Fågelmatning till de små.

En liten decemberblogg såhär i juletider :)

Nu när snön har anlänt och minusgraderna trillat in så får man ju passa på att fotografera även de små från matningsstationerna. Och inte bara havsörnarna eller hur ;)

Har valt att visa domherren, talgoxen, blåmesen, steglitsar samt en större hackspett här.

Lycklig över att det är snö och minus :)

Avslutningsvis

När jag köpte mitt första telezoom i december 2018, ett Nikkor 200-500 trodde jag aldrig att jag ca 3 år senare skulle sitta gömd i camouflagekläder under en tät gran med en liten fri sikt framför mig och få uppleva något som jag bara sett på tv. Kärleken till havsörnarna har bara vuxit sig starkare för varje fint möte man fått med dem och detta året har jag lärt mig av mina misstag från förra året. Hoppas jag i alla fall. Nu såhär 3 år senare är 200-500 trasigt och inne på service. Dagens huvudkamera är en Sony A7M3 med mitt favorit objektiv, ett Sony 200-600.  Och tur var väl det att jag använde just denna kombinationen just den här tidiga morgonen.

Hade felbedömt vädret, de hade visat att det skulle blåsa 3-4m/s men i verkligheten låg det på 1-2m/s. Alltså nästan vindstilla. Var uppe redan kl 05:00 och ute vid sjön ca 05:50. 5km promenad den här tidiga morgonen gjorde ju inte saken bättre, med att konka på två stycken braxen över 2kg styck samt camouflagekläder i vänstra handen. Om jag var svettig denna morgon? Svar ja? Fanns det mygg? Svar: oerhört mycket.

När jag väl placerat ut de stora fiskarna på stenarna tog jag på mig "camokläderna" och satte mig tillrätta under granen/buskaget. Myggen gjorde mig sällskap utan dess like och svett rann från pannan, vilket gjorde de blodsugande vampyrerna ännu mer blodtörstiga :/

"Det här går inte, va håller jag på med? För vem? mig själv eller någon annan?" Tankarna snurrade och jag var på väg att avbryta redan efter ca 1h när de första gästerna anlände. 

Nämligen kråkorna. Och de var mycket vaksamma. Satt på stenen precis hur länge som helst. Nu var det upp till bevis. Är jag tillräckligt gömd för dessa så kan de gå mot en eventuell örn. Fick ställa om och fotografera i ljudlöst läge. Ville absolut inte ge ifrån mig det minsta ljudet!

Det gick, kråkorna åt. Ja en till och med lyckades att få den ena fisken att hamna i vattnet. 

Så tillslut händer det som jag har strävat efter...

Att få ner en äldre havsörn på en fisk, utan att finnas/synas, dvs bli som ett" spöke" och dokumentera örnens närvaro.

Havsörnen såg fisken och bjöd på en vacker serie när den drog upp fisken på en utav stenarna.

Hjärtat slog kanske i tusen här. Skakade lite lätt och hade svårt att hålla kameran still om jag skall vara helt ärlig.

Så som jag satt så kunde jag inte röra kameran speciellt mycket utan att avslöja mig, ville för allt i världen inte skrämma iväg den, nu när den äntligen hade anlänt.

En sista blick mot omgivningen, innan den tog sin första tugga.

Om ni kommer ihåg mina tidigare bloggar från i vintras där jag skrev att jag hade haft en havsörn kanske 2 meter, som satt ovanför mig?, samma sak även den här gången. Men den här gången kunde jag vara beredd att fotografera. Havsörnen till höger om bild.

Avslutar den här bloggen och som jag känner nu, mitt bloggande, med den äldre havsörnen som tydligt visar den unga vem som bestämmer här :)

Jag kommer att fortsätta fotografera örnar och andra djur, men det kommer att bli fokus på bilder känner jag och mer aktivitet där.

Tack för att du läst mina bloggar/ Mvh Joakim Öhrn

Naturen

Det finns en röd tråd som genomsyrar nästan alla mina bloggar. Nämligen vatten.

"Livet till allt på jorden"

Och det är där som jag hittar de flesta av mina motiv.

Öhrn & Maja 

Sånglärka ute på fältet.

Skäggdoppingar i regnet.

Gråhäger i regn.

Gråhäger.

Efter regn kommer solsken brukar man ju säga :)

Fiskgjusen med fångst i regn.

Å andra sidan var det riktigt varmt ute så lite regn var bara behagligt tyckte vi båda :)

En bonusbild nu från augusti då dessa börjar bli synliga lite varstans.  

