Eftertanke

Ibland stannar livet till och man inser att våra dagar inte är oändliga.

Insikten finns alltid  där, men när någon kär försvinner bort från oss är det som om man får en kalldusch av realitet. Livet tar slut. Vi bli alla föräldralösa en dag.

Nu var det min  och mina syskons tur.

Vi är vuxna, ja rent utav gamla men vad hjälper det? Sorg är sorg lika väl som en ros alltid är en ros om än i sprucket krus. En rad ifrån en dikt av Boris Pasternak snurrar runt i mitt huvud: "Vem är det som gråter ögonen fulla med fängelsesömn?"

26 februari 2013 ./ Maria