Gatufoto har likheter med fiske
När jag nu i sommar satt i min roddbåt och filosoferade tänkte jag, så stora likheter gatufoto har med fiske...
Jag förbereder rulle och spö, slirbromsen lagom inställd, vilken spinnare jag ska ha, hur tunn lina jag ska ha (så tunn som möjligt) för att få smidig gång på min spinnare, för att lyckas fånga de stora abborrarna.
Jag måste vara snabb, uppmärksam om det plötsligt hugger. Har jag slirbromsen för hård och jag gör ett för hårt mothugg riskerar jag att linan går av, eller att jag går för hårt mot fisken som går sönder i mun. Snabbheten ligger alltså i kunnighet och erfarenhet.
Men samma kunnighet gäller när jag inte får ett oväntat snabbt hugg.
Gatufoto är som fiske. Man väntar, har koll, byter plats. Snabbhet är att vara på sin vakt om något plötsligt inträffar, men man kan likt fiske på grund av rutin också på förhand se att här kan det "nappa". Småfisk rör sig oroligt utanför en vassrugge, man avvaktar, har god tid på sig att använda rätt doningar, väntar tills man ser större fiskar jaga de små.
På samma sätt tycker jag ha lärt mig när jag går på stan med min kamera. Exempelvis, här stannar jag, här finns det det möjlighet till ett spännande motiv i kombination med miljön, bakgrunden, kontraster, ljus, skuggor, färgkombinationer osv. Alltså behöver det inte alls vara så att man som gatufotograf alltid måste vara snabb. Snabbheten ligger i förberedelsen och förmågan att se en kommande situation eller händelse.
Nu när jag kom hem och kollade datorn och Gatufotopoolen såg jag att, likt mina tankar där i båten, snackades det om just snabbhet. Men gatufoto är mer än att bara vara snabb vid en ögonblicksbild.
En stor likhet är det också när man fått bilden. Den satt!!! Detsamma gäller fångsten.
Den här gången var allt inställt i förväg. Den satt!!!
På kvällen åt vi rökt abborre. Obs!. Jag tar aldrig mer fisk än vi äter. /Bengt H.
Ha det bra! Bengt H.
Väl skrivet. Det ligger mycket i det.
För mig gäller ofta att med gammal kamera i handen att snabbheten spelar roll. Det finns bara ett skott att tillgå. Jo, man måste vara förutseende, planerad i utrustning, men kontakten där uppe i roten måste va blixtsnabb för att fånga känslan.
Men visst kan man säga att det er ett slags fiske. Men ofta är det för mig som tavlan i ASU museum med den fiskande gubben i en zinkbalja.
Ha det gott
Bob
Ha det fint.
Bengt H.
Ha det bra/Bengt H.
Var även stolt när jag plåtade en domherre(hane), Men missade blänket i ögat, och domherren såg mer eller mindre uppstoppad ut på bilden, likt en uppstoppad prydnad i en julgran.
. Du har rätt.Att vänta, ha tålamod betyder mycket.
Ha det fint. /Bengt H.
Ha det bra. Fina bilder på ditt Instagram
Bengt H.
Men det ligger mycket i metaforen mellan fiske och foto.
Ser fram emot fler ”firrar”.
På så sätt blir nog bilderna från gator och torg kanske bättre, om man inte tar det så gravallvarligt. Ps Ripa är inte så dumt!
Ha det fint
/Bengt H.
RöktAbborre ä'r inte dumt, med tillbehör.
Ha det bra.
/Bengt H.
Rökt abborre är en höjdare..kan just nu bara komma på nåt bättre, rökt gotlandsflundra på ett knäckebröd med en Wisby weisse..
Med vänlig hälsning/Gunte..
Ha det bra.
/Bengt H.