Storm
Vandrar genom skogen ut mot sjön. Den kraftiga vinden får träden att svaja. Ser både ett och ett annat träd som fallit offer för nattensblåst. Fortsätter att gå med pannlampan som lyser upp den osynliga stig jag valt att gå. Kommer fram, lyser ut mot sjön där de stora svarta vågorna med vita toppar slår mot bergen. Vinden biter tag om både kind och händer när jag placerar ut de få fiskar jag haft med mig den här tidiga morgon innan gryningsljuset stigit upp. Gör mig sedan iordning med ghillin och sätter mig på plats där första kaffekoppen (av många) dricks. Morgonens podd får vänta lite. Lyssnar istället ihärdigt på trädens susande och vågornas dån där ute. Sen stoppar jag in hörsnäckorna i öronen och startar en podd, P3 historia.
Strax efter åtta på morgonkvisten landar den här granna örnen. Det är fortfarande mörkt så slutartiden hamnar här på 1/20 sekund för att hålla nere iso talet som ligger högt ändå. (bilden har genomgått LR brusprogram)
Där bakom granriset sitter jag med händerna fastklistrade på kameran och objektivet. Fotograferar smått och filmar örnen. Glädjen sprider sig när jag ser hur fjäderdräkten fladdrar i den kraftiga blåsten. Den här örnen var tidig tänker jag med glädje.
Havsörnen får en kort stund av ensamhet (lugn och ro) när den får syn på något annat.
En annan äldre havsörn har anlänt. Misstänkte att detta var ett par. Den första örnen lämnade fint över platsen till den andre. (Första längst till höger) Fotograferad på 1/30s.
Hjärtat slår hårt nu!
Men lyckan var kort den här dagen även om upplevelsen var magisk. För när havsörnen bredde ut sina breda vingar, tog vinden tag om rovfågeln och den steg på ett elegant sätt med den stora fisken hängandes i klorna.
För ett ögonblick stod örnen still i luften med den hängande fisken. Jag satt som förstelnad. Fick inte iväg ett endaste fotografi. Bara satt där och såg det här av ren förrundan. Sen försvann den lika fort som den anlänt. Den andre havsörnen slog följe kort därefter.
Nu hade ljuset dykt upp på riktigt även om det var en gråmulen, regnig och stormig förmiddag med höga iso tal. Den första och enda korpen dök upp. Och den var arg! Truten såg arg ut den med måste jag säga.
Nästan förbannad på dessa trutar som totalt tagit över där ute sedan örnarna försvunnit på morgonen.
Korpen gick ner där truten var.
Den landade där bakom ljungen och jag såg inte röken av den mer efter landningen.
En havs/silltrut fanns här också. Förmodligen var de flera.
Passade på att fotografera dessa sjöfåglar som kivades rejält vissa stunder.
Såg detta först nu när jag redigerade bilderna. Den ena truten har bitit tag i benet på den andre.
Nåväl det gick ju bra för den. Jag däremot ska ta på mig vinterkläder från och med nu om jag ska ut igen framöver. Både händer och tår fick sig en omgång av den bitiga kölden den här morgonen/förmiddagen. Begav mig därifrån strax efter tolvsnåret.
Det är såhär det kan se ut. Ibland kommer örnarna och stannar, ibland helt tomt och ibland kan de komma på korta besök som idag. Men jag tror nu att jag med säkerhet vet vad det är som driver mig att hålla på så som jag gör. Just morgonen när man sitter där ute i mörkret i sin ensamhet, häller upp en kopp rykande varmt kaffe, tar fram en smörgås lyssnar på en podd och inväntar gryningsljuset. Man ser mellan granriset, en stor mörk gestalt flygandes ovanför en för att sedan höra (om man har tur) när den sätter sig på en gren någonstans i närheten. Och har man riktigt tur så är det en av de äldre örnarna, för de brukar ge ifrån sig ett mycket vackert läte som ekar i skogen. Då vet jag att det här kan bli en riktigt fin morgon, och att allt arbete som jag både lagt och lägger ner kan bli riktigt bra :)
Hälsningar Lena
Ja lr brusreducering är fantastisk. Körde några i denna blogg bara med det.
Trutarna var kul att se på när de kivades men korpen var grym. Den verkade riktigt förbannad på dessa vita sjöfåglar där.
Tack så jättemycket Lena Holm, uppskattas mycket :-)
Tänk dig till vintern om det blir minusgrader och lite snöigt där ute. Örnar med frost i fjäderdräkten ;)
En superserie, inte sönderredigerad, man ser vädret, och hård vind vid vattnet brukar kräva alla lager av vinterkläder är min erfarenhet.
Förstår din utevistelse, den är obetalbar, men risken för fallande träd/grenar är inte obetydlig, var försiktig!
Tack så mycket Stefan. Den här serien är knappt redigerad mer än lite skärpa samt använt brusreduceringen. Ja det är dags att ta på sig värmevästen och vinterkläderna fortsättningsvis. Det känns som om att du gjort sådant här du med förr i tiden :)
Jag hade koll på min omgivning men kände mig "trygg" trots allt där jag satt.
Tusen tack för din kommentar :)
Hälsn!
Upplevelsen är nr1, det är därför som jag sitter där ute. Det är en sådan häftig känsla att befinna sig så nära dessa rovfåglar.
Det kan allt bli lite P4, kvällspasset gillas mycket. Eller P1 också för den delen, Naturmorgon :)
Så fort ljuset dyker upp så stänger jag av podden för att lyssna på naturen där ute. Som oftast så är det en eller två kråkor som startar dagen :)
Tack ska du ha Jan :)
Skriver som Lena, det är alltid lika trevligt att läsa din blogg :-)
Hälsningar Halina
Tack så jättemycket Halina :-)
HaD/Gunte..
Japp det är alltid någonting som får en att sitta kvar. I vintras hade jag två stycken ormvråkar på besök och det är inte ofta :)
/ Lena :-)