Norrköpings tingsrätt har hållit till i sekelgamla lokaler. Från början var de av hög klass. Arkitekten Isak Gustaf Clason! Men motsvarade inte längre nutidens krav. Äntligen, säger personalen, har vi lokaler med funktion och säkerhet. Huset har stått på plats ett tag. Äntligen tog jag mig dit för att titta.
Arkitekterna (ÅWL Arkitektkontor) hävdar att byggnaden formats av Norrköpings historia. Kulören kan mycket riktigt med lite god vilja kallas Norrköpingsgul. Sammantaget gillar jag huset, både som hus och för vad det gör för stadsbilden.
Polisen gillar säkert att dom som vittnen kan ställa sitt fordon vid entrén.
Alla bilderna tagna med Pentax K-1 och Pentax FA 35 mm
Huvudingången är väl markerad. Ovala betongpelare ramar in. Motivet kommer igen överallt på huset i form av ovala pilastrar.
Västerfasaden domineras helt av pilastrarna.
Byggnaden står på det som tidigare var avriven mark med parkeringsplatser. Det märks att bilisterna nu får allt svårare att hitta p-plats, fullt överallt. Närmsta grannen, till höger på bilden, är kv Garnisonen som byggdes för de statliga verk som flyttades hit på 1970-talet. Garnisonen är enligt min uppfattning ett misslyckat bygge. Överstort, fult, själlöst, byggnadstekniskt felkonstruerat, blev omgående ett sjukt hus. Nu flankeras det av nya gula tingshuset och kan ses som en diskret grå massa bredvid. Helhetsintrycket har fått en markant lyft!
Millennium är ett nytt, ohyggligt dyrt datasystem som Västra Götalandsregionen infört och t v pausat. Dom som tvingas använda det är i uppror. Utöver allmän krånglighet och otillräcklig säkerhet verkar det vara besmittat av Artificiell Stupiditet. Det ändrar i doktorernas journaler så att de blir helt fel.
Foto från Västra Götaland. Bilden är inte rent dokumentär enligt Fotosidans definition utan illustrerar min syn på läget.
Jag minns då Länsstyrelsen Västra Götaland införde ett nytt datasystem, Agresso. Vi på Vänersborgskontoret var först i landet. Länsstyrelsernas centrala datacenter låg där. Ganska snart skulle alla länsstyrelser och andra statliga myndigheter få det.
Systemet var ännu sämre än det vi hade innan. Vi slog larm. Det visade sig vara omöjligt att stoppa introduktionen. Inte heller att rätta de till de värsta bristerna.
Men det går väl ändå att rätta stavfelen? Svaret var nej.
Kärnkraftverket Marviken utanför Norrköping skulle producera el, men i hemlighet också vapenplutonium. Genom en blandning av tekniska problem och amerikanska påtryckningar avbröts projektet 1970. I stället installerades en oljepanna på platsen. Marviken var ett tag en reservproducent av el.
Sen skrotades även oljepannan. Vattenfall ställde av och sanerade efter sig. Ingen radioaktivitet fanns, "bara" en del vanliga miljögifter. Sålde sen anläggning och mark. Affärsmannen Niclas Adler köpte. Själva anläggningen skulle vara både turistmål, ha högteknologiska verksamheter och omges av häftiga byggnader för delårsanvändning.
Så långt var planerna till nöds OK från min byggbyråkratiska utgångspunkt. Ingen skada skedd om inget skulle bli av. Men sen bytte han spår och skulle i stället utveckla en ny satellitstad till Norrköping. En enligt min uppfattning orealistisk idé. Triviala detaljer som tillfartsvägar, kollektivtrafik, vatten och avlopp, dagis, skolor och affärer olösta och närmast olösliga. Och vilka skulle vilja flytta in? Men kommunen gav det som i dagligt tal kallas plantillstånd. Ett begrepp som är en styggelse.
Bild: Synthesis Analytics AB
Sen fick kommunen kalla fötter och tog tillbaka plantillståndet. Adler stämde kommunen. Nu har tingsrätten haft förhandling. Resultatet ännu ej offentligt.
För nån vecka sen fick jag in den här genomgången av skeendet i ett byggbyråkratiskt perspektiv i Folkbladet. Utöver historiken en blixtkurs i planbyråkrati. Här artikeln i Folkbladet. Håll till godo!
