Låt hjärtat vara med

Ett par timmars förmiddagssol, eller om det var två koppar espresso, fick mig att vakna till och skynda på morgonbestyren.  Väl inne vid Slussen var det sen samma gråväder som de flesta andra dagar. Gick längs Skeppsbron och fick strax sällskap av en fågelskådare ivrig att fylla på sin "betonglista" (gäller fåglar sedda inom tullarna, om jag inte minns fel) med nya kryss, det är ju nytt år och ny lista. Även min årslista kunde fyllas på med storskarv, storskrak, vigg, sothöna, gräsand, grågås, kanadagås, knölsvan, kaja. Vid Strömmens fågelmatning stötte vi på Svante Söderholm, känd skådare i Stockholm med omnejd. Han kikarspanade efter skedand, hona, men hade vid det tillfället ännu ej sett den. Såg sedan på Svalan/dagens fågel att han hittade den till sist.

Hade bara en idé för dagen, att plåta vinteraktiviteterna i Vasaparken och försöka få en Brueghelsk touch på det. Pretentiöst värre, alltså. Dåligt med nyanser i gråvädret, plus en klåpare bakom kameran omintetgjorde det hela.

Ett par hjärtan räddade kanske dagen. Fick bli lite av tema.

Avslutade med att skåda betongtak med mera under t-banan i Slussen, medan jag väntade på bussen. Mörkt, skulle behövt stativ, men annars är det en häftig, abstrakt, motivvärld som öppnar sig där.

Tack för att du tog dig tiden att läsa och titta på mina bilder, tusen tack om du därtill ville lägga en kommentar. Ha det bra! /Matti

Mitt 2009 som gatufotograf

Så här års brukar man ju sammanfatta ditten och datten. Jag tänkte sammanfatta mitt 2009 på Fotosidan. Som sig sig bör, lägger jag upp några av de bilder jag gillar mest av de jag tog under året.

Gick in i det med avsikten att lägga upp fågel- och naturbilder. Kollade poolerna för detta och såg att det redan fanns miljoner bilder på sittande fåglar. När jag därtill kollade Brutus böcker/bilder insåg jag att det fanns annat som gav bättre lön för mödan. Landskap, tja.… Klippor, stränder, bryggor en masse. Hårt jobb krävs för att hitta det annorlunda, det som sticker ut. Utan bil skulle det ta en oerhörd tid att ta sig till bra fotoplatser, att sen vänta på rätt ljus – eller vara där tidigt för morgonljuset. Det finns inte!

Tycker den här bilden skildrar ålderdomens mödor, medan ungdomen sorglöst vandrar ur bilden, in i framtiden.

Så det blev gatufoto. Läste på, kollade länkar, tittade på andra gatufotografer här på Fotosidan och skapade mig sakta men säkert en egen uppfattning om hur det skulle kunna se ut.  Har till dags dato lagt upp cirka 180 gatufotobilder i mina olika album. Uppgraderade till silver och fick plats för många fler bilder och har vidgat vyerna och plåtar lite annat emellanåt. Har gett 939 kommentarer, mer än dubbelt vad jag fått, 436, och så tycker jag att det ska vara. Tycker för övrigt också att man ska tacka för kommentarer man får. Har lagt 89 bilder i olika pooler, de flesta i gatufotopoolen.

Här finner betraktaren många kontraster. Bilden är tagen på Östermalm, Stockholm.

Har med detta skrivit sju blogginlägg. Pretentiöst? Töntigt? Självhävdelse? Bara om Jante är ens guide i livet.

Nästa år blir det kanske mer gatufoto. Kommer att behöva inspirationssamlingsuppehåll (28 bokstäver) då och då, kanske ställer jag mig då vid mitt träsk här i Orminge och spanar efter vattenrallen. Brukar stå där någon timme i snö. Men då och då dyker den upp – rallen!

Eller så byter jag hobby igen. Det händer då och då.

En bild som väcker många frågor.

Ooops. Vill ha med denna också:

Så, Gott Nytt År! Tack särskilt Nils-Erik, Mats, Bengt, Malin, Mirja, Peter B, Sven såklart, och fler därtill för inspirerande bilder och för att ni med trevliga kommentarer uppmuntrat mig i mina bildövningar.

Gatufoto i gråväder

Efter dagar av snöfall och gråväder fick vi ungefär 90 minuter sol i dag, här i Stockholm . De första 30 minuterna av dessa ägnade jag åt att fundera över en gatufototur på stan eller en kortare naturpromenad hemmavid. När jag bestämt mig för det förra tog det nästa halvtimme att göra mig i ordning och gå till bussen. Sista halvtimmen sol fick jag sittandes på bussen.

Så med andra ord var det gråväder i alla fall när jag klev av vid Slussen, om än i någon nyans ljusare än i går. Brände kalorierna  mellan Slussen och Sergels torg t o r, en vanlig trad.

Inga pangbilder blev det heller, det som ni ser här är mest för att illustrera bloggen. Tog några bilder i bekanta miljöer men utan att få till det riktigt bra. Tyckte de flesta jag såg ute gick bort ifrån mig, när jag behövt människor som gick emot.  

Blev vittne till ett relationsdrama vid Klarabergsviadukten, som sen fortsatte på och utanför McDonalds. Inget man fotar direkt.  Hann inte med en kille som var ute i kylan i bara skjortärmarna men hade haft titeln klar: gillar inte engelska bildtitlar men denna hade fått ”A dedicated follower of fashion”.

Avslutade med en fika på Mäster Olof.

