Första gången jag får se en Sparvuggla

Det är otroligt hur liten den är! Jag har alltid haft svårt att föreställa mig att den är så liten som folk säger. Det gick liksom inte in! Och knappt nu heller, trots att jag sett den. Att en fågel är så liten men ändå ser ut som en uggla. Det är obegripligt. :P

Hökugglan är kvar!

Ja, den verkar tydligen trivas väldigt bra där borta på hyggena i Katrineholm. Jag och en vän åkte dit igår för att testa lyckan. Det såg dystert ut först, men tack vare min väns hökögon lyckades vi se den några hundra meter ifrån vanliga stället, vid ett annat hygge. Så, en rad lyckliga tillfälligheter gjorde att vi fick ett gäng fina foton. En del av dom är lite gore-iga, så är ni känsla kanske ni bör vara försiktiga. ;)

Återbesök hos Hökugglan

Vi fick lite mersmak och stack till hökugglan igår igen! Idag var en betydligt segare och kallare dag dock. Den jagade en gång precis när vi kom, men den stack åt motsatt håll så vi såg ingenting alls. Sen följde en lång, lång väntan... Till slut gav vi upp. Utan att ha tagit ett enda foto så bestämde vi oss för att dra. Vi går till bilen och sätter oss. Min vän behövde som tur var äta ett litet mellanmål innan vi åkte hem. När vi skulle åka frågar hon "Ska vi åka ner och glo en sista gång innan vi drar?", och det gjorde vi. När vi kommer tillbaka ser jag från bilen hur fågeln sticker iväg och sätter sig en bit bort, helt klart i jakt-mode! Jag kliver ur bilen och går bort över hygget och får äntligen lite foton! Tyvärr hade det hunnit bli mycket mörkare vid det laget, men jag är nöjd ändå!

Första gången jag ser Hökuggla

Ja, igår blev det en ny upplevelse! Jag och en vän åkte till Katrineholm för att spana efter en hökuggla som uppehållit sig där. Som omväxling blev det inte så mycket spanande utan det blev utdelning direkt! Den har uppehållit sig vid ett hygge ett par dagar strax utanför Katrineholm. Det är första gången jag ser hökuggla så det var ju spännande förstås! Men som alltid när det gäller djur (och väder för den delen) så bestämmer man ju inte riktigt själv, utan man får finna sig i att det kanske inte kommer bli exakt så bra som alla andra foton man ser på Instagram. ;D Men jag är ändå nöjd! Det blev några fina foton, jag fick se den jaga, jag fick se den med mat i munnen och klorna och den var förvånansvärt orädd! En riktigt kul upplevelse, om än lite kall.  Den jagade med ungefär 60-90 minuters mellanrum, däremellan kunde den sitta högt upp i ett träd och bara ta det lugnt. :D

Promenaden hem i vackra Norrköping

Ibland är jag bara för lat för att fota, trots att kameran oftast är i ryggsäcken. Jag kan liksom inte bemöda mig. Varje dag när jag går hem från jobbet så går jag runt och tittar på alla husen runtom mig. Särskilt om det är en solig dag och trädens skuggor avbildas på husfasaderna. Idag på hemvägen fick jag en gnutta inspiration och fotade en del av dom husen jag alltid tänkt att jag ska fota. Det var ju såklart trevligt och gav mersmak.

Initialt tänker jag alltid att jag skulle fota svartvitt. Det tänker jag väl iofs fortfarande, men när jag väl kommer hem och redigerar så dras jag till färgerna. Det är nästan alltid så tamefan. Och jag lutar nog alltid lite åt färgerna i slutändan ändå.  Jag slänger upp båda alternativen här, bara för att jag kan!