The usual suspects i Vrinneviskogen

I sedvanlig ordning blev det en sväng till Vrinneviskogen idag. Vädret var varmt och fint så jag kände att det var läge för lite fågelskådning! Men det blev det gamla vanliga gänget. De trofasta, lojala nötväckorna, större hackspettarna och ekorrarna. Inget fel på dom förstås! Inte alls! Men det hade varit roligt att se något annat ibland också. ;) Men det var rätt dåligt med fågelskådning idag generellt. Jag hörde och såg fler fåglar på väg hem från skogen än i skogen. Nästa gång jag drar ut ska jag fasiken gå runt i grönområdena mellan bostadshusen istället. Det är där det händer!

Som tur är står björkarna, granarna och tallarna kvar som vanligt. Börjar bli en riktigt höstig och fin färg i skogen nu. Den här lilla luckan på några få veckor innan allt är borta igen. Passa på och ge er ut nu när vi dessutom fortfarande har lite sommarvärme!

Ny dag, ny sväng med Helios 44-2 58mm f/2

Drog till skogs även idag och knäppte bilder med Helios-objektivet. Lite oinspirerad och trött idag. Bara en av dom där dagarna där inget känns bra, man är lite ofokuserad och borde nästan ha lämnat kameran hemma för att bara gå i skogen och ta det lugnt. Men så blev det ju naturligtvis inte!

Första svängen med Helios 44-2 58mm f/2

Kunde tydligen inte hålla mig. Drog iväg till gamla hederliga Vrinneviskogen för ett första riktigt test med Helios 44-2 58mm f/2. Det är ett spännande objektiv, det är ett som är säkert. Väldigt bra mittskärpa redan på f/2, kanterna behöver vi inte prata om. ;) Swirly bokeh? Javisst, den finns där! Det gäller bara att hitta rätt bakgrund, ha rätt distans till objektet, samt rätt distans från objektet till bakgrunden. Och så ljuset förstås. Låter krångligt nu när jag försöker förklara något jag egentligen inte behärskar. Ut och lek! Det är just det som är så roligt med att testa ett nytt objektiv. Man får tänka på nya sätt, prova nya saker. Jag ser hur som helst fram emot att leka mer med det här objektivet.

Här nedan följer ett gäng foton från dagens sväng i skogen. Hoppas ni står ut!

Vi byggde världens bästa fågelkoja i skogen

Mja, kanske inte världens bästa. Men det var roligt! Jag och tjejens 8-åriga dotter stack iväg till Vrinneviskogen tidigare idag för att hänga på Kottebanan. Lek och kojbygge stod på schemat. Först byggde vi (mest hon, ärligt talat) en koja åt sig själv, sen alldeles ovanför så byggde vi en åt djuren också. Jag hade lite jordnötter med mig i ryggsäcken så vi la ut några i kojan. Det dröjde inte länge innan Kottebanans vanligaste invånare, nötväckan, sniffade till sig snaxet och gjorde entré.

Det blev även lite "vanligt" foto också. En större hackspett satte sig på ett träd i närheten men skrämdes bort av lekande barn. Hann knäppa ett par foton som tur var. Självklart visade sig ekorrarna också. Man kan lita på att de alltid stryker omkring någonstans på Kottebanan!

Skogspromenad i Vibergshultet

Idag blev det en väldigt härlig promenad i Vibergshultet med tjejen och hennes 8-åriga dotter. Det är en helt annan vibb när man är ute med barn. Lite mer liv och rörelse så att säga. ;) Jag fick lägga fågel- och ekorreskådningen åt sidan för att bara traska och ta in naturen. Det är också härligt såklart.

När vi satt oss för att äta på en slags häll mitt ute på ett fält så spanade jag in fyra stycken stora fåglar högt upp ovanför oss. Min lilla 70-300mm räckte inte långt för att få en tydlig bild ens för identifikation. Lite snabbt googlade och vi kom fram till att det skulle kunna vara havsörnar? Ja, jag har ingen aning alls. Men det var himla coolt hur som helst, även om man knappt såg dom! Jag lägger in ett foto längst ner i inlägget ifall någon expert råkar få syn på det och kan bekräfta eller berätta vad det är.

Men lite skogsfoto blev det i alla fall med 70-300an. Är fortsatt nöjd med objektivet, även om tankarna faktiskt vandrar mot ett Tamron 150-600 G2. Jag kommer behöva stilla nyfiken så småningom, men först krävs det lite sparande. ;)

Och här kommer mina mästerliga foton på vad vi tror är havsörnar. Vi såg fyra stycken flyga omkring ovanför oss. Vad det än var så var det ganska mäktigt att se!