Mats Bildblogg
Allsång på Ullevi ...
... med Bruce Springsteen i konkurrens med Lotta på Liseberg och Destroyer på Pustervik (sonens val, som förtjänade en större publik enligt GP). Men ca 62 000 valde Ullevi.
Det är inte tillåtet att ta in kameror och inspelningsutrustning på konserten men mobilkameror, kompaktkameror och en liten Nex med pannkaka går bra. Jag önskade att jag hade fått haft min "storkamera" och ett långt telezoom med för att kunna fota bra från min plats högt upp på läktaren. Jag tittade med viss avund på fotograferna som under första delen av konserten fick tillgång till en frizon nära scenen. Men jag gjorde så gott jag kunde med det jag hade tillgång till (vilket även var ett 50 mm till Nexen)
nr 1 (foto: Marianne T-A)
nr 2
nr 3
nr 4
nr 5
nr 6
nr 7
nr 8
Hej så länge ... // Mats
På jazzcafé (21/100)
Söndagskväll på jazzklubben Glenn Miller Café i Stockholm tillsammans med några vänner. Förutom goda musslor serverades vi en rejäl portion improvisationsjazz. Musikerna var Micke Augustsson på dragspel, Fredrik Ljungkvist på tenorsax och Jon Fält på trummor och diverse rytminstrument. Med lyhördhet, engagemang och intensitet kommunicerade de både rytmiskt och tonalt med varandra. Hoppas att mina bilder kan förmedla något av den spontanitet och spelglädje som trion utstrålade.
nr 1
nr 2
nr 3
nr 4
nr 5
nr 6
nr 7
nr 8
nr 9
nr 10
Hej så länge ... // Mats
Pink Floyd 1971 (7/100)
I går fyllde gitarristen David Gilmour 70 år. Jag uppmärksammade det genom att lyssna på Pink Floyds senaste skiva från 2014 och konstaterade att det fortfarande går att känna igen de musikaliska rötterna från slutet av 60-talet. Jag såg gruppen live i Kungliga Tennishallen den 22 september 1971 och minns att de bl.a. spelade låtar från dubbel-LP:n Ummagumma och att de hade ett bra ljud med stereoeffekter som fyllde hela hallen. På den tiden var det enkelt för vem som helst att gå fram till scenen för att fotografera. Den tekniska biten var dock svårare, det var dåligt ljus och jag använde blixten rakt på. Utifrån mina bristfälliga kunskaper och erfarenhet av konsertfotografering fick jag chansa med manuella inställningar. Bilderna är ursprungligen färgdia som jag skannat och konverterat till svartvitt. Förutom David Gilmour på gitarr är det Roger Waters på bas, Nick Mason trummor och Richard Wright på klaviatur.
nr 1
nr 2
nr 3
nr 4
nr 5
nr 6
nr 7
Hej så länge ... // Mats
Sommarjazz på Södra Station
Denna härliga kväll bjöds det på sommarjazz med Wistrand/Rytzler Quartet på Södra Station i Eskilstuna. Melodiskt och svängigt framfördes både jazzstandards och egna kompositioner.
Gruppen består av Peter Lampa-Olsen: trummor, Mattias Greén: bas & flygelhorn, Johannes Rytzler: piano och Stefan Wistrand: tenorsax.
nr 1
nr 2
nr 3
nr 4
nr 5
nr 6
nr 7
nr 8
nr 9
nr 10
nr 11
nr 12
nr 13
nr 14
nr 15
nr 16
nr 17
Hej så länge … // Mats
Bob Dylan
Jag har en mycket bred musiksmak och lyssnar på många olika musikstilar men denna märkliga man har alltid en speciell plats i mitt hjärta och i går fick jag uppleva min fjärde Dylankonsert.
En Dylankonsert är alltid spännande. Han turnerar ständigt och spelar ofta i det som fått namnet "The Never Ending Tour" men han förändrar spellistan och han gör alltid olika versioner av sina låtar. Förr var det även spännande för hans medmusikanter som inte heller visste vad som skulle hända och i vilken tonart han tänkte spela i. Nu verkade det dock som om Bobs oväntade musikaliska infall har fått en fastare inramning och musikerna var mycket samspelta och de nya arrangemangen välrepeterade.
En ljudtekniker frågade en gång varför ändrar du hela tiden, varför gör du inte låtarna som dom låter på skivorna. Bob svarade att det var så låtarna lät den dagen han spelade in dom … och du vill väl inte heller leva om samma dag hela ditt liv.
Både jag och väderprognoserna hade förutspått att "A Hard Rain´s A-Gonna Fall" men strax innan konserten slutade det regna :) men låten spelades, givetvis i en ny version som lät som irländsk folkmusik. Flera av de nya låtversionerna var överraskande bra t.ex "Shelter From The Storm" och "Tweedle Dee & Tweedle Dum" som nu fått en balladliknande form. Bob spelade inspirerat och bra både på munspel och piano men bäst var det när han enbart ägnade sig åt att sjunga. Den hesa kraxande stämman har också en sammetslen mjuk värme som tillsammans med hans udda fraseringar gör honom helt unik.
Detta är min femhundrade blogg och det känns bra att få ägna den åt Bob Dylan. Men det var extremt svåra fotoförhållanden som gör att det denna gång blir mer text än bilder i min blogg :) Det var långt avstånd, dåligt ljus och framförallt fotoförbud! Inte ens tidningarnas fotografer får ta bilder under Dylans konserter men det gick tydligen bra att använda mobilkameror och en och annan Nex.
Hej så länge ... // Mats