger å andra sidan ett proffsigt intryck, att man är en ”riktig” och kanske viktig fotograf.  Jag känner nog att det kvittar, riktar du kameran mot en person är du sällan en turist. Däremot är det ju lättare att fota obemärkt med den lilla. Kanske är det så att varje tillfälle har sin kamera.

Har Canon 50D med 60 mm macro runt halsen, plockar senare upp 5d mk II med 16-35 mm för att ta kort på Skatteskrapan och i gallerian under den. Har därtill en G11 i fickan.  Hinner jag, lyfter jag kameran och siktar genom sökaren, men oftast blir det ett snapshot från brösthöjd. Får någon blängande blick rakt in i kameran men annars ingen som reagerar på min uppenbarelse. Det är makalöst intressant att fota människor, vare sig det är porträtt eller om de befinner sig i ett sammanhang med andra människor eller miljön. Bryr mig inte så mycket om  om det händer något eller ej, människan i sig är intressantast.

Tar en snabbild på en liten pojke i en port. Han ser lite sorgsen ut. Det får bli lite barntema den här gången.

Nästa station är Galleri Ikon där Micke Berg ställer ut. Kollar runt lite och tar några bilder inne och utanför. En trio läderklädda män står vid sina hojar och samspråkar. Plåtar dem med lyft kamera utan att de bryr sig.

Funderar över begreppet ”smygfoto”. Vad står det för egentligen? Jag har nog tänkt att det är när man tar kort som objektet är ovetande om, typ ett snapshot från höften/bröstet. Kanske menas istället att man smyger sig på någon med sig själv och/eller kameran gömd?

Dagens fotofika intas på Munkens på Renstiernas gata. Tar några bilder med 5D mk II:an och några till med den smidigare G11:an.

Solen börjar gå ner över vår vackra huvudstad när jag går längs Katarinavägen ner mot Slussen.

Härlig är jorden… och tankar om gatufoto

Regnigt och grått, läge för gatufoto! Tvåans blåbuss till Norrtull och promenad tillbaka mot Slussen. På Hälsingegatan står en trio och tittar intresserat upp mot taket. Jag korsar gatan för att se vad det var. ”Du kom för sent!” ”Det var en örn som satt på taket, den flög ditåt!”  Nja, kanske inte en örn, sa jag. En berguv kanske (sådana ses i stan då och då). Går sen och spanar uppåt taken och efter en stund ser jag den sittande i en teveantenn. Mer duvhöklik i sin uppenbarelse.

Plåtar lite på måfå. Skridskoåkare på blöt is i Vasaparken, småkillar som skejtar över gatan, folk jag möter. Har ett 16-35 mm på ett 5D mk II och det blir väldigt smått även på relativt nära håll. Längtar efter ett 50 mm.

Tänker mig att testa lite kaféfoto och slinker in på Vetekatten. Fullt och klaustrofobiskt trångt. Snabbt ut igen. Tar några bilder ändå, som blir härligt korniga. Gillar korn!

Det blir istället förra lördagens fik, Mäster Olof. Tar en bild av en anställd som häller över skummad mjölk i ett par kaffeglas. Tyska kyrkan spelar ”Härlig är jorden…” så där lagom klockspelsfalskt när jag lite senare tar mig mot Slussen. Möter en gammal polare på Västerlång. Han ska kolla Galilei på Nobelmuseet, ni vet han som uppfann den första fågelkikaren.

På Slussen sitter en tjej och pluggar, tar ett foto .

Funderar lite på tillvägagångssätt, motiv och utrustning för gatufoto när jag sitter på bussen hem.

”Kärnan i gatufotografi består tillstor del av en strävan att arbeta så obemärkt som möjligt. Med sin ”dolda kamera” bemödar sig fotografen om att skildra vardagslivet och för honom okända människor på gatan så ärligt och uppriktigt han förmår.”

”För Paul Strand blev fotograferandet på gator och torg ett sätt att utforska och rapportera om livet i hans egen tid. Han utnyttjade en serie smygporträtt från New Yorks gator, närstudier av människor ”upptagna av den dagliga livsprocessen”. Citaten hämtade ur ”Gatufoto – det klassiska sättet.

Smygfoto, närmast föraktat av vissa, är med andra ord EN metod för gatufoto. En annan, hittad i samma kontext, är att beskriva som ”hit and run”. Snabbt tätt inpå, skjut, och sen snabbt därifrån. Bruce Gilden, William Klein och även HCB använde sig av denna metod. Jag har ”smygfoto” och snabbfoto/snapshot bland mina metoder och tänker inte be om ursäkt för någon av dem, eller försvara dem.

För mig räknas resultatet, bilden. Vilka fotografer redovisar tillvägagångssättet?

Återkommer med fler tankar vid kommande bloggtillfällen.