Mera macro

Nästan lite känsla av vår drabbade mig igår då jag och katten tog en promenad runt ägorna.(Läs tomten) Katten för att han hade behov av att markera sitt revir då annan hankatt plötsligt hade tänkt sig ett övertagande!  främmande marskatt spred sin doft över hela min veranda......I alla fall tog jag kameran med mig på vår lilla vandring.

Jo, den här står verkligen nedstucken i min rabatt. Åkervindan gillar att slingra sig upp på den innan jag hinner dra bort dess envetna klamrande stjälk.

Vindruvan är också en kramare av Guds nåde. Den drar jag dock inte bort utan räknar glatt mina pyttesmå druvor varje höst.

"och katten mötte sin matmor vid brunnen..." Han tog tillfället i akt och satte sig i min solväggs-stol. Matte fick stå bredvid.

På vakt sittandes på komposten. Hur många råttor kan det bo i en kompost? En för varje vinterdag, kanske?

Redo för februari månad.

Solen glittrade till ibland de torra kvistarna. Lite gult i allt det torra, bruna, kylslagna blågrå.

Där björkarna susa sin milda vintersång.. där tog vandringen slut och solen började gömma sig bakom de höga träden vid granngården så jag begav mig in i värmen.

mvh Maria och katten Steven

Att vakna tidigt har sina fördelar

Imorse klockan 04.30 vaknade jag och kunde inte somna om. Efter en mugg kaffe tog jag fram kamera och macro-objektivet efter att ha tittat på utetemperaturen; -20 grader. Uteslutet att gå ut på en stund med andra ord. I mina lådor och på väggen i köket i en prylhylla har jag förvarat gamla plåtaskar efter min farmor och nu skulle de förevigas. Här är resultatet:

Numer förvarar jag knappnålar i denna fina ask.

Tog man dessa på julafton, månntro?

Den här teburken käns inte så gammal. Nån som vet?

 Ingen tobak i burken - snäckskal från resor runt om i världen fyllde min pappa den med.Jag kan fortfarande tycka att piprök luktar gott även om jag är förfärligt allergisk efter att ha tillbringat barndomen i ett stort rökmoln i bil såväl som i rum.

En gammal snusdosa gjord i näver. Tillhört min farfars far .

Mvh Maria

Så kom den då äntligen!

På önskelistan har det stått Macroobjektiv ett tag och nu damp det ned ett med personlig leverans t.o.m. Så, jag steg upp denna morgon och begynte göra mig bekant med min Tamron. Några bilder blev det såklart och jag ser fram emot att använda det framgent.

Lyckades inte riktigt få den där skärpan jag önskar men tid är allt vi har eftersom det kommer ny tid hela tiden.:)

Kunde inte motstå en ofärgad variant av den stackars blomman som vilt protesterade över att fråntas sin vackra färg. "Men du har ju även ett så fint mönster, hävdade jag" Men det slog fru Orkide ifrån sig helt och hållet. Hon menade att färgen var hennes stolthet och prakt.Men med tillstånd fick jag lägga ut henne här "till allmän beskådan".

Det var allt för idag./ mvh Maria