Rimfrost och arbetsträning
Ja, inte hör de ihop i alla fall! ;-)
Men jag börjar med arbetsträningen... Jag började igår... Två timmar om dagen.. Efter 7½ år är jag alltså igång igen! Det känns fantastiskt roligt, och jag är så glad att jag har en arbetsgivare som tror på mig och hittat ett arbete som inte är så fysiskt krävande som det jag hade tidigare. Men det är en stor mental omställning, och mycket att lära.
Visst känns det också märkligt... Efter alla dessa år hemma menar ju Försäkringskassan att jag kommer att vara frisk i oktober, och det är ju ett under i sig! Det ingen läkare klarat av, det fixar FK på ett drygt halvår! :)
Men jag vill ju också tro att det här kommer att fungera. Att kroppen kommer att vara på min sida och vilja kämpa så som min själ vill! Jag längtar så ut till ett 'normalt' liv! Att få ha en plats i samhället! Att vara någon att räkna med! Att behövas, inte bara av min son. Att få stilla min enorma sociala abstinens...
Ljuset i tunneln..... Om man kan se det när man fortfarande lever jordelivet, så är det det jag gör nu....
Rimfrost, ja... Jag är ju inte den enda här på FS som uppmärksammat det idag, men för min del är det faktiskt bara den andra gången den här vintern! De första morgontimmarna var ofantligt vackra då solen kämpade för att komma igenom det djupa diset. Träden gnistrade.. Gräset gnistrade... Jo, jag tror att också jag gnistrade när jag såg skönheten i min närhet!
Tyvärr var inte kroppen riktigt färdig för en stund ute så dags, så dimman och diset hade lättat när jag väl gick ut genom dörren. Men mot en strålande blå himmel är frostklädda grenar om möjligt ännu vackrare än de skirt vårgröna.
Brudslöja..... Klädd i vitt, precis som på försommaren, men utan den ljuvliga doften. Dock ändå en fröjd för öga och sinne.
Jag tog häromdagen en promenad nere runt Röda Sten och Klippan. Kunde inte motstå dessa båda keramikfigurer i ett fönster... :)
I morgon är det lördag och jag är L E D I G ! Var härligt det känns att få säga dessa ord! Att jag sedan ska lägga flera timmar på sång i helgen, det räknas inte... *s*
Ha en riktigt underbar helg, alla FS-vänner!
/Jenny
Men kanske inte just i denna materialistiska världsordningen...lycka till i anpassningen till detta andefattiga systemet iallafall efter så många års uppehåll ;O)
Ekonomiskt är det tufft med så många års arbetslöshet, men pressen och känslan av att inte kunna bidra med att dra sitt strå till stacken beror ju på att man är manipulerad av andras värderingar tror jag.
Ut och upp och sjung med dig om det är värdefullt för-- d-i-g! Om du känner att det betyder mer än allt annat so go for it, babe :O) Eller måste du "arbetsträna" för sången också, eller ;O)
Näh, just det, precis vad jag misstänkte :o)))))
Lycka till, kram Silja
Ja, det är nog tur att jag har haft annat att lägga energi och kraft på under de år då kroppen inte har kunnat arbeta. Sången ger ju dubbelt tillbaka (minst)!
Nu ser jag framtiden an med hopp och glädje, och vill gärna tro att jag är stålmannen... eller stålkvinnan åtminstone! *s*
/Jenny