Getinghonung
Getinghonung 63/Clevia
På självaste kvinnodagen bestämde jag mig för att plocka ut mina sista övervintrande pelargoner från sitt gömställe i trappuppgången till vinden. Där stod några clevior också, upptäckte jag. Hade totalt glömt bort dessa. Och till min stora överraskning var det ett par av dem som hade stora knoppar. Jag placerade dem i köksfönstret.
Och se redan idag har det hänt något med knopparna. Knopparna har sakta börjat slå ut och den vackra oranga färgen bryter fram.
De här vet jag inte om det ens finns hopp om att vänta på.
Getinghonung 62/Årets första bagge
Och så satt den där. Årets första småkryp. Det var ju snödroppen som skulle fotas. Men visst är hen söt?
Getinghonung 61/Svanpar
Har hört att ett svanpar lever tillsammans hela sina liv. Och visst ser dessa två ut som de känt varandra länge, länge.
De har samma hållning, samma stil och vänder på huvudet samtidigt.
Getinghonung 60/Internationella kvinnodagen den 8 mars 2015
Vill presentera två starka kvinnor från min släkt. Det här är min mammas mostrar, tante Lene till vänster och tante Emma till höger. Det här kortet är taget i januari 1965. Tyvärr vet inte min mamma vilket år de föddes och inte hur gamla de blev. Men jag vet att tante Emma blev över 90 år.
Däremot kan min mamma berätta om när de kom till Sverige första gången och bara hade ett vykort med sig med ett kryss på. Min mamma hade skickat det till dem för att visa var hon bodde. Tanterna tog tåg till Sverige och vid station tog de fram vykortet och sa hit ska vi. Och det fungerade.
Tanterna överlevde andra världskriget i Berlin. Jag kommer ihåg hur de berättade om hunger, bomber och elände. Men de var alltid glada och hade lätt till skratt. Så länge jag minns var de alltid i luven på varandra men alltid med varandra i alla fall.
Det sägs att så länge det finns någon som minns en så finns man kvar. Jag kommer alltid att minnas dessa kvinnor även om jag inte har alla uppgifter och födelsedata om dom.
Getinghonung 59/Än finns det is
Vintern har inte riktigt släppt sitt grepp.