Ond bråd död.

Så har äntligen isarna lagt sig. Den milda vintern har gett entusiasterna för långfärdskridskor en sen premiär. Men nu blir åka av, Dreviken var full av långfärdsåkande entusiaster. En del tog sig vidare över till Magelungen för fortsatt skrinnande.

Graffiti är nog ingen regel utan untag under våra gråa broar. Så även under Nynäsvägen. Mellan sjöarna Dreviken och Magelungen går så ett vattendrag som förbinder sjöarna med varandra. Vattendraget är en samlingsplats för fåglar så här års. Glädjen som jag känner inför alla dessa fåglar som chattrar, grusades abrut.

Där ligger anden som gått en plågosam död tillmötes pga en kvarglömd fiskelina. Lämna aldrig kasserade fiskelinor med eller utan krok i naturen.

Mitt möte med krokodilen!

Mellandagsrean kändes inte direkt lockande, så varför inte att ta och röra på sig. En välbehövlig promenad efter allt frossande kändes mer lockande. Snön lyser fortfarande med sin frånvaro och solen skiner från en nästan klarblå himel. Strandpromenaden efter sjö Magelungen är trevligt iordningställd.

Stannar till på bryggan, varken temperaturen i luften eller i vattnet känns lockande att trotsa dykförbudet.

Strosar längs strandkanten, där låg han. Han fnyste och frustade som värsta ångloket, för att sedan ta tag i första bästa och köra en dödsrullning a la värsta krokodilen.

I spåren av stormen Dagamars framfart blev det nog i det tuffaste laget för den lilla ekan.

Solen söker sig ned och jag själv beger mig hemåt.

Ett Gott nytt år önskar jag er läsare av bloggen.

Kameran som fick hänga med, var min Fuji X10