Fotoprojekt
Blombilder under sju dagar - dag 1
Jag fick en utmaning på Facebook att publicera en blombild under 7 dagar. En kul utmaning som jag tog. Jag kommer att publicera bilderna på bloggen också. Kan nog inte bara visa en bild utan det blir fler varje dag. Nu under hösten blommar det mycket. I min trädgård han jag valt mycket höstblommor för att sommaren ska vara länge. Även om våren är vacker, finns det skönhet i sensommarens blommor. Alla bilder tagna med Sony RX100 II.
Detta en morfars rosa klängros ifrån min trädgård. Hur länge den stått i trädgården vet jag inte men det är en av alla de fina rosor morfar hade som finns kvar idag. Bilden togs i början av augusti.
Sedan jag några bilder på växter i dikeskanten när jag åkte i Östergötland i går kväll. Inga traditionella bilder men ljuset och färgerna gjorde sitt. Solen gick ner och Rödklöver är tagen i mot ljus.
Rödklöver
Rödklöver
Troligen en rörliga.
Detta var första dagens bilder.
Vart är fotografiet på väg?
Jag ser trenden med färgglada bilder som färger förstärkts i datorn och bilder som bygges som montage men har fototekniken som grund rätt tröttande. Vi har med denna trenden lämnat det som Henri Cartier Bresson, Roland Barthes och Susan Sontag beskrev som unikt med fotografiet, att med kameran frysa ett ögonblick av en verklighet som fanns just då. En stannad tid som vi kan ta med oss in i framtiden, en tillbakablick till ögonblicket vi annars aldrig kan återvända till. I detta ögonblick ställs det höga krav på fotografen att se, komponera, ta fram känslor och förmedla ett budskap genom sin bild. Detta är för mig målet som fotograf.
I dag ser jag fotografier som får mig att tänka på de gamla affischerna som vi köpte till ungdomsrummen med solnedgångar, blommor, djur och idoler. De förmedlar inte mer känslor än det gråtande barnet i sin enkelhet. De är mer en inredningsdetalj är en bra bild. Visst får man pryda sina väggar med hötorgskonst men låt det då inte ta över. De är och förblir dekoration.
Sedan finns det en klass av bilder som är mer konst än fotografi. Det är dessa fotomontage med fotografier som klipps ihop med hjälp av Photoshop till en komposition. Är detta fotografi eller är det konst av en konstnär som använder sig av foto och digitalteknik för att skapa sitt verk? Jag anser att när bilderna förmedlar något och inte bara visar en skicklig Photoshopare i aktion är det konst. Även här är det många med konstnärs ambitioner som lätt gör magplask. Är men en bra konstnär när man lägger på ett filter på bilden via en app eller är det den som skapade app-en som är den skickliga konstnären, vem ska få betalt för bilden? Nej det krävs mer jobb i datorn för att betrakta sig som konstnär.
Vill jag skildra naturen vill jag den ska vara så trogen verkligheten som möjligt vad gäller motiv, färger, och bildinnehåll. Jag vill själv kunna uppleva det fotografens såg när jag kommer till samma plats. Jag vill inte känna mig lurad och tro att allt jag upplever i min verklighet bara är en grå trist tillvaro och jag har bara missat alla tillfällen att uppleva det vackra i verkligheten. Se mina bilder nedan och fundera. Den som jag krämat på med färg, den med filter från en app eller den som jag fångat ljuset på plats i dimman. Går det att tävla i en fototävling och ha en chans att bli bedömd rättvist t.ex. eller är det inte dax att se fotografiet som fotografi och konst som konst även om konstnären använder sig av en fotografisk teknik.
(Gräsmattan är inte längre gräsgrön)
(bild men app-filter)
(Bro i dimma ingen efterbehandling)
Vår igen - att ge kritik.
Då var det vår igen. Alla griper sina kamera och ska fånga de första bedårande blommorna som talar om för oss att våren kommit. Fotosidan fylls med blommor. Sippor, sippor och några andra vårblommor. Alla försöker att fånga den där vackraste blomman.
Med glädje griper jag kameran och försöker skildra denna härliga tid. Varje vår måste jag till Grevie backar på Bjärehalvön i Skåne. Bland en massa personer går man runt i backarna och beundrar dessa fina backsippor som färgar backarna blå när man står nära. Inne i bokskogen ligger det ett vitt hav av vitsippor. Jag rusar hem och bearbetar mitt material och lääger in några bilder på fotosidan. Då kommer det - kritiken, positiv och negativ.
Efter att jag fått en mindre positiv kommentar med betyg 2 på en av bilderna, sjönk glädjen. Ja visst ska man kunna ta det, vilket jag kan, men lite irriterad blev jag. Jag tycker inte att man ger betyg under 3. Själv ger jag bara 4 och 5, men mycket sparsmakat. Att ge 1 eller 2 är lika med att underkänna arbetet. Skulle någon överhuvudtaget våga skriva något positivt efter denna komentar?
