Getinghonung 113/Adventskaffe

Adventskaffe

Getinghonung 112/Klart du ska följa med

Min väninna sa, klart du ska med, klart vi ska på en utflykt, klart att du behöver tänka på något annat. Sluta älta.

Lättare sagt än gjort, men jag följde med, jag tog kort på utflykten och javisst jag tänkte på annat ibland.

Vi gick på stan, jag blev erbjuden information av någon. Jag ville inte ha, jag viftade bort den framsträckta handen. Men sa denna någon du får en disktrasa också. Klart jag tog den då, vem vill inte ha en disktrasa, man behöver alltid en disktrasa.

Nästa dag plockade jag fram ur min handväska denna disktrasa. Man kan undra vad livet vill säga. Ska jag skratta eller gråta

Getinghonung 111/Parkering

Så här kan man också parkera.

Getinghonung 110/Jag tog bilen

Jag tog bilen och körde utan plan och tanke. Jag körde på vägar som jag inte kört på de senaste 10-20 åren. Det var skogsvägar som jag hade cyklat på som barn. Skogsvägarna var ännu mindre nu, ännu mer igenväxta, uppkörda och förstörda av skogsmaskiner. Jag körde och grät. Grät och körde. Det smällde och skrällde under bilen. Jag blev rädd, ingen visste var jag var om  det hände något och ingen täckning för mobilen. Jag letade efter Åsjön, där jag lärde mig simma som barn. Jag behövde lära mig leva igen.

Bilen höll, jag hittade Åsjön. Man har sagt mig att när man har problem söker man sig till sina rötter igen.

Getinghonung 109/Mycket vatten har runnit under broarna sen senast

Det har hänt mycket i mitt liv sen jag sist skrev i min blogg. Det har hänt saker som för alltid har förändrat mitt liv. Mitt liv har verkligen gungat. Jag till och med slutade att fota, och ni som fotar vet vad det innebär när man slutar, när lusten, inspirationen, livsgnistan är borta. Men gungningarna är mindre nu.

Här kommer några första trevande bilder från en jobbig tid.

Allt är trasigt, slaget i tusen bitar

Vännerna uppmanade mig att skriv om det, skriv. Men jag kunde inte ens skriva, det var kaos.

Jag såg bara det trasiga, mitt sönderslagna liv.

Min kloke son sa "Mamma när vi har tagit oss igenom det här så kommer vi aldrig mer att ha några bekymmer".