Vilken personlighetstyp är du? Helheten eller detaljerna?

Tog med mitt 105mm Z-macrot till Vrinneviskogen idag för att variera mig lite. Jag har insett en sak med mig själv på senare tid. Jag har mycket lättare för att fotografera om jag kan sikta in mig på detaljer, eller ett särskilt objekt. T.ex fåglar. Då finns det en tydlig målbild så att säga. Ett tydligt uppdrag. Jag ska leta upp fåglar och jag ska fotografera dom. När jag tar med mig macrot ut så är det lite samma sak, jag försöker hitta någon liten naturdetalj att fotografera. Eller insekter, men där är ju principen densamma som med fåglarna.

När jag ska ge mig ut för att ta landskapsfoto eller lite större överblicksbilder så får jag problem. Jag tycker det är  väldigt svårt när jag inte har ett tydligt objekt i fokus. Jag har iofs alltid haft svårt att se helheten i livet. Det blir för många parametrar och alldeles för rörigt för min hjärna verkar det som. :D Det går kanske att träna upp? Eller är det bara så att vi har olika lätt och svårt för saker och ting i livet? En del kan zooma ut och se helheten, medan andra riktar in sig på detaljerna. Några få begåvade personer kan säkert vara lika bra på båda.

Hur som haver. Ett par ringrostiga foton från dagens promenad kommer här nedan!

Några fågelfoton från de senaste dagarna

Ja, det har inte blivit lika intensivt fotande på senare. Inte heller har det blivit några kanonfoton tyvärr. Här kommer lite skit från de senaste fototillfällena dock.

Större hackspett

Nötskrika

Gärdsmyg

Nötväcka (ur fokus, men tyckte det var ett fint foto ändå, heh)

Ninja-Nötväckan som spejar ut över skogen som vanligt!

Mindre Korsnäbb (varför ska dom alltid sitta i trädtopparna och chilla för? Kom ner så jag kan få ta ett bra foto!)

Lämnade teleobjektivet hemma...

Ja, idag tänkte jag för första gången på ett tag försöka fota något annat än fåglar, så jag lämnade teleobjektivet hemma. Jag tog cykeln upp till den delen av Vrinneviskogen där det dels inte är så mycket folk, men även lite skönt varierad natur så att säga. Skog blandat med berghällar och sånt där. Jag är oerhört svag för berghällar med tallar på.

Hur som haver, det första jag ser när jag kommer in i skogen är en gröngöling som flaxar upp från marken och sätter sig i ett träd framför mig. Redan där kände jag att det är så himla typiskt att jag inte har teleobjektivet med mig. Jag tycker det är en fin fågel och hade älskat att få lite bättre foton på den.

Nåväl, jag fortsätter traska en bit och jag hör redan hur många kungsfåglar som helst. Jag tittar upp mot en tall precis i närheten av mig och där sitter en liten kungsfågel, helt i det öppna. Tillräckligt bra avstånd för att kunna få ett vettigt foto. Det kryllade av dom, så hade jag bara fått lite tid på mig så hade jag nog lyckats.

Jag fortsätter vandra in mot skogen och en ny berghäll. Då kommer en mindre flock stjärtmesar och cirkulerar runt träden där jag befinner mig. De var kanske 7-8 stycken i grupp som hängde ihop. Vid flera tillfällen satte dom sig bara ett par meter ifrån mig och tittade på mig. Hur många fina tillfällen som helst att faktiskt få exakt såna där fågelfoton som jag alltid strävar efter - söt fågel på en gren med tillräckligt avstånd från bakgrunden att det blir en fin och ren bokeh utan en miljon grenar. Bara det faktum att jag aldrig sett så många stjärtmesar på samma gång förut var ju en mysig upplevelse. Dom verkade så väldigt lekfulla! Jag stod där en stund och såg hur dom höll på.

Inser ju såklart att det inte var något extraordinärt jag missade, men kändes ändå så typiskt att jag inte hade teleobjektivet med mig! Sanningen är den att jag har suttit och börjat kika på vettiga kompaktkameror med RAW och 20+ megapixel att alltid ha med mig ifall jag ser något eller får feeling men inte orkar traggla med att byta objektiv och styra. Bekvämt och bortskämt, jag vet, men vad ska man göra. :P Tankar?

För övrigt var det väldigt svårt att gå tillbaka och fota någonting annat efter några veckor med nästan bara fågelfoto. Jag kände någon slags press på mig att jag nu måste leverera riktigt fina skogsfoton! Jag vet inte vart den pressen kom ifrån. Och så blev det inga fina foton heller. Väljer att dela med mig av två mediokra foton bara för att ha någonting att visa överhuvudtaget. Nästa gång blir det teleobjektiv igen. ;)

Liten promenad i Vrinneviskogen

Blivit ett par promenader i Vrinneviskogen på senare. Ingen lyckad skörd fågelmässigt dock! Fasiken så svårt det är att få till bra foton på fåglar om man inte sitter still i evigheter och väntar, lite gömt någonstans. ;) Jag har det inte i mig ännu! Blir för otålig.

Sumpade också en riktigt bra chans på en kanonbild på en Kungsfågel. Den satt i eftermiddagessolen på en grangren med perfekt separation till bakgrunden. Den var så himla nära att jag inte ens såg den först. När jag väl såg den så stack den förstås. Kommer aldrig få en så bra chans igen på dom där små busarna. :P Fick ett foto dock, som inte blev så bra som jag hoppades. Men men! Även den sedvanliga större hackspetten och en liten gärdsmyg som satt och sjöng på en gren.

En förhoppningsvis temporär svacka

Ja, gnistan till både livet och fotografin kan ju variera. Just nu en dipp i båda. Kan ju naturligtvis vara så att motivationen till foto dalar lite när man är inne i en dålig period rent psykiskt. Ork och lust finns inte riktigt där. Men men, så är det ibland i livet!

Har alltså inte blivit så mycket foto de senaste dagarna. En koltrast från fönstret, en gråsparv vid kolonilotterna här i området, en skata på berget utanför.

Imorse tog jag mig dock i kragen och stack ut till Vrinneviskogen. Blev nog en tre timmar i skogen så det var ju skönt. Såg någon slags korsnäbb och det har jag ju inte sett förut så det var ju roligt! En art att bocka av i min inofficiella lilla lista. Kasst foto dock men den räknas!

Jakten på Kungsfågeln är ju ständigt pågående. Lyckades inte idag heller. Bilden nedan är ungefär så bra det blev idag, vilket ju säger en del.

Som tur är finns det hackspettar och blåmesar som vackert ställer upp på bild! Alltid något. :D

Och så en hare på vägen hem. Först blev den rädd och sprang iväg en bit, jag står kvar och tittar på den, varpå den lägger sig igen för den verkar tro att läget är lugnt? Jag rör mig ett par steg fram och då drar den iväg på riktigt. Märkligt. :P