Kristoffer Ljungberg
En sväng runt Ensjön
Igår fick jag hem en liten pryl, nämligen en Peak Design Capture. Jag har alltid känt att det är så himla bökigt att cykla och fota. Packa ner kameran i ryggsäcken, sätta sig på cykeln, packa upp kameran om man vill fota något, sen packa ner kameran igen. Det är tråkigt och osmidigt Så, idag drog jag iväg med cykeln och min nya pryl för att testa det i skarpt läge. Jag måste säga att jag är väldigt glad och nöjd! Nu hänger jag bara på kameran på ryggsäcksremen (heter det så?) och drar vidare på cykeln. Inget mer bök!
Det blev ju lite fotande också. Jag tog svängen runt Ensjön. En väldigt trevlig tur för den som bor i krokarna eller har vägarna förbi! Det är väl en sträcka på ungefär två mil totalt, eller ah, från min port, runt Ensjön och tillbaka till min port så är det två mil!
Det mest spännande var att jag för första gången i livet fick se en Spillkråka. Tyvärr fick jag ingen vettig bild på den, men tillräcklig för identifikation. Roligt! Nu blev peppen ännu större på ett 150-600mm eller motsvarande. Såg även en Trädkrypare igen, och en blåmes som satt i vassen. Och såklart ett par ekorrar!
Vi byggde världens bästa fågelkoja i skogen
Mja, kanske inte världens bästa. Men det var roligt! Jag och tjejens 8-åriga dotter stack iväg till Vrinneviskogen tidigare idag för att hänga på Kottebanan. Lek och kojbygge stod på schemat. Först byggde vi (mest hon, ärligt talat) en koja åt sig själv, sen alldeles ovanför så byggde vi en åt djuren också. Jag hade lite jordnötter med mig i ryggsäcken så vi la ut några i kojan. Det dröjde inte länge innan Kottebanans vanligaste invånare, nötväckan, sniffade till sig snaxet och gjorde entré.
Det blev även lite "vanligt" foto också. En större hackspett satte sig på ett träd i närheten men skrämdes bort av lekande barn. Hann knäppa ett par foton som tur var. Självklart visade sig ekorrarna också. Man kan lita på att de alltid stryker omkring någonstans på Kottebanan!
Nötväcksfotografen i Vrinneviskogen
Ja, det verkar som att det är nötväckor jag får fokusera på. Orädda och roliga att titta på. Perfekt för ett 70-300mm. Perfekt för en nybörjare. Men, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte börjat tänka "Hmm, undrar hur det skulle vara med 400mm, eller kanske 600mm?". Det går snabbt från "Jag vill ju orka gå runt med objektiven också" till "Jamen vafan, det är väl värt lite extra vikt för att komma närmre djuren?". Det här kan sluta hur som helst! Men det är mysigt att titta på fåglar, det måste jag säga.
Utöver fåglar så fick jag syn på tre ekorrar i samma träd. Ett litet gäng liksom. Fick dock inte något foto på alla tre, eller ens ett bra med två av dom. Ärligt talat fick jag knappt ett bra foto på en av dom. Ibland är det svårt, fast det borde vara så lätt. :D
Sista bilden är en fågel jag inte känner till. Någon som läser detta kanske vet vad det är för något?
Fågelfoto i Vrinneviskogen
Som jag skrev i föregående inlägg så var gårdagens tur i Vrinneviskogen dedikerad till att se vad för slags fågelfoto jag kan få till med 70-300an. Även om det såklart inte är någon avancerad fågelskådning vi pratar om, så kommer det här objektivet definitivt ge mig lite mer variation i fotograferandet och det tycker jag är hur kul som helst! Här nedan kommer några favoriter tagna igår. Återigen, ingen direkt koll vad jag fotat. Fick med en nötväcka idag igen, så mycket vet jag! Dom verkar inte lika rädda för människor som många andra arter. Någon som delar den uppfattningen?
Avrundar med en ekorrbild från samma tillfälle igår. Tyckte den var lite mysig!