ASEA-strömmen

Några bilder på Bengt-Göran Broströms konstverk ”ASEA-strömmen” som sedan några månader är tillbaka på sin plats på Stora torget i Västerås efter några års renovering. Konstverket är mycket populärt och anses fånga stadens själ med cyklister på väg till och från jobbet under industrins guldålder i mitten av 1900-talet. Konstverket invigdes år 1989 och har sedan dess varit mycket uppskattat, inte minst som fotomotiv :)

nr 1

nr 2

nr 3

nr 4

nr 5

Hej så länge // Mats

Dag 163 - turistperspektiv på Västerås

Idag hade vi en guidad tur genom Västerås som avslutningsaktivitet på jobbet. Det är intressant att ha ett turistperspektiv på sin hemstad. Jag hade naturligtvis kameran med. 

nr 1 - Vi började i Vasaparken. Den som vill se mer av denna park i vår-vinterskrud kan titta på årets 74:e blogg;

http://www.fotosidan.se/blogs/matslarsand/dag-74-en-promenad-i-parken.htm

nr 2 - fint träd i Vasaparken

nr 3 - ett trevligt ställe för en picknick 

nr 4 - statyn "Våga" är värd en egen blogg, den kanske kommer ;-) Den föreställer en häst  som ska gå över ett vattendrag. I den första positionen står hästen och tittar tvekande på sin spegelbild i vattnet.

nr 5 - "ASEA strömmen" är ett väldokumenterat konstverk. Även jag har ett flertal bilder på denna fina staty av Bengt-Göran Broström.  I dag tänker jag bjuda på bilder av några detaljer från statyn.

nr 6 - längst fram sitter denna stömstare

nr 7 -  en av cyklisterna har en portfölj på styret. Den följer nog även med på bandymatcher ;-)

nr 8 -  en annan typ av väska 

nr 9 - och så unikaboxen

nr 10 - cykellyse

nr 11 - en guidad tur i Västerås bör också innehålla ett besök i domkyrkan. Men den har också varit med i en tidigare blogg från årets 29:e dag:

http://www.fotosidan.se/blogs/matslarsand/arets-tjugonionde-dag-besok-i-domkyrkan.htm

nr 12 - I dag blir det några bilder på några av kyrkans fönster som ska representera en människas olika åldrar. Det första fönstret beskriver ungdomen.

nr 13 - medelåldern

nr 14 - ålderdomen. ... och den ser inte så illa ut;-)

Hej så länge ... //Mats

En snöklocka i midsommartid

I höstas klippte jag ned ett spretande och risigt buskträd till en oansenlig buske lagom stor för att bära en liten ljusslinga till 1:a advent. Den fungerade alldeles utmärkt till att bära upp en liten julbelysning men jag var orolig för hur den skulle klara den tuffa "sågningen".

Men från mitten av juni i år har den överträffat sig själv i att blomma upp.

En bedårande blomprakt som får mig att plocka fram kameran och dessutom bli nyfiken på vad växten heter.

Det hade nyss regnat en liten skur och ett nytt hårdare regn började torna upp sig medan jag fotograferade.

Jag tror att kameran är vädertätad men vet inte hur det är med objektivet. Jag får lite bråttom när åskan mullrar och ljudet från ett hagelregn växer sig starkare från den intilliggande skogen. 

Jag utgick i från att det var någon form av Jasmine och tog mig hastigt in i huset och letade på Internet efter namnet på just denna typ. Efter några sökningar tror jag dock att detta är ett exemplar av Schersmin (Philadelphus Snowbelle) som brukar färväxlas med Jasmine. Bl.a. tror man att Evert Taube i "Dansen på Sunnanö" egentligen syftar på just Schersmine i versen " doft av syrener och jasmine i pansionatets sal". Så jag är i gott sällskap när det gäller förväxlingen. 

Nåväl den är vacker och den doftar väldigt gott och i höst skall jag beskära den med gott samvete. En växt som kallas Snowbelle har förmodligen inget emot att vara bärare av elektrisk julstämning. Jag kan även tänka mig att nynna på Jingelbell både när jag beskär och när jag sätter upp adventsbelysningen.

Det är väl bara ca 5 månader kvar.  

Den sista blomningen

Vårt päronträd står i blom för sista gången. Jag känner mig nostalgisk och upplever att trädet aldrig har varit vackrare, blommorna så många och placerade så tätt och fint.

Inte kan man väl på allvar bli nedstämd över faktumet att trädet blommar för sista gången. Nej det vore både naivt och ett hån mot upplevelsen av verkliga tråkigheter.  

Inte kan väl ett träd känna på sig att nu är det sista chansen att visa sin prakt. Nej så barnsliga tankar tänker jag inte.

Trädet står på övertid. I en vinterstorm föll en stor gren och halva stammen gick av. Det syns tydligt att trädstammen inte är riktigt frisk.

Trädet har nu efter grenförlusten fått obalans och hotar att falla ned på grannens biluppfart. Jag tänkte ta ned det direkt men min goda granne uppmanade mig att vänta till våren och när värmen kommer så ska vi hjälpas åt.

I helgen tyckte jag att det var dags att ta fram motorsågen men min goda granne föreslog att vi ska vänta ytterligare någon vecka så att trädet hinner blomma en sista gång.

Nu står trädet i full blom och jag går ut med kameran och tar några bilder. Jag mår bra av tanken på att jag  kan ta med mig möjligheten till nostalgi in i framtiden. Kanske är det min drivkraft till att dokumentera och fotografera.