Frostmacro

Gick en kortis i området med 105mm Z-macrot och tog lite frostiga macrofoton. Tyckte det blev rätt läckert efter lite pill i Lightroom också. Har dock märkt en sak med mig själv och det är att jag har oerhört svårt att vara objektiv när jag tittar på mina foton. Jag kan tycka att vissa foton är väldigt fräsiga, tills jag antingen ser ett foto som på riktigt är fräsigt eller flera månader senare när jag scrollar igenom akrivet och säger för mig själv "Hur fan tänkte jag här?".

Jag kanske inte borde tänka på det överhuvudtaget. Fota och ha kul! Det är väl det vi ska göra? Var stolt över vad du har gjort! Och så vidare... Nåväl. Här får ni några frostiga macrofoton från  dagens lilla promenix.

Vilken personlighetstyp är du? Helheten eller detaljerna?

Tog med mitt 105mm Z-macrot till Vrinneviskogen idag för att variera mig lite. Jag har insett en sak med mig själv på senare tid. Jag har mycket lättare för att fotografera om jag kan sikta in mig på detaljer, eller ett särskilt objekt. T.ex fåglar. Då finns det en tydlig målbild så att säga. Ett tydligt uppdrag. Jag ska leta upp fåglar och jag ska fotografera dom. När jag tar med mig macrot ut så är det lite samma sak, jag försöker hitta någon liten naturdetalj att fotografera. Eller insekter, men där är ju principen densamma som med fåglarna.

När jag ska ge mig ut för att ta landskapsfoto eller lite större överblicksbilder så får jag problem. Jag tycker det är  väldigt svårt när jag inte har ett tydligt objekt i fokus. Jag har iofs alltid haft svårt att se helheten i livet. Det blir för många parametrar och alldeles för rörigt för min hjärna verkar det som. :D Det går kanske att träna upp? Eller är det bara så att vi har olika lätt och svårt för saker och ting i livet? En del kan zooma ut och se helheten, medan andra riktar in sig på detaljerna. Några få begåvade personer kan säkert vara lika bra på båda.

Hur som haver. Ett par ringrostiga foton från dagens promenad kommer här nedan!

Tidig höst i Vrinneviskogen

Jag och C tog en eftermiddagspromenad i Vrinneviskogen idag. Grått och blött, men också lite färgglatt på sina håll. Det är alldeles uppenbart att sommaren är över och hösten tagit vid. Ett visst vemod infinner sig varje år när man börjar känna att så är fallet. Landet jag lever i till trots så vänjer jag mig aldrig riktigt vid det.

Hur som helst, jag lämnade 70-300an hemma idag och tog istället med mig mitt Nikkor Z MC 105mm f/2.8. Ett väldigt mångsidigt objektiv och passar mig alldeles utmärkt för den typ av fotografering jag normalt sett ägnar mig åt. Roligt nog så såg jag betydligt fler fåglar (se foto nedanför) idag än jag gjort tidigare dagar när jag faktiskt haft 70-300an med mig. Det är som att fåglarna vet om att jag inte har kapacitet att nå dom, så dom passar på att titta fram, som för att retas med mig!

Det blev i alla fall en skön mix av skog, en fågel och lite macro.