Själv jag försöker att inte såra personen ifråga vars bild jag kommenterar. Kritiken tycker jag ska vara konstruktiv så personen som får den kan utvecklas. Om jag inte gillar bilden kan det bero på hur jag mottager budskapet i bilden, om det finns ett budskap. Kanske gillar jag inte blommor, då påverkar det hur jag ser på dessa bilder. Då kan man skriva det eller också kan man låta bli att kommentera blombilder.
Visst tycker vi alla att det är lättas att kommentar någon vi tycker om, svårare är hur ger man en kommentar när bilden inte är så bra? Mitt förslag är att börja med det som är bra, något bra finns det i alla bilder. Därefter ge en lite kommentar vad som man inte gillar och ge kanske ett förslag på hur man löser det om det är av teknisknatur. Att bedöma bilden som mindre bra pga att man inte följer alla regelböcker är lite för enkelt. Bilden kan till och med bli bättre när man inte gör det. Jag fösöker hitta blommans själ, men har ännu inte lyckats, men ambitionen är hög.
Nu ska jag lägga detta bakom mig och gripa kammeran igen - ut för att upptäcka nya blommor och glädjas över våren. Mina blommor kommer inte att följa regelboken eller dagens bildmode fullt ut, men det är mitt sätt att se på dem.
Att spegla verkligheten
Att fotografera är ett sätt att spegla verkligheten... en sanning som har diskuterat mycket av många. Jag gav mig själv ett projekt att försöka fotografera olika speglingar. Direkt tänkte jag på olika speglingar i vatten och vilka fenomen som kan uppstå. Bilden av verkligheten blir helt plötsligt lite diffus. Vad är det egentligen som speglas?
Är detta inte lite såsom vi ser vekligheten? Vi vet inte alltid vad vi ser, men vi tolkar det till något. Genom att spegla bilden blir det som ett filter framför kameran som ger oss denna nya syn på verkligheten.
Nu är inte bara speglingar i vatten som är intressanta. Vi ser oss själva i en spegel, men allt spegelvänt mot hur andra ser oss. Spelar det någon roll? Kanske inte, men vi lägger benan i håret på det håll vi tycker är vackert i spegel, dock ser alla andra det helt omvänt. Bara nu inte, alla ser oss som person helt omvänt mot hur vi betraktar oss själv, är det ju bra.
Projektet är inte klart, jag letar efter nya speglingar som kan följas i mitt album speglingar.
Hur gör man för att fånga Sippor?
Jag ställde mig frågan - Hur gör man för att fånga dessa sippor. De är så små och jag och kameran så stora. Naturligtvis gjorde förra året som alla nybörjare - tog en bild från ovan och med för stort skärpedjup. Jag tyckte bilden var bra och mycket klar över hela blomman/blommorna. Sen såg jag hur andra gjorde. Kollade er andra på fotosidan och funderade. Utan macroobjektiv fortsatte jag med min zoom - men la mig ner för att få bilden från sidan. Problem - hur gör man för att inte krossa alla blommor runt omkring.
Uppsala 2009-04-18
Nytt problem - hur gör man när man måste ta kameran i en vinkel som gör att man inte ser motivet i sökaren? Här fick jag ställa in kameran med olika skärpedjup, autofokus eller manuellfokusering. Provade olika varianter. Ibland ingen skillnad, ibland vara det bättre med det ena före det andra.
Nytt problem - vid manuellfokusering insåg jag att min gamla analoga kamera hade ett fördel vid fokuseringen - snittytan som skulle passa mitt i bilden när man fick skärpa. Det hade jag behövt nu när ögonen börjar bli gamla.
Resultatet blev - ett försök att få en bra komposition och kolla skärpan efter jag tagit bilden, om inte beskära bilden när jag kom hem om skärpan var ok. Tack och lov ser man ju med dagens kameror resultatet redan när man tar bilden och slipper svära över hur fel det blev i labbet och då fundera över vad som blev fel när man glömt bländaren och tiden man använt.
Beskuren bild ur nästa bild
Något som jag fortfarande funderar över - varför måste alla blommor se lika ut? Måste man alltid följa fotoböckernas rekommendationer? När vi lärt oss tekniken är det dax att fundera hur fångar jag blommas själ, hur sätter jag blomman in i sitt sammanhang eller varför inte - hur får jag blomman att framträda i en absurd kontrast mot något annat. Mitt sipp-projekt tog plötsligen en ny vändning och jag får gå tillbaka till Backsipporna och Blåsipporna innan de vissnar och fundera.