Getinghonung 143/Nu går det för fort igen

Varje vår tänker jag samma sak. I år ska jag frossa i de första blommorna och verkligen fotografera varje blomart massor av gånger. Och nu ser jag att jag måste skynda mig. Så det blir tre sorter i samma kort. Inte så jag tänkt mig det.

Men en del får vara själva. Redan nu blommar backsippan i Mönsterås.

Getinghonung 142/Gömda djur

Ska kanske vara gömd fågel.

Getinghonung 141/Blå vitsippa

Har hälsat på vänner i Blekinge den här helgen. Jag hittade då blå vitsippor. Visste inte ens att det fanns. Kände mig som jag upptäckt en ny art men mina vänner var inte förvånade. De har sett det förr.

Getinghonung 140/Fotoklubben

Ääääntligen har jag och min fotointresserade vän tagit tag i vad vi har pratat om i åtminstone två år. Vi har gått med i Oskarshamns Fotoklubb. Första mötet var igår. Jättetrevligt.

Nu återstår det att se om jag är en föreningsmänniska eller inte. Jag har i alla år trott att jag inte är det. Men man kan väl alltid ändra sig eller??

Fick visa ett par bilder som jag fick kommentarer på. Jättekul.

Här är bilderna som jag visade.

Vårtecken - Eldlöss

Mer vårtecken

Sen är det ju fönster i ödehus, en av mina passioner. Hoppas jag kan få några av medlemmarna på samma spår.

Getinghonung 139/Ödehuset

Ödehuset var en gång en stor gård. Dottern ärvde huset, gifte sig med  en man som inte ville bo på landet. Det sägs att han anlitade en man för att skrämma frun. Den anlitade mannen knackade på ett fönster på huset mitt i natten och skrek att han var skogens konung. Inte långt därefter flyttade paret från huset. I början var paret där på helger och huset togs om hand på bästa sätt. Men jag vet inte om kvinnan blev för gammal för att sköta om det, men det började förfalla och såldes sen. Det köptes av en man mest för att det ingick skog. Husets fönster slogs sönder, man undrar vem som gör sig besvär att ta sig ut på landet och slå sönder fönster. Senast jag var där hade man i alla fall satt plast i de fönster som var trasiga men det var upplåst överallt.

Men huset är fortfarande ett vackert hus. I huset ser det ut som tiden stått stilla.

Glödlampor, inga varumärken jag känner igen.

Bara att bädda

På vinden står amerikakofferten redo att packas.