Hanhalsholme ett halvår senare

För sex månader sedan i början av januari tog jag en fotopromenad på
Hanhalsholme som ligger i Kungsbackafjorden

Nu hade jag möjlighet att komma tillbaka ett halvår senare och fånga
skillnaderna

Varje årstid har sin egen charm med sin mer eller mindre svårfångade
skönhet

Men kanske är det just det faktum att vi får uppleva att årstiderna växlar som ger en extra krydda

Det finns en fascination i skillnaderna som är lika betydande som njutningen av respektive årstid

Förr fans här en borg (Hunehals borg) som utgjorde dåvarande Danmarks nordliga utpost mot Norge. Men detta var på 1200 och 1300-talet

 Nu är det betesmark för fåren 

I vintras var jag helt ensam och det var tyst och stilla

Nu var det lite aktivitet vid badplatsen

Då fanns det bara spår av en räv som trippat i den annars på de flesta ställen orörda snön

Nu fanns det många spår av människor som ätit, druckit, grillat och njutit av solen.  Nu var det också många ljud av insekter, fåglar, båtar och badande människor men det
var en väldigt rofylld och behaglig ljudbild.

Men det var lika bedårande utsikt både då och nu

Mitt förra besök avslutades på ett oväntat sätt. Jag blev plötsligt utsatt för en pulshöjande upplevelse

Just när jag fotograferade isen som formerade sig utför berget hördes ett gällt skällande från buskaget i diket alldeles framför fötterna. Jag hoppade till av förvåning och skyndade därifrån. Insåg då att det måste vara räven vars fotspår jag följt som ville markera sitt missnöje med min närvaro

På den platsen var det nu fridfullt, varmt och grönskande vackert.

Skillnaden mellan det tysta vinterlandskapet och den ilsket skällande räven var betydande och gjorde en skillnad i min sinnesstämning då,
men är nu en kul incident att  minnas.

En snöklocka i midsommartid

I höstas klippte jag ned ett spretande och risigt buskträd till en oansenlig buske lagom stor för att bära en liten ljusslinga till 1:a advent. Den fungerade alldeles utmärkt till att bära upp en liten julbelysning men jag var orolig för hur den skulle klara den tuffa "sågningen".

Men från mitten av juni i år har den överträffat sig själv i att blomma upp.

En bedårande blomprakt som får mig att plocka fram kameran och dessutom bli nyfiken på vad växten heter.

Det hade nyss regnat en liten skur och ett nytt hårdare regn började torna upp sig medan jag fotograferade.

Jag tror att kameran är vädertätad men vet inte hur det är med objektivet. Jag får lite bråttom när åskan mullrar och ljudet från ett hagelregn växer sig starkare från den intilliggande skogen. 

Jag utgick i från att det var någon form av Jasmine och tog mig hastigt in i huset och letade på Internet efter namnet på just denna typ. Efter några sökningar tror jag dock att detta är ett exemplar av Schersmin (Philadelphus Snowbelle) som brukar färväxlas med Jasmine. Bl.a. tror man att Evert Taube i "Dansen på Sunnanö" egentligen syftar på just Schersmine i versen " doft av syrener och jasmine i pansionatets sal". Så jag är i gott sällskap när det gäller förväxlingen. 

Nåväl den är vacker och den doftar väldigt gott och i höst skall jag beskära den med gott samvete. En växt som kallas Snowbelle har förmodligen inget emot att vara bärare av elektrisk julstämning. Jag kan även tänka mig att nynna på Jingelbell både när jag beskär och när jag sätter upp adventsbelysningen.

Det är väl bara ca 5 månader kvar.