Spåren av människor i det nedlagda och bortglömda.

Så äntligen blevdet av. Snart ett har gått utan att jag kommit iväg för att spinna vidare på ett intresse som legat mig varm om hjärtat. Ett intresse för det som är nedlagt,bortglömt och där man kan ana livet som pågick. Snart kan vi inte ens ana livet som pågick. Ett foto blir det som vi kan ta ett steg tillbaks i vår historia.

Resan för dagen, var att se vad det blivit av de gamla tegelbruken som  vi besökt vid ett tidigare tillfälle. Tegelskorstenarna står där ännu kvar som ett utropstecken över grantopparna. Förfallet blir påtalande från år till år. Den senaste vintern har gått hårt åt de gamla bruken och inte blir det bättre med uteblivit underhåll. Snart är det bara en tidsfråga att man tvingas riva pga rasrisk.

Allt är inte rasrisk benäget. Efter mycket letande och en stor hjälp av folk på trakten kunde vi till slut hitta den gamla kalkbruksruinen.

Till stor glädje fann vi att det var relativt orört och hoppas att så få bli.

De gamla skottkärrorna står där prydligt uppställda , som det vore efter ett avlutat arbetspass.

I en byggnad intill kalkbrottet står fortfarande en tippvagn. För denna byggnad år nog slutet nära.

Med dessa bilder och funderingar i bakfikan gick resan mot storstaden igen.

Fler bilder finns från mitt besök i albumet "kalkbruket"

Ha en bra midsommar!