Ibland blir det bara lite för mycket

Jag har en tendens att snöa in lite när jag verkligen blir intresserad av något. Det gör att jag har svårt att stanna upp och njuta, eller bara ta det lugnt överlag och inte stressa så mycket. Jag vill ju göra så mycket! Först är man ute och tar massa foton. Det är ju generellt bara mysigt och inte särskilt stressande. Ibland kommer man hem med massa foton, ibland med knappt någonting alls. Det är helt okej för mig, även om det såklart känns lite tråkigt. Väl hemma ska man glo igenom alla foton. Det kan vara allt från 50-300 foton som ska granskas. Det är väl också fine, om det inte vore för att Lightroom käkar upp all kraft min dator har (som inte är någon skitdator, men 16gb RAM verkar vara för lite...) och laggar något djävulskt emellanåt. Det är ju en process som hade kunnat vara effektivare och smidigare.

Jag granskar och redigerar samtidigt, i princip. Jag vet att många stjärnmarkerar och rangordnar sina foton under granskningsprocessen, för att sen återvända och påbörja redigering. Den typen av vettiga tillvägagångssätt tillämpar tydligen inte jag. Jag redigerar foton och exporterar allteftersom jag bläddrar igenom skörden. Någon annan som gör likadant?

När man väl har sina foton, ja då är det dags att ladda upp överallt. Det är Flickr, Instagram, Fotosidan och eventuellt andra forum med eller utan fotoinriktning. Det ska taggas, skrivas beskrivningar, specificera utrustning, komma på titlar och det ena med det tredje. Flickr tycker jag är kanon dock, det är inte alls jobbigt. Fotosidans system lämnar en del i övrigt att önska när man ska ladda upp flera foton samtidigt. Här kan FS ta en sida ur Flickr's bok, tycker jag. Hur som haver. För att göra processen lite mer jobbig så har jag bestämt mig för att jag ska blogga lite här på FS också. Det tycker jag iofs är ganska kul, men processen att infoga redan uppladdade foton är ganska dryg.

Nu när allt är fotat, redigerat, uppladdat och delat överallt så lutar man sig tillbaka, halvt utmattad, och väntar på att reaktionerna och jublet ska komma från vänner, bekanta, familjemedlemmar och andra fotografer. Sanningen är väl dock den att man är ganska medioker och tog väl inte så fräsiga foton som man trodde. Man får några likes från sina vänner som ju är lojala och välartade, kanske tycker några att man faktiskt har lite talang och skriver en fin kommentar eller ett meddelande. Det är ju såklart trevligt, men var det värt allt slit?

Jag frågar mig själv: fotar jag för mig själv eller fotar jag för andra? Finns det någon poäng med att fota om ingen ser resultatet? Fotar jag och går i naturen som terapi eller har jag något mål med fotandet? Jag vet fan knappt själv.

Jag tänker alltid att det är en värld där jag får göra som jag vill och bara ta det lugnt, men i själva verket så blir jag nästan utbränd i jakten på bekräftelse från omgivningen. Jag måste försöka tänka om, men jag är kanske redan för skadad.

Fotot taget med Helios 44-2 58mm f/2 på en promenad tidigare idag

2021-09-08 18:15   pdahlen

Är det inte som Moment 22 att eftersom du inser att du kanske är skadad så är du inte det, eller något liknade….Du är dock inte ensam i dessa tankar, det är nog många som har dessa.

Jag kommer oftast hem med 300-700 bilder per dag, rekordet var något över 1000, det finns inte en chans att man hinner med någon löpande redigering utan man fotograferar när det är fotoväder och redigerar när det är väder för det. Har hänt att bilder har legat 2-3 veckor, men det är ingen direkt press det finns ju inga som sitter och väntar, de får snällt vänta tills bilder släpps. Jag postar nu enbart i bloggen och så länkar jag bloggen i FB. Ska någon gång rensa i mitt bibliotek på FS, de flesta bilder är en 5-10år gamla.

Redigeringen tar jag i flera steg
- ladda in bilderna
- poängsätta ( det gör jag mest för att man enkelt kan välja ej poängsatt och sedan radera dessa från disk)
- redigera
- exportera ut från LR

Med min senaste dator så går LR ganska bra, i7 och 16GB

Svar från krisljungberg 2021-09-08 18:23

Jag önskar jag kunde ha samma lugn, men jag vill av någon jävla anledning posta fotona jag tagit samma dag som jag tagit dom, haha. Så det blir som en tidslinje över vad jag gjort, liksom. Tycker om att titta tillbaka och se datum och tänka "Ahh, det var en härlig dag", typ.

