Rimfrost och arbetsträning

Ja, inte hör de ihop i alla fall! ;-)

Men jag börjar med arbetsträningen... Jag började igår... Två timmar om dagen.. Efter 7½ år är jag alltså igång igen! Det känns fantastiskt roligt, och jag är så glad att jag har en arbetsgivare som tror på mig och hittat ett arbete som inte är så fysiskt krävande som det jag hade tidigare. Men det är en stor mental omställning, och mycket att lära.

Visst känns det också märkligt... Efter alla dessa år hemma menar ju Försäkringskassan att jag kommer att vara frisk i oktober, och det är ju ett under i sig! Det ingen läkare klarat av, det fixar FK på ett drygt halvår! :)

Men jag vill ju också tro att det här kommer att fungera. Att kroppen kommer att vara på min sida och vilja kämpa så som min själ vill! Jag längtar så ut till ett 'normalt' liv! Att få ha en plats i samhället! Att vara någon att räkna med! Att behövas, inte bara av min son. Att få stilla min enorma sociala abstinens...

Ljuset i tunneln..... Om man kan se det när man fortfarande lever jordelivet, så är det det jag gör nu....

Rimfrost, ja... Jag är ju inte den enda här på FS som uppmärksammat det idag, men för min del är det faktiskt bara den andra gången den här vintern! De första morgontimmarna var ofantligt vackra då solen kämpade för att komma igenom det djupa diset. Träden gnistrade.. Gräset gnistrade... Jo, jag tror att också jag gnistrade när jag såg skönheten i min närhet!

Tyvärr var inte kroppen riktigt färdig för en stund ute så dags, så dimman och diset hade lättat när jag väl gick ut genom dörren. Men mot en strålande blå himmel är frostklädda grenar om möjligt ännu vackrare än de skirt vårgröna.

Brudslöja..... Klädd i vitt, precis som på försommaren, men utan den ljuvliga doften. Dock ändå en fröjd för öga och sinne.

Jag tog häromdagen en promenad nere runt Röda Sten och Klippan. Kunde inte motstå dessa båda keramikfigurer i ett fönster... :)

I morgon är det lördag och jag är L E D I G ! Var härligt det känns att få säga dessa ord! Att jag sedan ska lägga flera timmar på sång i helgen, det räknas inte... *s*

Ha en riktigt underbar helg, alla FS-vänner!

 /Jenny

Premiär på Café Cello

Ja, så har vi då haft vår första lilla fotofika på café Cello i Göteborg. Vi- det var Agneta, Emil och jag själv. Goda mackor, gott kaffe, libanesiska köttbullar och vattenpipa är en del av vad som erbjuds på stället.

En glad Emil....

Agneta (till vänster) och jag..

En trevlig pratstund blev det, och det föll sig så att vi alla tre är nikonister så bråk klarade vi oss ifrån! ;-)

Synd att det inte kom fler, men vi planerade in en träff igen torsdag om två veckor och då hoppas vi att fler dyker upp.

 Jag var tidigare idag ute på min dagliga promenad och fann till min förtjusning ett blommande träd! Har ingen aning om vad det var, men det lyste så vackert gult och väckte massa vårlängtan i mig!

Lite PS-lek har jag förstås hunnit med idag också..... :)

Nu är kvällen sen och den här fröken har inte sovit middag idag, så det får bli sängen nu! ;-)

Med önskan om en god natt!

/Jenny

Experiment

Hela livet är ett stort experimenterande...

Slutar jag experimentera slutar jag också leva.

Om jag ständigt skulle 'safea' och bara göra det jag kan och är bra på så har jag ju inte mycket kvar att leva för. Detta gäller såväl i stort som i smått, kan jag tycka.

När det gäller fotande och pillande i PS så är det ju det som tar mig framåt. Många misslyckanden leder förhoppningsvis till något fint som jag kan vara stolt över.

Jag läste en tråd och blev nyfiken på hur hur man leker med linjer i bilden. Mitt första resultat blev det här. Egentligen ganska tamt, när jag nu ser den såhär! *s* Det framgår ju inte alldeles tydligt att jag faktiskt har dragit ut färgerna ur en enda vertikal pixel, och sedan frilagt kanotisten.  Men någonstans ska man ju börja, och idag blev det här.

Att våga och experimentera på andra plan ska jag snart bli varse....

Jag har varit hemma helt efter en trafikolycka 2001, men med nya FK-regler så kommer jag att vara frisk i oktober. Det i sig känns som ett mirakel! Nu ska jag i alla fall börja arbetsträna, och min arbetsgivare har visat sig från sin allra bästa sida och kommit upp med en tjänst som känns vettig. Jag arbetade ganska mycket med kroppen tidigare, men nu ska jag få möjlighet till en administrativ tjänst.

Det är jättepirrigt, och jag är supernervös.. Men om jag inte vågar så kan ju ingen annan göra det åt mig heller!

Den här bilden, tagen för flera år sedan med min lilla kompakt, får illustrera just nystarten, uppvaknandet, en ny vår, en ny era i mitt liv....

Idag väntar jag på snön.... De har lovat snö.. Jag vill ha snö....! :)

Ibland...

... hinner man bara inte med vagnen...

Inspiration

Vissa dagar känns det mesta tungt, och lust och inspiration ser man knappt röken av. Jag är ingen höst- och vintermänniska och gör ofta små djupdyk så här års. Men det är tur att man har små glädjeämnen som får en att få näsan upp över ytan igen.

Idag var en liten grej inplanerad som bröt mot den gängse grå vardagslunken. För att börja från början.. I slutet av november i fjol var vi ett gäng härifrån FS, FotoVäst, som gjorde en liten spårvagnssafari längs linje 5. En av tjejerna som var med hade kontakter med en journalist på Metro, så idag träffades vi tillsammans med henne och fick berätta lite om safarin, fotandet, FotoVäst och Fotosidan. Foto togs av gruppen fnissande ihopträngd framför femmans spårvagn vid hållplatsen Valand medan föraren snällt väntade ut oss.... Reportaget kommer in på Metros 'pling'-sida inom kort....

Längre upp på Avenyn, utanför Park Lane, var det avspärrat då man höll på med en filminspelning. Jag vågar inte säga vilken för jag har hört flera bud, men Michael Nyqvist var med, så det kan ha rört sig om en ny Beck-film.Tyvärr hade jag bara 50mm-gluggen med så det får bli en starkt croppad bild.......

Inspiration, var det ju ja.... Jag skrev ett litet foruminlägg tidigare.....