Förra veckans rättegång om stängda byggplaner i Marviken vid Bråvikens strand fick arkitekten Måns Hagberg att reagera. I sin artikel reder han ut vad som är vad när det kommer till sådant som plantillstånd, planbesked, planprocesser och annat. Han svarar också på frågan om planer är ett "sossepåhitt".
Behövs planer? Många på högerkanten ser planering som ett otyg som sossarna hittat på. Byggherrar och en hel del politiker ser planering som en hinderbana. Jobbig att ta sig runt på. Hellre gå runt om eller allra helst gena förbi. Kristdemokraten Stefan Attefall lyckades som byggminister nästan kvadda systemet. Nu är han landshövding och har inte gett upp. Har skaffat sig ett utredningsuppdrag från Tidöregeringen och tar nya tag.
Är planering ett sossepåhitt? Svaret är nej. Det är en urgammal metod att skapa förutsägbarhet och trygghet.
Redan de gamla egypterna tillämpade planering. Då Nilen steg och översvämmade de bebodda markerna och sedan sjönk återställde lantmätare, en sorts präster, de fastslagna fastighetsgränserna. Visby byggdes upp planmässigt med långgator och tvärgående gränder. I Norrköping är Slottsgatan en del av plan från sent 1500-tal, en av de första med raka gator.
Emellanåt har ägandet setts som helt överordnat allt annat. Sigfrid Siwertz roman "Selambs" och författaren Rudolf Värnlunds "De frias bojor" har verklighetsbakgrund. Bottenlöst snikna exploatörer sålde tomter till skötsamma arbetare, men vägrade sen släppa till mark till gator, vatten och avlopp. Det blev misär. 1875 kom lagkrav på att städer ska ha stadsplan. Kraven på innehåll skärptes successivt och har ökat.
Att få till en plan har blivit ett omfattande arbete. Utöver det som kommer att synas, bebyggelsen, gatorna och de allmänna platserna ska kommunen garantera att området fungerar och att inga hinder dyker upp för den som ska bygga. Vatten? Check. Avlopp? Check. Tillfarter? Check. Parkering? Check. Fornlämningar? Check. Undergrund? Check. Skredrisk? Check. Brandskydd? Check. Flora och fauna? Check. Strandskydd, Natura 2000 mm? Check. Buller och andra störningar? Check. Skolor och dagis? Check.
Listan kan göras längre. Och den görs längre allteftersom nya problemområden tillkommer. Internetuppkoppling. Strålsäkerhet. Klimatanpassning.
Att prioritera bland önskade planprojekt har länge varit årets, näst budgeten, jobbigaste uppdrag för kommunpolitikerna. Man försökte ducka, men är numera tvungen att ge besked om ett planarbete ska påbörjas.
Populärt kallas det "plantillstånd". Den som fått "tillståndet" tror ju gärna att nu är det bara lite formaliteter kvar. I Plan- och Bygglagen heter det "planbesked". Det borde heta "planprövningsbesked". Beskedet är bara starten på en lång rad prövningar.
Kan planprocessen göras enklare och en del krav sänkas? Attefall verkar vara tvärsäker. Ta bort eländet så ordnar det sig ändå. Jag tror inte att det är så enkelt. Att bygga efter en gällande plan ger trygghet. Om det inte vore för Attefallshusen också en trygghet att grannarna inte kan ställa till det hur som helst. Men visst kan det gå att förenkla och ändå ge bra resultat. Vatten, avlopp, solvinklar och rimligt bullerskydd behövs. Utformningen är väl så viktig som förr. Där har det enligt min uppfattning ofta spårat ur på senare decennier. Samtidigt är det viktigt att behålla den demokratiska processen där grannar och expertis har inflytande.
För att återvända till "plantillstånd". Sluta skriva så! Det ordet är en styggelse. Även PBL behöver ändras, det ska stå "planprövningsbesked" så att alla fattar vad det är frågan om. En noggrann demokratisk process där förslag granskas och rimliga kompromisser hamras fram.
Domaren Stefan Teleman har nu gått igenom samtliga bidrag och skriver så här:
Ju mer jag funderar på begreppen realism/orealism, desto mer osäker blir jag. Google menar att realism det är att mer eller mindre objektivt och vetenskapligt återge ”verkligheten”. Motsatsen blir då att den orealistiske är mer eller mindre subjektiv och ovetenskaplig.