Mattias Klum & konsten att tämja en vild rovfågel

Mattias Klum är förmodligen ett välbekant namn för många naturfotografer och naturintresserade också för den delen. För mig personligen har han alltid varit en stor inspirationskälla med sina mäktiga äventyr via Nationalgeographic bland annat. För er som inte känner honom så är han i mitt tycke en av Sveriges främsta naturfotografer.

Googla honom så kommer ni garanterat att ha sett något som han har gjort.

Idag den 9 augusti hade jag turen att få möta honom personligen för en kort stund. Jag visade lite bilder på mina havsörnsprojekt samt fiskgjusen. Och Mattias blev uppriktigt sagt imponerad av bilderna.

Och det som verkligen satte sig i hjärtat var när han sade,

- Sånt här går man inte ut och tar bara sådär. Det är mycket tålamod och vilja bakom.

Vi hann inte prata så jättemycket men däremot så hann jag att få en bild på oss två innan vi sade hejdå :-) 

Mattias Klum och lilla jag :)

Nu till några av mina fiskgjusebilder. Nu ska jag vara ärlig. Har vid sidan om fiskgjusen Stig, försökt att få ner denna fiskgjuse som jag kallar Victor ända sedan april i år.

Har åkt till skogen med Maja min hund och vandrat 4-5km nästan varenda dag efter jobbet för att försöka få ner den här gjusen. Det har aldrig gått och jag har sett hur havstruten har norpat åt sig den utslängda fisken gång på gång. Varenda kväll har man gått tillbaka till bilen, besviken, men jag hade aldrig gett upp hoppet om att en dag få ner denna gjuse. Jag visste att en dag så kommer det att förhoppningsvis gå. En dag så smäller det.

Jag skämdes faktiskt lite över att skriva det i mina tidigare bloggar om mina ständiga försök med denna gjuse. Kväll efter kväll april-juni....

Men så en dag så small det till och jag fick ner gjusen på en fisk. Hjärtat satt i halsgropen. Han dök och han tog min fisk.

Jag fortsatte med detta och spenderade mestadels av min semester med att slänga ut fiskar till Victor och han lärde sig att lita på just mig. Kom varje morgon och fick en fisk, medans jag fick vackra foton på honom.

Det jag vill säga med detta är att, ingenting är omöjligt om man bara ger sig tid och har en stor nypa tålamod. Och så får man slita också ;)

Följande bilder här visade jag för Mattias Klum, som är tagna denna sommar.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

Havsörnen här gillade Mattias, och det gör jag med. Fortfarande en av mina favoritminnen/bilder :-)

Bilderna här under är Mattias egna som sitter uppe i Naturrum/ Victoria huset Läckö Slott.

De är betydligt bättre i verkligheten än vad som visas här, då jag har fotograferat av en tv skärm.

Älgen och lite annat smått och gott från veckorna som gått.

Fick stanna på vägen mot familjen. Det stod ju en älg mitt i åkern. Fort fram med kameran.

-Hellö.

- Hallå sade älgen.

- Mitt hem det du ser bakom mig.

- Häftigt, det är ett vackert slott det där :)

- Jupp,...för mycket turister för tillfället så håller mig här i lugn och ro.

- Förstår, hörde att tyskarna har semester nu.

- Tyskar?!

- Bäst att hålla en låg profil nu då antar jag.

Det var mötet med älgen, här under mötet med en brunkärrhökshane som kom med en leverans till sina ungar. Tyvärr så fick jag inte se den berömda matöverlämningen. Honan hade redan stuckit mot sjön. Kanske var hon på jakt själv? Nåväl hanen klarade av detta själv ändå att leverera en sork eller vad det nu må vara.

En dag vid sjön bjöd denna truten upp till dans :-)

Man bugar och bockar :)

En kväll häromdagen när det regnade lite smått stötte jag på denna vackra tornfalk.

- Hej hej snygging! 

- Hej... trist väder...

- Det regnar.....

- Det går över, sitt du där så ska du snart se att det är fint väder igen.

- Tornfalkar som inte tål regn sade du? He veklingar! Sade ladusvalan som flög hej vilt i det lilla duggregnet.

Sen träffade jag älgen igen på samma ställe men nu hade det skett en drastisk förändring i hans marker. Allt var gyllene gult.

- Turisterna är fortfarande kvar...

- Hehe de kommer nog att vara där både augusti och september ut.

- Då blir jag kvar här ett tag till!

- Ja tyvärr... Men dina horn har vuxit ser jag :)

- Finns mycket mat här...

- Just de ja...