När jag besöker mina matningar i skogen har jag alltid lite mat åt nötskrikorna. Ostkanter, brödkanter och andra matrester. Dom blir vana att det vankas mat när den där figuren kommer. När jag är säker på att dom ser mig kastar jag iväg lite av maten. Det dröjer inte länge förrän dom kommer och hämtar. Sedan blir dom allt tuffare allt eftersom och jag kan ha dom på lämpligt avstånd för bilder.
Sten