I Södertälje har vi rätt många herrfriseringar. Den som jag gick till innan pandemin var oftast full med folk. Grabbarna som jobbade där kände nästan alla kunder och visste hur de ville bli klippta. Alltid god stämning och samtal och diskussioner, ofta på språk som jag tyvärr inte förstår men när jag satt i stolen så snackade de svenska med mig. Och som stamkund behövde man inte tala om hur man ville ha det, de tog fram 4mm skäret och drog igång rakmaskinen... jag har så litet hår att det går fort och då kostar det bara 100 spänn, med kvitto.

Nu under pandemin så har vi köpt en klippmaskin som min fru skalar av mina testar med. Det är väl i och för sig bra men jag saknar att få gå till syrianerna i den lilla salongen.
//Anders

Hej Björn. och Anders. Alltid kul om bilderna väcker tankar och funderingar. En maskin kanske inte är så dumt.
/ Bengt H.