Mera Myskoxe

Vi brukar ofta gå ett varv på Järvzoo. Djuren går i stora hägn med likadan miljö som de vistas i naturen och Järvzoo deltar i många projekt för att bevara hotade arter, bland annat myskoxe, vitrygg och berguv. Som besökare går man på en 3 km lång trätrottoar. När det är många besökare och stojigt drar sig en del djur tillbaka så det blir svårt att få bra bilder. jag ville gärna få lite närbilder på myskoxarna och eftersom de för det mesta vistas långt bak i hägnet tog jag min telezoom 200-500 mm. Det var en höstdag mitt i veckan, och då är det inte så många andra besökare där. Vad jag inte räknat med var att det var brunsttid och att tjuren skulle se mig som en konkurrent om korna.

Tjuren kom genast fram och betraktade mig hotfullt. Den började stånga på inhägnaden och trottoaren, så allt skakade. Det var verkligen kraft i den kroppen. Den höll sig kring objektivets närgräns, och det blev ganska svår att få till någonting. Ovanstående bilder beskriver situationen ganska bra.

Ett oväntat möte

Det var en tidig morgon i Skedbrostugan i början på september. Gästerna sov och jag tog en tur ner till sjön för att kolla om någon storlom var där. På vägen upp till stugan igen ser jag något som inte stämmer. Det står tre myskoxar mellan mig och stugan ca 20 meter från mig. Myskoxar bedöms som farliga, eftersom de inte drar sig tillbaka när de känner sig hotade, utan anfaller. Snabba är de också. Det är förbjudet att gå närmare en myskoxe än 100 m, men här är det ju de som gått närmare mig. En ko med två kalvar. Jag stannar upp och vet inte vad jag skall göra.

Jag får ögonkontakt med kon, och lugnt och stilla går jag mot stugan. Inga tecken på aggressivitet, och jag kommer fram till dörren. Väcker gästerna som samlas vid stugans fönster. Själv ställer jag mig i dörröppningen och fotograferar.

De passerar strax utanför stugan. Det är lite knepigt att de befinner sig här, för de brukar hålla till högre upp på fjället. Det kan vara så att det är brunsttid och den här kon har dragit sig undan flocken för att få vara i fred med sina årskalvar.

Det känner sig tydligen trygga, och passerar stugan lugnt betande.

Jag såg tecken på att de var kvar nära stugan ett dygn till, men jag fick inte se dem någon fler gång.

Tiden går. Uppdatering 20230205

Tiden går

Jag har några ställen dit jag brukar återkomma och ta en bild då och då. Det blir med tiden ganska kul att se vad som hänt. Jag önskar att jag hade gjort det på fler ställen. Nu är det för sent att reparera.

Sjulhamre 1979

Sjulhamre 1982

Sjulhamre 1986

Sjulhamre 1990

Sjulhamre 2015

Sjulhamre 2018

Numera är ett staket i vägen för bilder, men vi får se om 10 år.

Några rosenlundare

Efter andra världskriget fanns en ung generation fotografer som helt plötsligt fick möjlighet att åka utomlands och få nya intryck. Svensk fotografi var den här tiden till stor del styrd rigida regler. Det skulle vara finkornigt, fina valörer, inga helsvarta skuggor eller kritiga partier. dimmiga hamnar, vita björkar och ulliga moln var bra. Kompositionsregler som gyllene snittet och diagonalkomposition. skulle följas. Utställningen Unga fotografer struntade i dessa regler och det uppstod en livlig debatt samt en motutställning. Några invektiv de unga fick höra var bakgårdsfotografi och soptunnerealism. Signaturen Don Color i FOTO kontrade med att kalla de äldre rosenlundare efter ett ålderdomshem. Som ung grabb fattade man tycke för det nya, fräna. Nu har det gått några år och jag tänker prova på några rosenlundare.

På våren står hässjorna fortfarande uppställda för vinterförvaring.

Själva slåttern missade jag, men här är en bild på den traktordragna släpräfsan.

Nikon D800E