Kameran är ett vanligt verktyg inom vetenskapen. Man skulle kunna säga att den lånar sig till objektivitet. Vi kan förstås manipulera kameran, fotografen är ju inte självklart objektiv. (Hörde just att bilderna från yttre rymden färgläggs efteråt!) Så enligt mej är problemet att skapa en realistisk bild. (Hologram är ett märkligt försök att återge ”verkligheten”.) Vardagen är full av bilder, tagna framifrån, bakifrån, från sidan, uppifrån…. Egentligen är vardagen full av orealistiska bilder. Ändå duger fotografiet till att identifiera folk, i tidningen, på tv, på nätet och via ansiktsigenkänning. Vad AI kommer att ställa till med, det får vi se.
Vi är subjektiva hela tiden, alla våra bilder är orealistiska. ”Verkligheten” sviker!
Jag har valt Gunnar Holhut till pristagare med sin duplicerade domkyrka i Strängnäs.
Om han önskar vända den minskande andelen troende i svenska kyrkan, det vet jag inte. Det finns tecken som tyder på en utveckling åt det hållet. Men att Strängnäs i en nära framtid skulle fylla två domkyrkor, det verkar orealistiskt!
Bidragen är tämligen samlade på Cityscapes gruppsida, det är lätt att klicka sig fram och se alla. Dom har "orealistisk" nånstans i text eller beskrivning men sticker också ut!
*
Grattis Gunnar, tack alla som funderat på temat och skickat in bidrag och tack Stefan Teleman för insatsen som domare!
Då man lägger in bilder i Wikipedia så kan frivilliga krafter se till att koppla ihop bilderna med en befintlig artikel eller göra en ny. Men inte alltid. Förra året plåtade jag komministerbostället i Mästerby på Gotland. Knackade på, en vänlig dam öppnade och visst, det var okej att fotografera åt Wikipedia. Huvudbilden var inte helt lätt att få till, det behövdes stativ, shiftobjektiv, tur med ljuset och en del efterarbete.
Pentax K-1 med Pentax Shift 28 mm
Sen lade jag in bilderna på "Wiki loves Monuments". En bild på ladan kom med på en lista, men inget mer. I går försökte jag på egen hand och lyckades få ihop en artikel! Här kopia på artikeln:
"
I Mästerby socken på Gotland finns ett så kallat komministerboställe. Det var en boplats för kyrkoherdens närmaste medarbetare. (Sveriges mest kända komministerboställe är Råshult i Småland där Carl Linneaus föddes och växte upp.)
Länsstyrelsen utnämnde år 1997 bostället till byggnadsminne. Det har beteckningen "Fjäle komministerboställe i Mästerby" och har fastighetsbetckning Mästerby Fjäle 1:4. Det hör till Gotlands viktigaste boställen och är det bäst bevarade av denna typ.
Huvudbyggningen uppfördes under 1800-talets första hälft. En envånings parstuga i kalksten med sadeltak utan gavelutsprång. En flygel är sammanbyggd med huvudbyggnaden. Deras strama arkitektur är typisk för Gotland för denna tid. På tomten finns en samtidigt uppförd lada.
"
Det finns bildtexter också men ni fattar säkert ändå!
______________________
PS. Två timmar efter det att jag lade in artikeln som den ser ut ovan ingrep admonistratören Yger och städade upp den. Den blev kortare och det står inget om vad komminister är. Yger är en fenomenal administratör med hundratusentals kollar och korrigringar. Så här ser artikeln nu ut i Wikipedia:
Mästerby komministerboställe i Mästerby socken på Gotland utnämndes 1997 av Länsstyrelsen i Gotlands län till byggnadsminne. Det har beteckningen "Fjäle komministerboställe i Mästerby" och har fastighetsbetckning Mästerby Fjäle 1:4. Det hör till Gotlands viktigaste boställen och är det bäst bevarade av denna typ.
Huvudbyggningen uppfördes under 1800-talets första hälft. En envånings parstuga i kalksten med sadeltak utan gavelutsprång. En flygel är sammanbyggd med huvudbyggnaden. Deras strama arkitektur är typisk för Gotland för denna tid.