Fotogängaren som vernissagelejon, förlåt -katt

Trotsar huvudvärk och ett superfint duggregn och beger mig mot Slussen.  Går Katarinavägen upp, till Stadsgårdshissen.  Hissen invigdes 1907 och användes huvudsakligen av hamnarbetare. Något yngre är sångaren, konstnären med mera Carl-Anton som numer har sin ateljé där.  I dag är det vernissage och jag tänker det kan vara ett ställe att tanka lite bildinspiration.  Har klätt mig som för en skogspromenad, det vill säga i grön fjällrävenjacka, jeans och en stickad mössa i gråsvart. Känner mig nu som en katt bland alla äldre herr Meliner i sina rockar och hattar. Inget jag lider av. Ett äldre par, bekanta med Carl-Anton kommer in: ”Oh, den där vill jag ha. Oh, vad jag tycker om den!”. ”Vill du ha den gumman?”. ”Vi tar den!” 

Får inga kommentarer trots att jag fotar rätt vilt, men antar att Carl-Anton tyckte det var skönt när jag gick. Undrar vad de tänkte? Har ju diskuterat om storleken på kameran spelar någon roll. Kanske gjorde det det här. Kanske skänkte 5D mk II:an lite seriositet åt min annars lätt lodiga uppenbarelse? Funderar på att svida mig i svarta byxor och rock nästa gång. Visserligen lite second hand, men ändå.

Avund?

Går Renstiernas gata ner till Ringvägen och sen längs Bohusgatan mot Götgatan. Först på Götgatan får jag fason på plåtandet, även om dagens bästa togs redan på Katarinavägen. Mycket folk ute i julkommersen. Tar som vanligt en massa bilder, vet av erfarenhet att det oftast fastnar någon min eller blick eller annat intressant.

Götgatan övergår i Götgatsbacken, något av hemmaplan för mitt gatufotande. Stannar vid Fröken Söt och mina favoritskyltdockor. De får mig alltid på gott humör med sitt härliga flatgarv.

Iiih, hon kittlas!

Dagens fotofika intas på Slussens bageri. Får inga bra bilder därifrån, sitter för illa. Ofta är det dåligt ljus så här års, inte bara inomhus. Det stör inte mitt fotande så mycket, jag är inte så noga med att det alltid ska vara tekniskt perfekt. Det som blir brusigt i färg blir ju ett ”konstnärligt” korn i svartvitt.

I sin egen värld.

En liten dagiskille underhåller på bussen hem med de senast inlärda sångerna: ”En sockerbagare”, Staffans visa”, ”Midnatt råder”, flera med kreativa versalternativ. 

Från Hornstull till Munkens - mer tankar om gatufoto

November månads första soldag. Åker fel en station, men kliver till sist av vid Hornstull.  Får leta en stund uppåt och neråt längs Hornsgatan för att hitta Galleri Korn. Här ställer nio fotografer ut. De jobbar vanligtvis åt en fastighetsförmedlare men har här fått ”fria tyglar”. Pia Isaksson fastnar jag för, ”Om inget oförutsett inträffar”. En ung pappa kommer in med sin telning. De tittar på bilderna och han frågar sen om han får ge den lilla mat därinne. Han ler brett när jag plåtar barnet.

Tar mig österut, mot SoFo, på Stockholms söder som författaren Bengt Ohlsson liknar vid en överfull shoppingvagn där varorna trillar av. Mycket folk är ute och promenerar, joggar, samtalar, fikar och leker med barn och hundar. Såg ingen som trillade av. Värmen, cirka 10 grader, får duvorna att kuttra.

Plåtar allt och alla på vägen. Det har diskuterats om storleken har betydelse. Är det lättare visavi de du plåtar att gatufotografera med en liten kamera, eller ska man istället ha en så stor kamera som möjligt? Det förra alternativet sägs vara mer oförargligt, få reagerar på en liten kamera. Du kanske rentav passerar som turist? En stor kamera ger å andra sidan ett proffsigt intryck, att man är en ”riktig” och kanske viktig fotograf.  Jag känner nog att det kvittar, riktar du kameran mot en person är du sällan en turist. Däremot är det ju lättare att fota obemärkt med den lilla. Kanske är det så att varje tillfälle har sin kamera.

Har Canon 50D med 60 mm macro runt halsen, plockar senare upp 5d mk II med 16-35 mm för att ta kort på Skatteskrapan och i gallerian under den. Har därtill en G11 i fickan.  Hinner jag, lyfter jag kameran och siktar genom sökaren, men oftast blir det ett snapshot från brösthöjd. Får någon blängande blick rakt in i kameran men annars ingen som reagerar på min uppenbarelse. Det är makalöst intressant att fota människor, vare sig det är porträtt eller om de befinner sig i ett sammanhang med andra människor eller miljön. Bryr mig inte så mycket om  om det händer något eller ej, människan i sig är intressantast.

Tar en snabbild på en liten pojke i en port. Han ser lite sorgsen ut. Det får bli lite barntema den här gången.

Nästa station är Galleri Ikon där Micke Berg ställer ut. Kollar runt lite och tar några bilder inne och utanför. En trio läderklädda män står vid sina hojar och samspråkar. Plåtar dem med lyft kamera utan att de bryr sig.

Funderar över begreppet ”smygfoto”. Vad står det för egentligen? Jag har nog tänkt att det är när man tar kort som objektet är ovetande om, typ ett snapshot från höften/bröstet. Kanske menas istället att man smyger sig på någon med sig själv och/eller kameran gömd?

Dagens fotofika intas på Munkens på Renstiernas gata. Tar några bilder med 5D mk II:an och några till med den smidigare G11:an.

Solen börjar gå ner över vår vackra huvudstad när jag går längs Katarinavägen ner mot Slussen.