Dessa förkylningstider.

Ibland när det är tungt att knalla till jobbet och att det väntar inte så roliga uppgifter, kan man önska att man kunde bli sjuk och få vara hemma och mysa. Men när den kommer och huvudet är fullt av bomull och man orkar inte ingenting eller som jag drabbades av, en inflammation/virus i olika muskler och kroppen skriker om man inte hittar perfekt vinkel som inte smärtar så mycket. Ligger man för länge måste man hitta en annan ställning och det tar en evighet innan man hittar en annan bra. Man stönar, kvider och svär innan man kommer rätt. 
Då skulle man gärna knalla till jobbet för att slippa det. Men nu har det minskat och blivit mycket bättre och jag knallar gärna till jobbet.

Men jag kan inte låte bli att tänka på alla dom som har råkat få sjukdomar eller blivit skadade och blir tvingade till ett liv med stora smärtor. Går det att vänja sig att ha smärtor? Hur håller man humöret uppe? Det finns antagligen inget val och kan bara försöka göra det bästa av situationen. Men hur skulle jag tänka och bete mej?

I dagspress ser man ofta bilder och notiser på människor som har drabbats av olika olyckor och jag måste erkänna att jag inte kan riktigt förstå hur det är att bli t.ex. rullstolsbunden eller svåra brännskador. Jag kan bara gissa och ryser hur ont det måste göra trots smärtlindrande tabletter mm.

När jag är sjuk så jag ligger nerbäddad fram tv med några filmer och slö tittar. Naturligtvis somnar man ibland. Om jag orkar sitter jag gärna och kikar på bilder ett tag. Men det tar mer kraft eftersom det krävs aktiv inlevelse och lust för att kunna fokuser på bilder än att bli matad från en action film.
En tröst för alla som ligger förkylda är att toppen på vinterns förkylningsvåg har varit och nu ska det minska.

Dan Wiklund
Linköping