Tunt snötäcke var det här

Det här är inget nytt motivområde, en skogspromenad hemmavid. Jag har en ganska lång runda som jag går ibland, som tar knappt två timmar utan fotografering. Naturligtvis tog det längre tid den här gången, när kameran var med. Det här är första halvan. Slutet kommer så småningom.

Det låg ett tunt snötäcke på grenar och marken, vilket förstås ger andra fotomöjligheter. Ofta tycker jag att det här tunna täcket kan vara väl så intressant, då detaljer i naturen sticker fram lite mer och stigar blir tydliga mörka spår. Ett tjockt snötäcke är förstås fint på sitt sätt, när det gör landskapet böljande vitt. Ja, slutsatsen är nog att snö är snyggt på bild i de flesta former!

#1

#2

#3

#4

#5

#6

#7

Den där dammen igen!

Med risk för att bli tjatig... Här kommer ett inlägg till från Hammarmölledamm. Kompisen Håkan ringde och ville ha lite fotosällskap, och klart jag hängde på! Den här gången hade vädret dragit lite åt det kallare hållet och det hade fallit lite snö också. Dessutom visade sig solen tidvis.

Någon bild som är bättre än de andra?

#1

Jag gjorde flera försök att få ett intressant interferensmönster av ringarna efter dropparna från träden som föll i vattnet.

#2

Dammens utlopp. Jag var osäker på om färg eller svartvitt passade bäst. Varför inte prova både och?

#3

Den svartvita bilden fick lite tajtare utsnitt.

#4

Isen hade lagt sig längs dammens kanter.

#5

Vissen vass.

#6

Alldeles spegelblankt.

#7

Hovdalaån slingrar sig vackert söder om Hammarmölledamm. Snart är solljuset borta för den här dagen.

#8

Hovdalaån.

Hammarmölledamm runt

Förra helgen begav jag mig till Hovdala utanför Hässleholm laddad med kameraryggsäck. Det var en huvudsakligen mulen dag, så den lämpade sig främst för intima landskap och detaljer. Den här gången blev det en tur runt kraftverksdammen Hammarmölledamm.

#1

Dagens första bild. Jag fastnade för barken som falltit av och tyckte bilden blev bäst i svartvitt.

#2

Små vågor i Hammarmölledamm ger lite liv åt reflexerna.

#3

Stigen som följer dammens ena sida.

#4

Den lilla solglimt som visade sig syns knappt i bilden trots försök att "rädda" den med rattande i Camera Raw.

#5

Stenar med mossa är ett återkommande motiv hos mig.

#6

Dessa stammar har nog legat ett bra tag.

Vandring på milspåret

Norr om Höör i Skåne ligger Frostavallen som är ett vackert naturområde med skogar och sjöar. När jag var barn, kanske 10-12 år, så åkte jag "milspåret" på skidor med min pappa. På senare år har man restaurerat och byggt ut ledsystemet i området med ett antal fina slingor. Milspåret har då återuppstått i nära nog samma sträckning som förr. Jag ägnade några timmar på Trettondagen åt att vandra denna vackra slinga. Jag var "bara" laddad med kompaktkamera, men det går bra det också. Fokus den här gången var vandringen och naturupplevelsen, men sen dyker ju motiven upp och det blir foto i alla fall!

#1

Bryggorna ligger kvar vid badplatsen vid den frusna Vaxsjön.

#2

Skall vi skylla på Gudrun, Per, Simone, Sven eller någon annan? Någon av de senare gissar jag på.

#3

#4

Området innehåller en del klippterräng.

#5

Det såg lite kul ut med vass mitt i granplanteringen, men där var väl fuktigt.

#6

#7

#8

Trettondagen men skidliften är ur funktion

Frostavallen norr om Höör i Mellanskåne är ett friluftsområde som förr även var en lokal "vintersportort". Numera nöjer man sig inte med de små backarna, utan det skall till lite rejälare ställen. Kanske Hallandsåsen eller Hestra om man inte vill åka så långt, annars är det väl svenska fjällen eller alperna som gäller. Jag vet inte när skidliftarna vid Frostavallen användes sist, men det är ett antal år sedan, som bilderna visar.

#1

Dalstationen. Satt liftkortkontrollanten kanske på stolen?

#2

Liftspåret har hunnit bli ganska igenväxt.

#3

Det var inte nyligen som någon tvättade sig här.

#4

#5

#6

Toppstationen.

#7

Linan drevs med en motor i toppstationen.

#8

Backen intill hade en egen lift. Den drevs från dalstationen.