Tallbitar del 3

Ja, jag har totalt snöat in på dessa Tallbitar. Det kommer en del 4 till och med snart. Säkert en del 5 också. Jag kommer fota dessa tills dom lämnar stan! :P Dessa foton är från i tisags. Jag har några från igår med som är annorlunda mot dom som jag tagit hittills. Blev ett bra läge. Men mer om det imorgon då!

Äntligen lite blå himmel och lite sol! Har inte varit så gott om det de senaste dagarna. Då får man passa på och ta ett par foton.

Tallbitar igen!

I fredags kom fyra tallbitar till Norrköping. I lördags sågs dom tidigt på morgonen, men sen var det ingen som såg dom igen. Det hindrade inte Norrköpings samlade fågelskådarstyrka från att vara ute och leta och socialisera sig lite!

Men, skam den som ger sig. På söndagsmorgonen gick jag ut igen för att kika lite. De var inte på ursprungsstället, så jag går till ett annat område för att spana. Som tur var hann jag inte gå så långt, för när jag kollar bandet så är det någon som ser fyra tallbitar på precis samma ställe som innan (såklart, vart annars...). Då tog jag nästan mina första löpsteg sen mellanstadiet och drog tillbaka.

Där satt dom förstås. Och där blev jag stående. Hur länge jag stod där och hur många foton jag tog tänker jag inte gå in på, men det får inte bli en vana för då kommer väl slutaren vara avverkad innan 2023!

Här kommer ett gäng foton från gårdagen i alla fall.

Och nu var det äntligen dags att ta en liten paus från det intensiva ätandet:

Och så kom äntligen några tallbitar till Norrköping

Jag har hoppats på att få se tallbitar nästan sen jag började intressera mig för fåglar. På Instagram kändes det som att alla såg tallbitar i sina städer! Men här i Norrköping hade endast något lockläte registrerets på Artportalen i år. Men idag, och endast några få minuter ifrån mitt hem, hade någon faktiskt sett fyra tallbitar sitta i ett rönnbärsträd!

Tyvärr hade jag inte möjlighet att sticka dit direkt så det fick bli några timmar senare. När jag kom dit så var det bara en massa björktrastar på plats. Lätt besviken gick jag vidare medan snön föll. I 90 minuter traskade jag omkring i de närliggnade områdena och tittade upp mot vartenda rönnbärsträd jag passerade. Jag återgick ett par gånger till platsen för obsen men inget spår av tallbitarna. Jag tog en vända till och funderade på att sticka hem, men så tänkte jag "Fan, en sista gång drar jag tillbaka och glor, sen skiter jag i detta". Och såklart satt dom där då! Fyra stycken var dom. Rätt snabbt kom dock en stor flock björktrastar och satte sig i trädet där tallbitarna befann sig. Alla fyra försvann iväg igen. En av dom satte sig i ett träd längre bort och lockade på sina kamrater, men de kom inte tillbaka. Den sista modiga krigaren stack då tillbaka till rönnbären på egen hand och mumsade vidare.

Vädret var inte så kul tyvärr och att fota rakt upp mot himmelen är nästan alltid ett recept för dåliga foton. Men men, inte mycket att göra åt det! Hela målet var ju att få se tallbitarna äntligen, och det fick jag ju! Så jag är väldigt glad över det förstås. :D Självklart blev det lite foton ändå, så här kommer dom.

Vad gör man när man inte hittar några fåglar att fota i naturen?

Jo, då får man gå till en fågelmatare som är väl placerad i liten skog! Efter att ha spenderat de fyra första dagarna på året med att cykla runt som en tok till diverse skogar och naturområden utan att komma hem med något annat än ett par halvdana foton på en gulsparv, så fick det bli en tur till fågelmataren som ligger 5 minuter bort med cykel.

Jag bryr mig egentligen inte så mycket om det är "fusk". Jag är mer fotograf än fågelskådare. Jag är intresserad av att ta fina foton, vad det än gäller. Hade jag föredragit att komma nära och fota fler fåglar ute i skogen 1 mil utanför stan där ingen människa går? Absolut, det är ju en jättehärlig upplevelse. Men ibland, för att inte säga oftast, skiter det sig, och då får man ta till de enklare metoderna. :D Det är ju änfå fåglar i det vilda, som får lite hjälp på traven med att hitta mat. ;) Nåväl. Här kommer några bilder från dagens fotosession.

Porträtt på vår lokala bäver

Vi har ju en ganska oskygg bäver här i Norrköping som gnager träd längs motala ström. Rätt ofta kan man se honom promenera mellan Åbackarna och Campus-vattnet. Det går nämligen inte att simma mellan platserna på grund av damm och vattenfall, så då är det till fots som gäller!

Idag hade jag turen att stöta på den när jag var på väg hem. Det hade hunnit mörkna lite så ljuset var inte på min sida, men blev lite fina foton ändå om jag får säga det själv.

Jag hoppas och tror att bävern inte blir alltför stressad. Den möter ju folk hela tiden då det är en trafikerad väg, så lite van är den nog vid det här laget. De flesta stannar ju upp och ger den lite utrymme, då lunkar den förbi.