Tilltalas man inte av en bild tycker jag att man kan låta bli att kommentera denna. Det kan finnas andra som bilden tilltalar och just den bilden kan tilltala fotografen själv i det att bilden fångar det fotografen vill lägga fokus på. Inte säkert att bildbetraktaren uppfattar detta, eller tilltalas av detta. Bättre då att som betraktare låta bilden vara och gå vidare till någon annan bild man förstår och känner för och kommentera denna i stället. Risken är bara att man förtar nöjet för fotografen och stör denne i sin kreativitet att finna det rätta uttrycket för det denne vill förmedla. Tvåor är ett otyg, liksom ovanan det gått inflation i att sätta fyror på klockrena femmorbilder. Så tycker i alla fall jag.

Denna fråga är mycket omdiskuterad på fotosidan. Någon allmän samstämmighet hittar du inte bland debattörerna.

Min personliga uppfattning är att vi är duktigare som fotografer än som bildkritiker på fotosidan. Dessutom är betygsystemet gjort så att det inte alls uppmuntrar till konstruktiv kritik. Om man alltså sätter ett mindre bra betyg så måste man motivera precis varför. Ibland gör folk det också, men det blir oftast inte mer än väldigt subjektivt tyckande utan större värde för fotografen.

Till sist är det en del "troll" verksamma bland dem som ger bildkritik. Personer som helt enkelt är ute för att lufta sin egen kritiklusta och göra sig märkvärdiga.

Grunden för en konstruktiv kritik är *alltid* att först berätta vad som faktiskt är bra. Det gäller för bildkritik precis som för all annan personlig feedback. En god regel jag en gång lärde på en psykologkurs ser ut så här:

"Säg tre bra saker och ge ett gott råd!"

Det fungerar ofta jättebra och är lätt att ta till sig.

Många som debatterar detta ämne på FS yrar om att "man måste kunna ta kritik" etc. Det är en tramsig synpunkt. Det handlar inte om att kunna ta kritik utan att få en feedback som man faktiskt kan använda. Detta är en aspekt som FS-kritikerna alltför ofta missar. Att bara bli nedklubbad av negativa synpunkter är inte ett dugg användbart, och den som ger sådan kritik saknar elementär känsla för pedagogik.

De som försvarar negativismen brukar hävda att om man inte är beredd att ge och ta negativ kritik, då blir det ju bara något slags ömsesidig beundran. Men det stämmer inte alls. En opedagogiskt framförd negativ kritik vittnar inte alls om fotografens förmåga utan om kritikerns oförmåga och dumhet. Klarar man inte av att ge negativ kritik på ett uppmuntrande och pedagogiskt vis kan man lika gärna hålla truten eller ägna sig åt bilder man tycker om.

Bäst fungerar den konstruktiva kritiken förstås när den utväxlar mellan personer som har något slags positiv relation. Här på FS förutsätter det numer att man bloggar eller i alla fall är med i någon av de alltjämt små sällskapen/kritikpoolerna och lär känna varandra. Kompisar emellan brukar detta med formen för kritik reda ut sig. De flesta människor med normal social intelligens avstår från att stuka till sina kompisar och kan ge feedback på ett taktfullt sätt, så att mottagaren kan använda den.

Jag tror att skalan går ner till -5 men att man inte har möjlighet att ge de lägsta betygen, så det är ju ganska bra som det är.