Intryck avtryck ögonblick .Böcker är fortfarande poppis, eller har blivit.

Hej! Jag tog några bilder på loppmarknaden med min nya Nikon Z7/Z 35mm-1,8

Visst verkar intresset störst hos boknördar, men ändå,  även några unga tycktes roade av sina fynd.

Varför den äldre damen kom med när man förstorar vet jag inte. Men hon får vara med, nyfiken som hon va.

Dom här tjejerna såg nöjda ut, och fördjupade sig  i sina fynd trots blåsten, eller blossten, som metereologerna  säger på tv.

En trist bild blev det när jag gick ifrån loppisen. Den här blinde mannen var inte långt ifrån att gå rakt mot den här slängda elsparkcykeln.Hur kan det fortgå??! (Bilden är mörk , för att dölja ansikte)

 Till sist en bild på den duktige bland annat fågelfotografen Janne Ehrsson, som jag träffade på stan.Omedelbart blev det fotosnack. Kul!

 /Bengt H. Nu bär det snart ut mot stadens gator och torg.Hej!

Intryck avtryck ögonblick.Det talas om det viktiga med vinklar exempelvis skjuta från höften.

Att se motiv på ett nytt spännande kreativt sätt har även anammats av dagens fotografer. Låga, höga vinklar ,spännande förgrunder Osv.   Här några exempel.

  Ja, det var några exempel på kreativitet.

 Ha en fin söndag.

Bengt H.

Intryck avtryck ögonblick.Det talas ofta om ,vad behöver vi för kamera, Nytt eller gammalt.

Här om veckan köpte jag en liten Sonykamera Rx 100 IV.

 Kameran ska jag ha på landet, i båten och på utflykter likt en liten semesterkamera.. Kameran är väldigt liten och ryms i min fiskeväska eller i fickan.

 Jag bestämde mig för att ta med den dagen efter jag köpte den på stan för att testa den. Jag måste säga att jag blev förvånad.

 Det finns hur många inställningar som helst om man vill, men att gå in i menyn, är riskfyllt. Därför valde jag att sätta kameran på Auto,eller som det i bland kallas idioten. 

 Här några bilder från den dagen.

Den första bilden tog jag på den här stilige gubben

 Här en kämpande mamma, som försöker trassla upp sin ledsna grabbs fisklina.

 Jag ville hjälpa till men hon ville fixa det själv.

Inte bar små grabbar som behöver hjälp.

Kan det vara så att randigt drar blickarna åt sig.

 Numera tar man inte taxi till kalaset eller minglet. Elsparkcykel ä'r det som gäller

 Kameran är väldigt diskret om man vill smygfota från höften.

En liten nap på gång.

Kanske inte det bästa sättat att göra sig redo för  sport.

Omedvetet tar vi intryck av reklamen, och ökar tempot.

  Färgen fixar kameran bra tycker jag.

Efter testet blev det en öl på Hirschenkeller, Hornsgatan . Där satt den här gubben och njöt av sitt vin. Svartvitt funkar också hyggligt tycker jag

  Kameran kommer att duga bra på landet, liten och behändig, hyfsat bra sökare. Men kommer man av misstag åt något av alla inställningar, om man nu själv vill jobba med bländare, iso, och tider pluss och minus, och det vill man ju,  är det närmast omöjligt att hitta tillbaka, bland alla inställningar.

Tänk om Sony byggde en sådan här liten behändig kamera med enbart inställningarna bländarförval , tid, pluss -minuskompensation och auto Iso, och inget mer. Det vore inte dumt. Kameran skulle kunna döpas till Street.

 Ha det bra. Mot stadens gator och torg.

/ Bengt H

Jag Läste Gunnar Stalands blogg .Varför tas inga sådana bilder längre?

En orsak att vi inte ser sådana bilder beror nog på att det inte finns intresse, och att bilderna ofta döms ut som spekulativa.

Att ta den här typen av bilder är en balansgång. Det är oerhört svårt, att veta, skadar bilden eller kan det visa sanningen, kan den beröra?

Vill vi se sanningen? Många vill inte det. Jag personligen kan inte låta bli att ta den här typen av bilder, men hoppas att som Björn skriver, att inte de här bilderna ska uppfattas tagna för eget syfte. Hur kan man låta bli!? Är vi så vana att se folk som far illa så vi tycker  varför ska vi visa sådant? Det ser vi ju på stan, men gör vi verkligen det? Kanske är det så som poeten Kjell Höglund sjunger i visan./Man vänjer sig. Märkligt nog när riktigt kända fotografer delvis tar den här typen av bilder fylls Fotografiska och andra etablerade utställninglokaler. Här på fotosidan har jag märkt att de flesta undviker bilder på utsatta människor, kanske är det bra, eftersom det är så känsligt, och kan bli så fel, men de utsatta finns.

Intresset på fotosidan är större för det tekniska,  komposition diagonaler, ljus skuggor och det klassiska gatufotot i HCB anda.

  I en kort blogg är det naturligtvis svårt att fördjupa sig i den här typen av bilder, men jag måste ändå visa det jag ser när jag dagligen går på stan och ser händelser jag blir berörd av.

 I går gick jag ner till Stureplan. Där satt de här kvinnorna och tog ett glas vin, och en drink, innan kanske? Lunchen serverades.

Tjugofem meter därifrån satt en annan kvinna. Så kommer mina tankar, ska jag visa en sådan bild? Eller ska jag som alla de de andra, vid lunchtid bara gå förbi?

 Jag måste helt enkelt ta bilden.

 Här de två vänninnorna.

Tjugofem meter därifrån.

En tidigare bild som jag tagit,kändes också som ett måste att visa. Bilden togs på Drottninggatan. (Bilden har visats tidigare.)

 Jag tror den talar för sig själv.

Överhuvud taget skulle jag vilja att vi kollade lite mer vad bilden vill berätta, och inte bara gå på det estestiska, och formen.

 Några tankar så här på kvällssidan. Gårdagens bilder från Stureplan passade till Gunnars intressanta blogg, bild och text och,fråga. Varför tas inga sådana här bilder längre..

/Bengt H.

Som gatufotograf kan man mot sin vilja bli fågelfotograf.

Hej! jag skulle ta en bild på den här mannen, försjunken i sin mobil. Så kom då den här gråsparvhanen, och satte sig i förgrunden., likt en "linslus"( Blir det bra så här?) och bilden fick en helt annan betydelse. Ha en fin söndag. Bengt H.