Det förbjudna ordet

Det finns ett ord som alla som håller på med någon form av kreativt skapande måste förhålla sig till. Ett ord som många tycker är tabu medans andra tycker ordet är helt naturligt och kan prata om det som det var vilket annat ord som helst. Jag tillhör nog den första gruppen. Den som absolut förhåller sig till det men knappt vill ta ordet i min mun, för så fort man tagit det i sin mun blir man readucerad till amatör. Men nu tänker jag spotta ut det ändå, sedan kommer jag kräkas ut kaskader av detta skamliga ord.

Inspiration

Där kom det. När jag läste bild på gymnasiet fick jag höra det. Inspiration är något för amatörer och är abslut inte något man kan gå och vänta på. Det är som att sitta hemma och vänta på att det ska bli kul att gå till jobbet. Inspiration kommer till den som har förtjänat det!

Sedan dess har jag varit rädd för ordet. Inte för att jag inte känt inspiration eller saknaden av den ibland utan för att det är så skamligt att säga det. Och jag vet att det stämmer. Om jag inte skulle plåta bara för att inspiration inte fanns så skulle jag bli sittade hemma väntande och det skulle aldrig bli några bilder. Det är inte för än jag bestämt mig för att plåta något eller ta med mig kameran till någon viss situation inspirationen kan uppstå.

Vad skapar då denna känsla för mig?

Att se och uppleva något som jag inte brukar. Det kan vara allt för en lång semesterresa till en promenad eller därimellan besöka min släkt i Askersund.

Likasinnade och den totala fokuseringen. Att åka någonstans bara för att hänge sig åt att använda kameran, gärna tillsammans med någon som känner detsamma. Liknade kan vara att träffa andra och prata foto utan att plåta, som typ fotofika som jag ska på imorgon. Detta kanske är mindre inspiration och mer knuff i baken.

Ett vackert ljus eller liknande. Detta är som att bli placerad framför en halvmålad tavla, det är bara att fortsätta. Men här finns det en risk. Det är väldigt lätt att bara fortsätta tavlan som den ser ut att vara tänkt att bli. Detta blir lätt opersonligt utan egen uttryck. Tänk vacker solnedgång och inget annat i bilden. vackert men opersonligt och man har redan tröttnat efter två stycken.

Här kan vi snacka inspiration. Tog denna bild både med SV film och digitalkameran.

Något mer som alltid funkar som inspiration är musik. Vilken musik ändras hela tiden. Just nu är det mycket Melissa Horn. (Här skulle det ligga en såndär snygg bild direkt från yountube men så duktig är ja inte. Fattar inte att jag inte kan få det att funka. Jaja, så är det.)