I cykelverkstaden den tjugoåttonde augusti
Sadelstolpen på en av fritidshusets cyklar hade rostat fast och mina fåfänga försök att få den att lossna genom att använda våldsamma metoder av varierande grad påminner om sången ”Far, jag kan inte få upp min kokosnöt”. Skillnaden var att medan kokosnöten i sången förblev sig lik så blev min sadelstolpe demolerad och oanvändbar. Men den gick fortfarande inte att rubba.
Jag kontaktade några cykelverkstäder som konstaterade att det är princip omöjligt att få ordning på cykeln men fick till slut tips om Cykelverksta´n i Göteborg - ”om det är någon som kan fixa det så är det han”. Idag hämtade jag ut den färdigrenoverad, servad och klar.
nr 1 - förutom den imponerande yrkeskunskapen fascinerades jag av miljön som påminde om den gamla cykelaffären i mitt barndomskvarter
nr 2 - reperatören berättade att han jobbat med cyklar sedan han var fjorton år
nr 3 - en samling cykelmärken som han jobbat med. Förr hade cykelaffärerna ”egna” märken att fästa på cyklarna som såldes även om det var en Monark eller Crescent i grunden
nr 4 - har du ett svårlöst problem med din cykel rekommenderar jag att du vänder dig till Cykelverksta´n om du är i Göteborgstrakten
Hej så länge ... // Mats
Jag köpte en som jag tyckte kul och nästan användbar veterancykel på auktion. Tyvärr fanns inte däck att köpa, men till slut hittade jag på Wikströms på Adelsgatan i Visby innerstad där allt var bevarat från förr. Ungefär som på dina bilder. Wikström hittade och monterade rätt däck.
Så frågade jag vad det kunde vara för fabrikat på cykeln, märket var borta. Han tittade med kännaröga, tog fram ett skjutmått, mätte avståndet mellan skruvhålen för skylten och svarade "troligen en Vestas". I grund och botten en Nymans från Uppsala, men monterad nån annanstans med nytt märke.
(Hade du provat med massor av CRC 5-56 och låtit verka ett dygn eller två?)
Det är en mycket trevlig foto dokumentär i svartvitt som passar och ger rätt nostalgisk stämning.
Med vänliga hälsningar från Erik.