Men jag måste definitivt börja poängsätta mina foton och ändra min rutin. Om inte annat för att rensa bort allt skräp. Jag har så mycket RAW-filer på hårddisken som aldrig kommer användas, och det berget blir ju inte mindre jobbigt at bestiga ju längre tiden går. :P

pdahlen 2021-09-09 06:54

Har man som målsättning att posta samma dag så förstår jag att det är kämpigt, för någon vecka sedan så posta jag bilder från i våras med vitsippor :). Det var dock lite sent men kan jag posta inom några veckor upp till en månad så är jag nöjd. Jag postar bloggar nästan varje dag men jag bygger upp en pipeline av bloggar som ligger för publicering så har jag inget inom någon vecka så tar jag från pipelinen. Du kanske i något forum kan använda mobilen och posta direkt från den så du får en tidslinje men i andra forum kanske du kan ta lite mer tid på dig.

De senaste åren är jag uppe i över 50000 bilder per år, jag tar många på samma objekt och redigerar oftast bara 10% av det jag kommer hem med, så att rensa bort bilder är ett måste. Jag rensar dock inte bort alla bilder som jag inte redigerat utan kanske hälften av de jag tagit. Använder man poängsättning, jag använder endast 3 och 5 stjärnor på de jag vill behålla. Så kan man efter man har redigerat färdigt och har koll på allt, välja ej poängsatt sedan markera alla och därefter nere i den markerade raden välja att radera alla från disk

Svar från krisljungberg 2021-09-09 08:21

Ja det finns en del att tänka på här. :D Instagram är min "tidslinje" som jag gärna följer, och där är det ju inte så jobbigt att posta så kanske får hålla mig till det och hålla resten lite flytande. :D

2021-09-08 21:16   Susan Hanserkers

Jag känner igen en hel del. kommer ofta hem med alldeles för många bilder. (Dessutom många som väldigt lika varandra.) De som inte är skarpa går ju snabbt att sortera bort, men sen... Grundredigerar alldeles för många bilder för att jag tycker att jag behöver "se vad det kan bli av dem" innan jag väljer... Går igenom alla och märker de jag tycker om med en stjärna, brukar vara alldeles för många kvar (eftersom det redan från början var alldeles för många i det närmaste identiska). Redigerar lite till. Går igenom alla stjärnmarkerade och ökar till två stjärnor på de jag gillar bäst osv tills jag, i bästa fall, inte har alltför många kvar... Och eftersom jag också vill gå igenom allt så fort jag kommit hem blir jag ofta sittande alldeles för länge...
Och kanske att bilderna skulle bli bättre om man tog det lite lugnare, lät dem vila ett par dagar så man fick känna efter vad jag tycker om dem och hur jag vill redigera dem.
Och frågan vem man fotar för är högst relevant. Kanske att man emellanåt skulle ta ett steg tillbaka och fråga sig "Vad behöver jag för att må bra?". En dag ska jag göra en fotobok, bara för min egen skull, med bilder som betyder något för mig.

Svar från krisljungberg 2021-09-08 21:42

Skönt att höra att man inte är ensam! Haha. :D Intressant det där att vi båda verkar ha lite svårt att skiljas åt från våra foton. Jag postar alldeles för många foton. Jag vet om det själv, men vill ändå göra det för jag tycker fotona har något! Men det är kanske bara jag som tycker, för jag har minnet och känslan kvar, medan andra som ser fotot inte har det. Har du någon teori kring det här?

Susan Hanserkers 2021-09-09 06:34

Visst är det så att man lite ”återupplever tillfället” när man tittar på sina bilder och att man därför tycker om sina egna bilder än andra kanske gör. (Eller om man fotar någon annans barn eller husdjur så kan bilden vara hur dålig som helst, de älskar den ändå.) Har man tänkt att, i någon mån, leva på sina bilder måste man nog lära sig att sortera ut vad som är en bra bild och vad som ”bara är mina egna känslor”. Vi andra mår sannolikt bäst om vi kan lära oss att fota för vår egen skull. För, i ärlighetens namn, de där kickarna man får av många likes mm är ganska snabbt övergående.

Svar från krisljungberg 2021-09-09 08:26

Jag brukar tänka "Skulle jag skriva ut det här fotot och hänga på väggen?", då brukar listan över foton bli väldigt mycket mindre. ;D Men det gör ju att ibland kvalificerar inga foton och då har jag ju inget att posta! Haha. :D

Jag gör inga fotouppdrag. För mycket prestationsångest och stress. Jag vill inte förorena den här hobbyn och göra det till något som inte är lustfyllt. Förstår ju att alla inte har samma problem som jag, men för mig blir det väldigt jobbigt om någon har förväntningar på mig. Så ja, egentligen svarar ju det på frågan om jag fotar för mig själv eller för andra. ;P

Och du har helt rätt, like-lyckan är väldigt kortvarig och en ständig jakt. Tror de flesta av oss skulle må bättre om man kopplade bort den och försökte ha kul istället. :D