Slow or fast photography?

Förra lördagen var jag och kompisen Ulf från Växjö på ett bildföredrag av natur- och bergsfotografen Claes Grundsten, arrangerat av Eslövs fotoklubb. Han visade många fantastiska bilder, men pratade också en del om utrustningen och dess betydelse. Claes är ambassadör för Olympus och använder numera deras kameror och objektiv. Han har gjort resan från stora tunga analoga kameror, mellanformat och kanske storformat (minns inte) via Canons digitala fullformatare till m43. Bra att ha i bakhuvudet när man analyserar hans ord.

Förutom att det lilla systemet är lättare, tycker Claes också att det underlättar ett snabbare fotograferande, som kan vara till nytta vid snabba ögonblick, som t.ex. ljusförhållanden som varar kort tid, bl.a. genom att den lättare kameran oftare kan hänga på magen. Jämfört med tunga mellanformatare och dylikt som kanske kräver stativ blir det förstås ännu större skillnad i att bli fotograferingsklar. Han pratade också om att kunna stanna till snabbare och sedan fortsätta sin vandring, sridskoåkning eller vad man nu gör. Han tog exempel från när han varit ute tillsammans med icke-fotografer och då haft möjligheten att snabbt stanna till och ta några bilder. För övrigt en situation jag inte är helt obekant med!

Motsatsen, "slow photography", förordas av andra fotografer, t.ex. Serkan Gûnes, inte minst i boken han gjort tillsammans med Göran Segeholm. Tanken här är att man får de bästa bilderna genom att lugna ner sig, undersöka olika vinklar och positioner, ta fram stativet och göra finjusteringar tills bilden är perfekt. 

Jag har nyligen gjort resan från Canon fullformat till m43, så vad tycker jag om dessa resonemang? Spontant tror jag mest på "slow photography", fast jag är ofta för dålig på att tillämpa det. Ja, utom när jag är på utflykt med vissa fotokompisar, som hjälper mig att lugna takten. Medelhastigheten kan vara mycket låg! En erfaren fotograf kan säkert ta bra bilder snabbt genom att mycket kring komposition m.m. sitter i ryggmärgen, men det kanske blir ännu bättre om man ger motivet mer tid? Min allmänna ambition är att bli mer "slow". 

Så fotograferar jag snabbare med Olympus än Canon då jag behöver reagera snabbt? Nej, inte om jag har kameran framme, då kan jag inte se någon skillnad. För mig är den stora skillnaden att det smidigare systemet är med vid fler tillfällen och att det därför blir fler bilder tagna med systemkamera. Annars är det kompaktkameran som gäller. Den är i och för sig inte dålig, men ett system ger ändå fler möjligheter och även bättre kvalitet, i vissa situationer i alla fall. Annars skulle ju ingen köpa systemkameror överhuvudtaget! 

Fast här kan man ju både ha kakan och äta den. Tillämpa "slow photography" när det är lämpligt och "fast photography" när det passar bättre, när det är snabba skeenden eller tiden tryter. 

På vägen till och från Eslöv hade det fallit nysnö vackert över landskapet. Jag hade "bara" kompaktkameran med mig, men stannade på tre ställen och tog några bilder. Tydligt exempel på "fast photography"!

#1

#2

#3

Förra snön

Vi hade snö här i Skåne härom veckan. Sedan kom mildvädret och den försvann. Nu har vi fått ny snö, men dessa bilder är från förra omgången.

#1

#2

#3

#4

#5

#6

Måttlig dimma

Jag gjorde lumpen som väderobservatör. Då fick jag lära mig att när det är dimma är sikten under 1 km. Är det tät dimma ser man mindre än 200 m och vid mycket tät dimma ska sikten understiga 50 m. Här är det nog måttlig dimma skulle jag tro.

#1

#2

#3

#4

Så byter vi till färg...

Jag delade upp bilderna från Skäralid i en svartvit hög och en färg-hög. Detta är den senare. Jag känner att det blivit mycket mossgrönt från mig på sistone, och det blir mer av den varan på en del bilder här. 

#1

#2

Den här utskjutande klippan går under namnet Hjortsprånget, vilket skulle tyda på att hjortar hoppat ut här. Jag tror dock det är ett påhitt för att det ska låta spännande. Jag tror inte djur gör på det sättet. 

#3

#4

#5

Några svartvita från Skäralid

Jag har råkat bosätta mig så att jag har ungefär en timmes färd till alla tre skånska nationalparker. Den här gången hamnade jag i Söderåsens nationalpark, eller närmare bestämt Skäralidravinen. Låga moln innebar att det tidvis rådde dimma uppe på ravinens kanter.  

#1

#2

#3

#4