Några bilder från kvarteret vid domkyrkan i Västerås

nr 1 - träd med snötäckta grenar framför kyrkans vägg

nr 2 - den botaniska trädgården belägen bakom muren och i bakgrunden hus vid Vasagatan

nr 3 - "Lekplatsen - Himlen är vårt enda tak!" heter konstverket av Ann-Sofi Sidén

nr 4 - Tranströmers plats (utanför stadsbiblioteket)

Hej så länge // Mats

Sälen (18/100)

En vistelse i Sälen innebär också möjlighet till korta fotoutflykter för att ta naturbilder i omgivningen. Jag fastnade mest för vatten som flyter genom snölandskap. 

nr 1

nr 2

nr 3

nr 4

nr 5

nr 6

nr 7

nr 8

nr 9

nr 10

Hej så länge ... // Mats

Räddare i nöden (3/100)

nr 1 - Denna torsdag är en grå upplevelse för oss i Västerås

nr 2 - Dimgrå dis möter gråvit snö

nr 3 - Grindar och taggtråd känns ju inte heller så uppmuntrande

nr 4 - Jag försöker ändå fånga de få färger och nyanser som bryter av det grå

nr 5 - Äntligen en färgklick och ett viktigt budskap, en räddare i nöden, en uppmaning till osjälviskt agerande som kan bli till egennytta. 

Hej så länge ... / Mats

Sluss i snö

Idag blev det en fotoutflykt till slussen i Surahammar. Det är en dubbelsluss och en del av Strömsholms kanal. Både Strömsholms kanal och dess slussar är kanske ett udda utflyktsmål på vintern men jag tycker om kombinationen snö, is och vatten. Dessutom smakar en kopp kaffe aldrig så gott som på en vinterutflykt.

nr 1

nr 2

nr 3

nr 4

nr 5

nr 6

nr 7

nr 8

Hej så länge ... // Mats

Vårvinter

Trots att jag känner solens strålande värme genom södersidans fönsterrutor och hör fåglarnas trånande kvitter genom glipan på altandörren så konstaterar almanackan kyligt att det fortfarande är vinter. Den har naturligtvis rätt, det är fortfarande ett par veckor kvar till kalenderdefinitionen på vår och när jag tar min fotopromenad så är det inte lika skönt ute som det såg ut inifrån. Men det är något i känslan och framförallt i ljuset som får mig att tänka vårvinter.

nr 1

nr 2

nr 3

nr 4

nr 5

nr 6

nr 7

nr 8

nr 9

Men det är halt ute den här årstiden. Jag promenerade förvånansvärt smidigt på det isiga underlaget och hade full koncentration på att hålla mig på benen med mina två kameror runt halsen. Jag höll dessutom en i vardera handen när jag plötsligt tappade balansen på en isfläck. Med snabbt fotarbete lyckades jag förflytta mig framåt men jag fick inget fäste där heller så jag insåg att jag kommer att ramla. Jag tänkte bara på att skydda kamerorna så reflexmässigt såg jag till att jag föll ned på sidan och rullade runt på rygg med kamerorna tryggt i famnen utan en skråma. Kände mig nöjd när jag reste mig upp och tänkte, inte illa av en stel gammal man. Kände mig inte ens fånig vid tanken på om någon kanske såg mig :)

Hej så länge ... // Mats