Bob Dylan

Jag har en mycket bred musiksmak och lyssnar på många olika musikstilar men denna märkliga man har alltid en speciell plats i mitt hjärta och i går fick jag uppleva min fjärde Dylankonsert.

En Dylankonsert är alltid spännande. Han turnerar ständigt och spelar ofta i det som fått namnet "The Never Ending Tour" men han förändrar spellistan och han gör alltid olika versioner av sina låtar. Förr var det även spännande för hans medmusikanter som inte heller visste vad som skulle hända och i vilken tonart han tänkte spela i. Nu verkade det dock som om Bobs oväntade musikaliska infall har fått en fastare inramning och musikerna var mycket samspelta och de nya arrangemangen välrepeterade.
En ljudtekniker frågade en gång varför ändrar du hela tiden, varför gör du inte låtarna som dom låter på skivorna. Bob svarade att det var så låtarna lät den dagen han spelade in dom … och du vill väl inte heller leva om samma dag hela ditt liv. 

Både jag och väderprognoserna hade förutspått att "A Hard Rain´s A-Gonna Fall" men strax innan konserten slutade det regna :) men låten spelades, givetvis i en ny version som lät som irländsk folkmusik. Flera av de nya låtversionerna var överraskande bra t.ex "Shelter From The Storm" och "Tweedle Dee & Tweedle Dum" som nu fått en balladliknande form. Bob spelade inspirerat och bra både på munspel och piano men bäst var det när han enbart ägnade sig åt att sjunga. Den hesa kraxande stämman har också en sammetslen mjuk värme som tillsammans med hans udda fraseringar gör honom helt unik.

Detta är min femhundrade blogg och det känns bra att få ägna den åt Bob Dylan. Men det var extremt svåra fotoförhållanden som gör att det denna gång blir mer text än bilder i min blogg :) Det var långt avstånd, dåligt ljus och framförallt fotoförbud! Inte ens tidningarnas fotografer får ta bilder under Dylans konserter men det gick tydligen bra att använda mobilkameror och en och annan Nex. 

Hej så länge ... // Mats

Konsten att hålla balansen

I vallgraven utanför Varbergs fästning visade en duktig tjej hur man håller balansen ...

nr 1

nr 2

nr 3

Hundra meter därifrån landade en kråka på en kupolformad soptunna och försökte hitta sin balans ...

nr 4

... lyckades efter en stund

nr 5

Jag brukar alltid fotografera kallbadhuset när jag är i Varberg ...

nr 6

... så även denna gång ...

nr 7

... det känns bra att hålla fast vid rutiner :)

nr 8 

På promenaden vid fästningen går ett par som tycks hittat balansen i förhållande till varandra

nr 9

Eftersom jag är våg eftersträvar jag alltid att vara balanserad, lyckas ibland :) 

Hej så länge ... // Mats

Röda holmen

Röda holmen på Onsala halvön är ett av de ställen jag har naturlig anledning att återkomma till vid olika årstider och väderlekar. Idag var det dags igen att uppleva känslan av klippor och hav. Här finns en liten småbåtshamn och en badplats. Men vädret inbjöd inte till något bad, bara till fotografering :)

nr 1

nr 2

nr 3

nr 4

nr 5

nr 6

Hej så länge ... // Mats

Beppe i svartvitt

Barnbarnet Beppe är snart en månad gammal. Jag har haft förmånen att få vara med honom varje dag den senaste veckan och lära känna lite av hans personlighet. Han sover och äter och där emellan betraktar han världen med stora ögon. Han verkar väldigt nöjd med tillvaron men också något förundrad över att ständigt bli betraktad av morfar genom en kameralins :) Här kommer några bilder som jag valt att göra i svartvitt för att ge en tidlös karaktär. 

nr 1

nr 2

nr 3

nr 4

nr 5

nr 6

nr 7

Hej så länge … // Mats

Ängsö kyrka

Idag blev det en MC-tur till Ängsö kyrka. Den visade sig vara öppen så jag klev in och möttes av två vänliga män som engagerat berättade om kyrkans historia. Både kyrkan och det intill liggande slottet har anor från 1300-talet. Hela Ängsö ägdes då av Nils Abjörnsson som lät uppföra byggnaderna. Vattennivån var mycket högre på den tiden så det gick att ta sig bekvämt dit med båt. 

Väggar och takvalv är målade med bibliska motiv där färgerna blekts med tiden. Men det är märkligt att de fått vara kvar efter alla renoveringar och olika tidsepokers idéer om hur ett kyrkorum ska se ut.  

Kyrkan är också förknippad med några spökhistorier bl.a. om den s.k. trollstenen. Den var märkligt grå och rund och låg strax utanför en gård som alltid drabbades av missväxt och andra olyckor. Man ansåg att det var stenen som orsakade otur och ingen vågade ta i den för då skulle det bara bli ännu värre. Men en dag fattade folket på gården mod och rodde ut med stenen och släppte den i Mälarens vatten. Det hjälpte inte för dagen därpå var stenen tillbaka på sin gamla plats. Då tog man stenen till kyrkan för att bryta trollkraften så den kunde ligga kvar och där har den nu legat i flera århundraden. Det sägs att den som rör vid stenen eller flyttar den kommer att drabbas av en allvarlig olycka.  

nr 1

nr 2

nr 3

nr 4

nr 5

nr 6

PS! Jag rörde aldrig vid stenen och jag har inte hört något om vad som kan hända om man fotograferar den :)

Hej så länge … // Mats