Intryck avtryck från gator och torg. En dalmas fryser inte.
Den här mannen träffade jag på Hornsgatan. När vi båda stannade vid ett rödlyse vände jag mig till honom och sa.
-Det där ser kallt ut.
-En Dalmas fryser aldrig, svarade han, och det gjorde han inte heller, vi fick en lång pratstund där på Hornsgatan.
Han berättade att han hade problem med knäna, och hade fått ett nytt knä i titan och därför var det viktigt att gå dagligen
att dra på några långbrallor kändes för bökigt jag fryser ändå inte sa han, och han verkade helt oberörd av duggregnet och den kalla blåsten. Själv huttrade jag.
Han hade tidigare jobbat som lastbilschaffis, ett jobb han verkligen älskade.
Att sitta och köra från Stockholm ner till Spanien var fantastiskt härligt tyckte han.
-Blev det inte ensamt ibland? frågade jag. Jag minns när jag turnerade som musiker och vi stannade vid något nattfik, att jag tänkte, där ligger dom och sover i sin bilar det måste kännas ensamt.
- Nej, nej avbröt han mig, om man känner så ska man inte ha det jobbet, det var hur mysigt som helst.
Men, fortsatte han. Om man kört en månad hände det ibland att man ville slappna av och ta ett järn.
- Ja kan förstå det svarade jag .
Plötsligt tittade han på mig med ett leende och sa.
-Du vet man kunde ju inte ringa till bossen och säga, nu vill jag vara ledig en vecka eller två och supa till lite, så man fick hitta på något.
En gång ringde jag honom och sa att jag hade haft otur i skogen min lediga dag innan en långkörning ner till Spanien.Bossen visste ju att jag var Dalmas och fiskade och jagade, så jag drog till med att jag hade rasat ner i ett björnide och skadat foten,och sa att jag omöjligen kunde köra.
Bossen var helt förstående, och sa vilken otur! Vila upp dig nu tills du känner dig bättre, sagt och gjort
så jag kunde slappa någon vecka och ta några järn, inte dumt.
-Ingen dålig bluff du drog till med.
-Nej, den var lite udda, men vad skulle han tro, å den funkade ju.
Varje dag berättade han, gick han Hornsgatan ner mot Slussen Götgatan upp till Medborgarplatsen och tillbaka till Zinkensdamm.
En riktig kämpe.
Jag frågade om jag fick ta en bild på honom,men då svarade han
-Nej du vet jag gillar inte att någon tar bilder på mig, det är inte så att jag misstror dig på något sätt, jag bara gillar det inte.
-Det är ok svarade jag och frågade om jag kunde ta en bild när han knallade iväg bakifrån.
- Ja det kan du göra svarade han och knallade på .
Jag tog bilden gick i fatt honom och visade den.
- Den blev ju bra sa han vilka fina kameror det finns nu för tiden. Efter ytterligare snack ville han att jag skulle skicka bilden till hans mejladress , och jag skickade bilden och fick ett stort tack tillbaka. Riktigt kul möte.
Kameror är inte dumt.
/ Bengt H
Det var en fin story från livet på gatan. Grattis.
Ha det gott
Bob
Det samma Bob
/ Bengt H
Ha det bra / Bengt H
Det var en meget dejlig og positiv beretning. Med en fin afslutning rent fotomæssigt.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
/ Bengt h.
PS Har sett din fråga, tackar för förtroendet, men jag avböjer vänligt men bestämt .
Att jag frågade dig beror på att du är en driven bra fotograf, men jag förstod att du vill ha din frihet. Ville ändå fråga. Ha det fint.
/ Bengt H.
//Tommy
Mvh Öhrn
/ Bengt H.