Hanhalsholme ett halvår senare

För sex månader sedan i början av januari tog jag en fotopromenad på
Hanhalsholme som ligger i Kungsbackafjorden

Nu hade jag möjlighet att komma tillbaka ett halvår senare och fånga
skillnaderna

Varje årstid har sin egen charm med sin mer eller mindre svårfångade
skönhet

Men kanske är det just det faktum att vi får uppleva att årstiderna växlar som ger en extra krydda

Det finns en fascination i skillnaderna som är lika betydande som njutningen av respektive årstid

Förr fans här en borg (Hunehals borg) som utgjorde dåvarande Danmarks nordliga utpost mot Norge. Men detta var på 1200 och 1300-talet

 Nu är det betesmark för fåren 

I vintras var jag helt ensam och det var tyst och stilla

Nu var det lite aktivitet vid badplatsen

Då fanns det bara spår av en räv som trippat i den annars på de flesta ställen orörda snön

Nu fanns det många spår av människor som ätit, druckit, grillat och njutit av solen.  Nu var det också många ljud av insekter, fåglar, båtar och badande människor men det
var en väldigt rofylld och behaglig ljudbild.

Men det var lika bedårande utsikt både då och nu

Mitt förra besök avslutades på ett oväntat sätt. Jag blev plötsligt utsatt för en pulshöjande upplevelse

Just när jag fotograferade isen som formerade sig utför berget hördes ett gällt skällande från buskaget i diket alldeles framför fötterna. Jag hoppade till av förvåning och skyndade därifrån. Insåg då att det måste vara räven vars fotspår jag följt som ville markera sitt missnöje med min närvaro

På den platsen var det nu fridfullt, varmt och grönskande vackert.

Skillnaden mellan det tysta vinterlandskapet och den ilsket skällande räven var betydande och gjorde en skillnad i min sinnesstämning då,
men är nu en kul incident att  minnas.