Småfåglar runt Åbackarna

Man vet att man tycker det är roligt att fota fåglar när man gång på gång är ute och fotar samma, vanliga (men ack så söta och fina) småfåglar. Talgoxar, Blåmesar, Gråsparvar, Pilfinkar, Nötväckor. Det går ju alltid att få bättre foton! Och det är faktiskt ganska så lärorikt. Eller ja, det är väl inte så förvånande att det är lärorikt om man gör något flera gånger. Men ni förstår vad jag menar.

Igår blev det en sväng runt Åbackarna igen. Stannade till vid Örtagården där det ofta är mycket småfåglar i omlopp tack vare fågelmatare och i närheten. Bara cirkulera runt och hoppas fåglarna stannar till på någon fin gren. Himla mysigt!

Börjar även komma mer och mer sjöfåglar till Strömmen som rinner igenom där. Vigg, Storskrake, Smådopping osv. Tycker generellt det är svårt att få fina bilder på fåglar som är i vattnet. Inte listat ur hur jag ska göra. Tips?

Hur som, här kommer lite foton från gårdagen.

Sparvhök och Strömstare på dagens promenad

Tog mig ut på en härlig promenad runt Åbackarna och vid Strömmen här i Norrköping. Uppdraget var att se om Strömstaren satt där den uppges sitta ganska mycket just nu, nämligen vid Campus här i Norrköping. Och det gjorde den! Fick inte till någon rolig bild men kul att ha sett den i alla fall.

Stötte ihop med en man som hjälper till att driva Brostugan och Örtagården som ligger vid Åbackarna. Vi slog följe och det blev ett par trevliga timmar med allmänt snack och fotograferande. Vi stack ner til Brostugan för att kolla läget och när vi stod där så dök det upp en Sparvhök i ett träd strax utanför. Himla häftigt måste jag säga!

Tog nog en av mina finaste fågelfoton idag också, på en söt liten blåmes. Ljuset och bakgrundsfärgerna och allt blev så fint tycker jag. Glad över den! Blev överlag några fina foton idag tycker jag.

En riktig kanondag!

En förhoppningsvis temporär svacka

Ja, gnistan till både livet och fotografin kan ju variera. Just nu en dipp i båda. Kan ju naturligtvis vara så att motivationen till foto dalar lite när man är inne i en dålig period rent psykiskt. Ork och lust finns inte riktigt där. Men men, så är det ibland i livet!

Har alltså inte blivit så mycket foto de senaste dagarna. En koltrast från fönstret, en gråsparv vid kolonilotterna här i området, en skata på berget utanför.

Imorse tog jag mig dock i kragen och stack ut till Vrinneviskogen. Blev nog en tre timmar i skogen så det var ju skönt. Såg någon slags korsnäbb och det har jag ju inte sett förut så det var ju roligt! En art att bocka av i min inofficiella lilla lista. Kasst foto dock men den räknas!

Jakten på Kungsfågeln är ju ständigt pågående. Lyckades inte idag heller. Bilden nedan är ungefär så bra det blev idag, vilket ju säger en del.

Som tur är finns det hackspettar och blåmesar som vackert ställer upp på bild! Alltid något. :D

Och så en hare på vägen hem. Först blev den rädd och sprang iväg en bit, jag står kvar och tittar på den, varpå den lägger sig igen för den verkar tro att läget är lugnt? Jag rör mig ett par steg fram och då drar den iväg på riktigt. Märkligt. :P

En sväng till Gamla Rörsviken och Lindö Båthamn

Idag blev det en repa till Gamla Rörsviken. Tänkte ge mig in där och glo lite. Fick dock inga bra vibbar alls! Först och främst så syntes det att det vandrat omkring en väldans massa rådjur där, och där det finns rådjur finns det fästingar. De där små fästingarna som knappt syns. Jag är fan rädd för fästingar. De kan verkligen förstöra hela upplevelsen för mig. Utöver det så kändes det som att man skulle kunna stöta på ett lik eller något när som helst. Tydliga spår av människor som bott där inne och stökat till. Det förtar ju en del av naturupplevelsen också, helt klart.

Jag drog därifrån. Allt jag fick på bild ändå  var en suddig grönsiska och en bofink i starkt motljus. Ingen höjdare alltså. Längre bort om man följer den yttre vägen så kommer man till Lindö och därmed Lindö Båthamn. Där fotade jag allt jag kom över! Skäggdopping, storskrake, gräsand, skrattmås och en kråka! Sen jag började fota fåglar så har jag en helt annan syn på kråkor, kajor och skator. Fåglar man annars bara tagit för givet och tänkt "Äh, iväg med er!". Inte längre dock! Djurälskaren i mig växer och växer. :D

Fotona nedan är tagna på ett sätt som ni inte alls tycker om: Objektet i mitten. ;) Men ibland kan man inte göra det mer spännande. Det är ett foto på en fågel i vattnet. Varken mer eller mindre. Hoppas ni står ut.

Fin dag i Leonardsberg (tyvärr inte så spännande)

Imorse gav jag mig iväg på cykeln till Leonardsberg. Sol, klar himmel och vindstilla. Det var verkligen kanon! Men ur ett fåtgelfotoperspektiv var det inte särskilt spännande. Det blev de vanliga som ställde upp. Tänk om alla kunde vara lika glada framför kameran som blåmesen och talgoxen? Visserligen gick en ägretthäger omkring nere på stranden och de ska ju vara lite sällsynta vad jag förstått. Även ett par gråhägrar, ett 40-tal vigg och en ensam grågås. Säkert massa annat skoj också förstås som jag inte har räckvidd nog att fotografera på ett vettigt sätt.

Blev lite småirriterad idag med, vid två tillfällen faktiskt. Först kommer jag upp på andra berget vid Leonardsbergsleden. Två fågelskådare står och pratar, jag säger hej, dom tittar knappt på mig och hälsar inte tillbaka. Fan vad jag hatar sånt beteende. Nu tror jag ju inte att man automatiskt är trevlig bara för man är fågelskådare, men man kan väl le och hälsa i alla fall. Det är ju gratis och gör inte ont.

Leonardsberg har ju ett fågeltorn som blickar ut Glan. Det är ju ett känt fågelställe, men alla är ju såklart välkomna. Just när jag kom ner mot stranden så var ett par med hund på väg ner mot stranden också. Det tjoades och tjimmades och hunden sprang fritt ner mot stranden och dom kastade boll ner mot vattnet. Lite skillnad i hur folk resonerar. Jag vågar knappt gå ner mot stranden för jag är rädd att någon ska bli irriterad på mig för att jag skrämmer bort fåglarna. Jag går ner mot udden ändå för jag tänker samtidigt "Vafan, fågelskådarna äger väl inte området! Jag får väl gå här också!". Ändå blir jag irriterad på hundägarna som behandlar området som en hundrastgård. Jag tänker att det måste finnas någon balans mellan att visa lite hänsyn, men ändå känna att man får röra sig i området utan att vara rädd för att någon surmulen jävla fågelskådare ska bli irriterad.

NÅVÄL, alla dagar kan inte vara härliga och fyllda av trevliga samtal. Nu slänger jag upp lite foton istället.

Precis när jag anlände på morgonkvisten. Ljuvligt!

Blåmes, Pilfink, Grönfink (eller Grönsiska?) och Talgoxe.

Soloartisterna Grågåsen och Ägretthägern.