Vitt och blått men inte Finland

Nej, det är Grekland. Femte och sista inlägget från Aten den här gången i alla fall. Jag hittade stadsdelen Anafiotika som ligger på Akropolis' nordostsluttning. Det känns som en egen liten by i staden med sin egen karaktär. Små hus, smala gränder och mycket vitt och blått, ungefär som jag föreställer mig de grekiska öarna, fast jag inte varit där. Det är inte så stort, men jag tyckte det var mysigt att vandra runt där.

#1

#2

Här var så smalt att jag fick gå på sidan! Jo, det var axlarna som tog i...

#3

#4

#5

#6

#7

Apelsiner i mars! Utsikt mot centrala Aten och Lycabettus hill.

#8

Klippväggen har blivit en del av huset.

#9

#10

En del av Anafiotika sedd från Akropolis.

Halvtamt i Aten

Gatorna i Aten är fulla av herrelösa hundar. Det är verkligen ledsamt att se och jag undrar hur de stackarna mår. Det finns en hel del katter också, men dem såg jag mest i anslutning till hus, så kanske att vissa av dem har ett hem. Även katter med hem är ju ofta ute själva.

#1

Utanför McDonald's har någon lagt ut en pappskiva för hundarna att ligga på.

#2

En hund, som ligger på trappan upp till Akropolis, har fått en bulle.

#3

Det var ganska kallt vid mitt besök, så den här hunden har kanske försökt att få lite värme från ingången till sportaffären.

#4

Vad tänker tjejen? Medlidande eller något annat?

#5
Även en metrostation kan erbjuda värme åt den som inte har någonstans att bo.

#6

Katterna är fotograferade i stadsdelen Anafiotika, som för övrigt kommer att vara tema vid ett kommande blogginlägg.

#7

#8

I eurokrisens spår

Här kommer lite mer bilder från mitt besök i Aten i början av mars. Den här gången är temat förfall. Det finns gott om övergivna hus i Aten. De greker som jag pratade med berättade att folk har börjat flytta hem till landsbygden igen, när man förlorat sina arbeten i staden. Det syns tydligt att Grekland befinner sig i en svår ekonomisk situation. Jag tror också att jag såg demonstrationer varje dag under mitt besök.

#1

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

Konst eller inte?

Graffiti verkar finnas i hela världen, men i Aten tycker jag att det är mer vanligt förekommande än på många andra platser. Skall det betraktas som konst? I enstaka fall kanske, men personligen tycker jag att det oftast handlar om förstörelse. Jag blir särskilt arg när man har målat på tågvagnar!

Även om jag i allmänhet ogillar graffiti, så kan jag ofta fastna för det som fotomotiv. Lite motsägelsefullt kanske, men världen innehåller så mycket motsägelser i sig, att jag kan tillåta mig att vara inkonsekvent.

#1

#2

#3

#4

#5

#6

Även aktuella politiska budskap dök upp på gatorna.

#7

#8

#9

Sten i Aten

Lite vanvördigt kanske att kalla de antika lämningarna för "sten". Bakgrunden är att när min kompis Håkan varit på Knossos, så frågade jag hur det var och fick svaret "en massa sten".

För två veckor sedan fick jag tillfälle till ett kort besök i Aten, men eftersom det var första gången, så gick kameran varm. Det här inlägget handlar om de historiska lämningarna, och blir därmed det mest "turistiska". Det kommer fler inlägg som skildrar staden från en annan sida.

#1

Herodes Atticus teater på Akropolis' sluttning.

#2

Parthenon-templet.

#3

De flesta känner nog igen Parthenon från den här vinkeln. I svartvitt blir turisterna lite mindre framträdande.

#4

Porch of the Caryatids.

#5

Dionysos teater.

#6

Kloak i den antika Agoran, Akropolis i bakgrunden.

#7

Hephaestos tempel.

#8

Hephaestos tempel är mer välbevarat än Parthenon, fast man har ju inte sprängt det i bitar heller.

#9

Panathenaic stadium byggdes av romarna, men renoverades i slutet av 1800-talet.

#10

Vindarnas badhus. Akropolis i bakgrunden.

#11

Från Lycabettus hill har man en 360-graders utsikt över den stora staden. Det här är i riktning mot centrum, Akropolis och havet.